I förberedande tider.

Sitter i denna stund och skickar ut inbjudningar om ValborsmässoaftonensGrillfest som ska hållas hos mig imorn.
Jag hoppas vi mer än trettio pers, det är ett lyckat antal.
Jag ser fram emot det och det hänger lite på vädret nu så jag slipper ha jättemycket folk inomhus.
Hoffmaestro på kvällen som avslutning, awesome.

Om det blir som planerat som kommer Akhink, Lorin och Nadia ikväll.
Jevan, Jasmin och Hussein kommer imorn vid lunchtid.
Jag har gjort fint i läggan, köpt tulpaner och peppat inför mina gästers ankomst!
Akhink och Jevan har aldrig hälsat på mig och det blir nu lite av en högtidigt premiär.
De är några av mina favortisyskonpar och det ska bli ett snat nöje att ha dem hos mig.

En lördag mådde jag så bra så bra.

Förförra helgen hade fröken Bremer fest hos sig.
Det var en sån fabulös fest som jag skulle vilja skedde om och om igen.
Det var ett sånt sort antal människor som jag tycker om på samma ställe.

Lördagen började bra. Jag tog en sväng med hunden och stack sedan ned till stan med Maria där vi mötte upp Josse, Elin och Linda. Vi drog till ett schysst hak, där den mest fantastiska luncherna serverades.
Vi åt, snackade och drack kaffi.

När jag gjort mig iordning för kvällen stack jag till Fagottstreet. Mickan gjorde sig klar, jag tog en öl och snackade lite med Fredda och Karl. Fredda hade fått i uppdrag att ta hand om Challe. Han är ju så hundkär alltså.
Fredda skjutsade ned oss samt Maria till Josse.
Jag blev otroligt perfekt full, skrattade och log hela tiden.
Det blev knökfullt i lägenheten men på ett gött sätt.

Några av dem som jag minns av festmedlemmarna var : Jag, Mickan, Sandra, Sofia, Hanna, Linda, Josse, Marika, Maria, Madvi, Björn, Jonny, Jocke, Petta, Helena, Påhle, Snygg-Martin, Fjottan, Fjottans polare, Sebastian, Tingvallagrabbarna, LindaJ, Elin, Oskar, Erik, Erik, några vänner till Elin, några vänner till Björn medmera, medmera.
Den ena efter den andra ramlade in och jag va så lycklig i själen.

Vi drog till Ankan vid midnatt, sjöng och gastade på vägen dit ihop med Herr Odot och Herr Wåger.
På Ankan hängde vi mest i rockbarsdelen och drack bärs och samtalade.
När vi kom hem jag var snurrig men gla i hågen.

Dagen efter påminde om några utav de söndagar i Sala när man träffades ett gäng, snackade om gårdagen, åt pizza och somnade ihop i en klump i soffan hemma hos någon utav sällskapet.
Mitt sällskap var norrlänningarna, pizzan kom från Mama Rosa som är den lokala pizzerian och Wåger fick stå för läggan.
Det var jävligt mysigt och vi hängde tills det mörknade.
Fler av dessa helger bör finnas.

Om man skulle komma igång. foor real.

Nu ska vi inte ropa hej men jag tror att mitt bloggskrivande kan bli som det ska nu, normalt. Liksom ett par inlägg per dag.
Jag har varit i obalans och därför inte kunnar fokusera på egentligen någonting.
Men igår blev det fart på mig, jag städade min lägga, tvättade, handlade och nästa steg blev alltså det lite mindre primitiva men ändock så nödvändigt, att blogga.

Uppdatering.

Mitt i veckan, sort of. Antingen inte alls eller ganska mycket.
I väntan på Wåger och Fjottan för en lågpromenad, i väntan på lite allt möjligt som kommer att ske inom det närmsta.
I helgen händer en antastisk sak. Jag far till Stockholm för att träffa brorsan och Ninna och diverse annat gött rockfolk, Josephine ska med så jag ska få äran att träffa hennes vänner Elin, Victor och Karin och det är också spännande och efterlängtat eftersom Josephine har ljugit så mycket för dem om mig och jag ska reda ut ett och annat. Kanske plinga i glaset och berätta om Josephines inkontinesbesvär, ansiktsförlamningsbekymmer och liknande.

Denna morgon har jag varit på Hudmottagningen och snackat lite goja med en läkaren.
Hon var mysig och hennes röst gjorde mig avslappnad. Jag fick lite recept utskrivna, ett OK att min solning kunde avta nu och fram till oktober, några tips på kurer och dylikt.
Mitt nästa besök blir till hösten och fram till dess får jag försöka sköta om mig själv.

Min våg fungerar inte, batterierna är slut vilket gör jag att jag inte kan väga mig fast det är tisdag. Men jag har idag bantat i två veckor och fortsätter minst två till med små undantag för att unna sig.

Alltså liksom dårå.

God jävla morgon era mongon!
Här ser ni en som försöker hålla upp ett glatt humör.
Jag vill vrida fram tiden till imorn, då det är fest hos Josse.
Jag har tänkt dricka mig väldigt berusad fast på ett gött sätt. Jag har tänkt göra mig sketasnygg, träffa en go lillChoobi aka Michaela innan och börja peppa. Hos Josse kommer många av de jag gillar att ha runt omkring mig att finnas.

Sandra aka Generalen och jag har inte hållit i ett vinglas/ölglas på samma fest sen ja... Låt mig tänka.. I januari, kanske februari HÖGTS. Och nu är det "vårpremiär" för mig och generalen, för hädanefter hoppas jag ha henne flåsande och knackande på min altandörr minst en gång i veckan fram till mitten av juni. Jag ska fanimig tillochmed ställa upp och ta hand om den jäveln och hon blir odräglig och dyngfull under denna vår. Många grill/vin/öl/tekvällar väntar oss.

Vi ska på Ankan och det känns ju lite som det "lilla lokala haket" fast det antagligen rymmer jävligt många och bara är en av Karlstads alla sköna krogar.

Jag pendlar mellan ett total upplösningstillstånd där ingenting känns konkret och ett tillstånd uppfyllt av glädje, lyckorus och glans.
Jag ser därför fram emot morgondagen där jag även ska träffa Elin över en fika på dagen.

Det är fredag men när fredag innebär att spara pengar, ta hand om sin känsliga hud och tänka nyttigt så är fredagen som vilken jävla dag som helst.

Onsdagstänkt.

Onsdagförmiddag.
Jag vaknar varje dag som om det vore en go lördag framför mig.
Min säng är otroligt skön, jag har vänt på madrassen så den stela sidan är där jag sover. Det gör en ganska gott och jag vill knappt gå upp.
Men nu är en uppe och jag och Challe har ätit frulle och ska nu ut och vandra.
Ska börja läsa inför min B-uppsats idag och sedan gå på bio framåt kvän med Sandra.

Tisdagen fortsatte lika bra som måndagen.

En tisdagkväll, precis hemkommen från Wågers. Jag och norrlänningarna chillade i solen ett par timmar.
På dagen hade vi studiegruppsträff och sedan for jag och Herr Odot downtown för några ärenden, eller jag fick vara sällskap och vittne när Björn skulle hämta ut sitt körkort bland annat. Vi promenerade en hel del längs vackra kåkar som om vi var spekulanter. Min blivande man får ju en större summa pengar tillbaka på skatten så vi förväntas kunna göra en hel del som vi inte haft råd med tidigare. Även jag får tillbaka en slant, så tillsammans har vi närmare 18 000kr.

Challe och jag ska ta vår kvällspromenad sen får vi lugna ned oss lite.

Första veckan avklarad; -5 kg, vilket ger mig väldigt mycket motivation att fortsätta denna diet och mer hälsosamma liv.

Måndagsmums.

Trivsam dag, rakt igenom, minst.
Glatt besked, Akhink kommer till Valborgsmässoaftonen, det gjort mig väldigt varm inombords.
Största.

Häng med Herr Odot down town gjorde mig lycklig, Sandra hängde hos mig under kvällen, vi drack oehört stora mängder te och talade i mun på varandra. Hon har fått mig att gå med på en sak jag var tveksam över förr, nu ser jag med stor förväntan på detta och tror att det kommer bli fucking jävla nice.

Påsk i Sala med min värsta fiende och lesbiska kärlek Penelope.

Denna påsk som just passerade spenderade jag i Sala. Med mig hade jag flesarnas konung, min värsta fiende och lesbiska kärlek Josephine Penelope Rakel.

Jag tror att resan var över förväntan, jag tröttnade inte på Eriksson utan ville ha mer utav henne och jag var lycklig att kunna dela med mig av min barndomsstad till henne.
Precis som mig, är ju hon lite som en blandning mellan en väldigt gammal man, en skränig alkiskärring, radikal stöddig upprorisk tjej och flesig pojke.
Vi hade fått låna Wågers bil, en liten spjuver på över 25 år som gnissla och tjöt fint.
Vi packade in allt i bilen och for västerut, vi skulle nämligen ordna med några ärenden på Bergvik först.
Vi for sedan österut, mot de vita broarnas stad, Silverstaden Sala i Västmland. Resan dit i sig var jävligt mysig. Vi låg i 130km på motorvägen och bilen lät så mycket att jag som förare knappt hörde den musik Josephine spelade på dattan hon hade i knät. Men det blev en hel del sjungande, diskuterande och roadtripen var ett faktum. Som två äventyrare var vi.

Som jag förstod på recensionen körde jag som en kung.

Väl framme i Sala mottogs vi med kramar av familjen Göthberg. Christopher hade också hunnit komma hem och han var lång och smal som vanligt. Vi åt middag, drack vin och myste.
Vid halv tolv pep vi i väg mot Norrmanska för lite häng med diverse Salafolk och dryckesintag.
Vi minglade runt, fick en och annan attack och behövde uppsöka vattenklosett men ingenting allvarligt.
Efter krogbesöket stack vi på efterfest med Charlie (ej min hund), Carl och Höns-Anders. Eftersom jag och Josephine har benägenhet att skryta och skrävla inför varandra drog vi i oss massa otroligt äcklig wiskey och iochmed detta blev jag jävligt berusad.
Jag somnade, vaknade, mådde illa, var trotsig och Josephine fick vara förälder, pappa Björn och dalta med mig.
Vi tog oss hem, jag i Charlies mjukiskläder, kängor och huvudet ned mot marken och Josephine drömmandes om Höns-Anders som försökt förföra henne..( tro vad ni vill..)

När vi kom hem spydde jag en del och Josephine fick klappa mig på ryggen och vara moraliskt stöd. Efteråt åt vi lite och jag säger att.."jag bara ska testa en sak..." och däckar på köksgolvet. Josephine får i ensamhet plocka undan, väcka och övertala mig om att gå upp till min säng och sedan somna.

På fredagmorgonen var vi bakfulla båda två, en enorm frukost och lite chill gjorde susen.
Mot kvällen var vi bortbjudna till min moster med släkt. Påskmiddag och sånt.
Brytbröd och sånt, Josephine fick alltså se en jävligt stor del av min släkt och kanske kunna sätta ihop ett och ett och få ihop det i huvudet till varför jag är den coola kille som jag ändå blivit.
Det var en trevlig kväll och jag körde hem oss, familjen och Josephine till Sala framåt midnatt.

Lördag och påskafton. Vi gjorde Salacity, fikade med Akhink på Johanssons där Pii knegade så flitigt. På eftermiddagen åt vi påskbuffé på Anfarten med familjen och jävlar va fint och gott det var.
Mest fiskrätter av olika slag vilket passade utmärkt då jag råkar veta att det är Josephines (och min) favoritmat. Vi åt tills vi nästan sprack och sedan drog vi till Akhink, som gav mig den glädjande nyheten att hon blivit singel, skiljt sig och blivit lycklig igen. Brorsan hängde på och det blev en rolig förfest. Min bror tyckte mycket om Josephine eftersom hon är ett mongo vilket ledde till många skratt. Det kändes underbart att kunna visa upp Christopher, jag som skrytigt om honom i snart två år till Josephine. Hon påstod att hon blev kär i honom och Akhink. Jag förstod precis och nickade falskt.
Efter förfesten drog vi till Hottan där vi dansade, drack dryck och tjötade med folk tills stället stängde. Ett kort besök på SalaKebab och sedan hem för sängen. Även denna natt hade jag däckat och inte velat gjort som Josephine sagt åt.

På söndagen for vi runt i bil. Västerfärnebo, Sätrabrunn där vi drack av det magiska vattnet som gör en odödlig, Solinge, diverse stadsvyer och så vidare. På kvällen var vi bjudna till Berrü i Västerås. Vi tittade på massa kort på oss brudar från yngre ålder och jag dog av skam, skratt och vidrighet. Fa-an va fula vi var.
Berrü hade ordnat så i sin nya lya, och ställt fram massa ostar, kex och goda smörgåsar. Var vi än kom denna påsk serverades det finfint käk.

När vi skulle sova sedan på natten hade jag öppnat mina fönster i sängkammaren och Josephine frågade om det var öppet.
Är det kallt, frågade jag.
Då svarar den gamla kärringen som hon är, "...nej det är inte kallt, men om jag sover i drag kan jag åka på en ansiktsförlamning...!!" IDIOT, vilket skitsnack.
Jävla gamling, varför är hon så dum att hon säger sådana saker till mig. Hon får ju höra det tills döden skiljer oss åt.
Jag har såklart retat henne jättemycket redan för detta.


Vi åkte tillbaka till Karlstad på måndagen.
Jag hoppas att Josephine älskade allt som jag ville att hon skulle älska.
För jag älskar ju henne.

Kan han vara tillbaka och lever jag under fara.

Det hände nyss en grej. Seriöst alltså, jag höll på att skita/pissa ned mig av rädsla.

Jag har ju en ganska dålig vana, att gå utan kläder i mitt eget hem. Jag gör detta mycket pga av min lite känsliga hud. Den tål liksom inte att vara instängt hela dagarna och nu när det blivit mörkt och natt tog jag av kläderna och smörjde in mig med hudlotion. För att det skulle sjunka in och min hud bli mjuk satt jag uppe på soffarmstödet och lyssnade på den oroligt duktiga sångerskan Elin Sigvardsson.
Det var mörkt men nån lampa i köket var tänt.
Jag hade denna helg tagit upp persinnerna helt, och ni som sett mitt hem vet att i mitt vardagsrum är det stora fönster.

Jag sitter i halvdunklet och chillar när en man på cykel far förbi. Hans huvud är riktad mot mig och jag stelnar till. Gör alltså inte som en ska, duckar eller drar något över mig.
Han försvinner ur sikte och jag hinner knappt tänka "Det är ingen bra idé att sitta här nästintill näck.." innan karln dyker upp igen. Cyklande från andra hållet, lite mer sakta och med huvudet riktad mot mitt håll. Jag stelnade ännu mer än förra gången och drog ett täcke över min kropp.
Men karln nöjer sig inte.

Kort, precis därefter cyklar han för säkerhets skull en gång till förbi mina stora fönster. Jag sitter med ett täcke över mig och stirrar livrädd ut mot han.
I panik och rädsla över att bli dödad, uppäten, våldtagen, skjuten ringer jag Herr Odot.
Jag vill ha ett signalement på den karln han sett dra runt i Kronoparken i höstas, antagligen samma man som kikade på mig vid mitt fönster. Det stämmer mer eller mindre men det kan ju vara en slump att kännatecknen är liknande.
Jag hoppar i pyjamas, släcker överallt och går livrädd runt och kikar om någon karl syns till utanför min kåk. Jag vill dräpa den jäveln samtidigt som jag är skiträdd och vill ha min far och mor där.


Är fönstertittaren tillbaka?

Trying to.

Jag försöker sluta med mjölk i teet då det är en grej jag la till när jag flyttade till Karlstad.
Jag kommer antagligen att vara lycklig ett tag.
Idag sken solen sådär hårt på en som gör en harmonisk.
Ibland tänker jag med hjärtat samtidigt som hjärtat säger något annat.
I sommar kommer vi vara tillsammans, mina soulsisters och jag.
En Petra lockade fram saker att se fram emot under juni, juli och augusti.
Destruktivt kan vara fint.

Anmärk.

Om ni vill anmärka på stavfel, särskrivningar och diverse regelbrytningar så säger jag till mitt försvar att jag sitter och skriver med dator i knät, motljus och får liksom mest chansa på vad jag skriver.

Man ska inte va full alls, för då blir man galen.

I torsdags sa jag under samma halvtimme att jag skulle vara nykter i minst två veckor och att jag skulle komma och dricka vin på Fagott.

Jag kunde inte motstå alkoholen och en trevlig kväll med Michaela, Freddan och Karl.
Vi drack lite på Fagott och fick sedan skjuts av en bussig chaufför och vän vid namn Logan.
Vi hamnade på 1,5 fester. Den första var en väldigt kortis, där fokus låg att vi ens skulle komma in genom porten. Under fest nummer två satt vi en lite längre stund. Det var allt möjligt folk, dock mest ovärda så jag höll mig till Mickan och Freddan. Vi blev lite som tre dramatiska och hetsiga tanter som talade om folk som om de vore många generationer yngre än oss. Om moral och diverse människors outalade värderingar etc, etc.

Efter festandet promenerade vi till Tempel eftersom alla satt inne på varsin gratis biljett.
Vi dansade en del, hade vattenkrig en del och drack en del.
Mitt under klubbbesöket fick vi för oss att besöka Ankan men Karl såg så berusad ut, vilket vi i det tillstånd vi befann oss i fann obefängt. Han var ju minst lika full som vi, om inte mer lugn än han brukar. Säkert bara för att han har ett litet stökigt utseende med skatestil och mössa.
Vi vände då tillbaka till Tempel där Karl blev nekad fastän han varit inne nån timma redan.
Han fick ta ett s.k varv och sedan var det fritt fram.

Jag har aldrig blivit nekad och jag undrar om jag någonsin kommer bli det. Statistiskt sätt har jag antagligen mindre risk för det som kvinna än som man. Det känns som om det inte kommer att ske ...(ropa hej..)

Efter krogbesöket for vi hem till Karl där jag, för andra gången däckar i hans soffa. Vid fem väcks jag av Fredda och traskar hem. Jag mådde jävligt trasigt när min klocka ringde tre timmar senare och jag skulle ha heldag i skolan. Shame, shame shame.

Nu är jag inne på att verkligen inte röra flaskan föränn sthlmsbesöket om två veckor. Vi får väl se hur det blir med den saken men det är målet. Jag blir så irrationell och osmart som full.
Det passar inte ini min livstil denna vår då jag motionerar, går på diet och försöker få vågen att visa lite positivare siffror.

Mens, mens, mens.

Jag har mens, eller snarare, jag lider utav mens.
Detta är ett återkommande problem och även om jag haft mens i över tio år är jag lika besviken och trött på skiten varje månad.
Jag blir svullen i magen, öm och svag. Tröttheten gör entré och jag orkar inte som vanligt.
VARJE MÅNAD, samma samma.
Jag är mitt i mensveckan och hoppas att det ska vara över någongång i början på nästa vecka. Sen är det tre veckor av glädje, eller kanske ska jag unna mig att hoppa över en mens och inte behöva ha denna värk förrän om sex veckor. Maybee, baby.


Mens.

vårsöndag.

Vid detta tillfälle sitter jag på min altan för första gången detta år. Solen steker och jag njuter helt klart av att leva här och nu.
Denna helg var dryckesfri, om man bortser från torsdagen.
I och med att jag var nykter denna helg var jag tvungen att hitta på saker som jag annars inte gör.
Tilexempel så dejtade jag Sofia KattKerstin Granis igår, vi tog en milslång promenad och umgicks sedan några timmar drickandes te och tala om ungdomsminnen.
Jag hann med en städning också vilket annars aldrig blir av på helgerna.
I morse vakade jag pigg och inte bakfull. Detta i sin tur ledde till en skön promenad med hunden, en cykeltur downtown där en utbildningsdag i UNIFEM väntade.
Vi fick upplysningen om KvinnoKonventionen och lite planering inför framtiden gjordes.
Det här är det första, riktigt värda jag engagerar mig på två år nu. Det känns gött i hela mig att syssla med något inspirerade och att igen få blomma ut som en verksam person inom det område jag värnar för allra mest, kvinnofrågor.
Efter vi var klara stack jag och min handledare och UNIFEMkollega till Waynes för lite kaffi. Vi satt ute i solen hade det mysigt. Hon är fin Therese, det är trevligt att vi kommer att ses en del under UNIFEMträffarna.

Challe och jag ska inom kort traska ned till city igen där min cykel står och sedan ta oss tillbaka med hjälp av den. Challe i korgen och jag trampande, förhoppningsvis bränner jag lite.

Pesach.

Skärtorsdagen, påsk inom kristen tradition.
Pesach inom judisk tradition.
Pesach började i måndags efter solnedgången och håller på i sju, åtta dygn beroende på om du som jude bor i disporan eller i Israel.
Pesach betyder gå förbi, passera och firas till minne av uttåget ur Egypten när israeliterna bliv fria.
Dödsängeln gick in i alla egyptiska hem och lät döda varje förstfött egyptiskt barn men passerade de husen där det strykits lammblod över dörrposten. Israeliterna hade fått bud av Moses att slakta ett lamm och stryka dess blod över dörrposten så att dödsängel såg det och gick förbi de husen. Israeliterna skulle sedan äta lammets kött i varje familj och packa för avfärd.
Under samma natt flydde israeliterna ut ur Egypten och var på flykt i över fyrtio år. Det var under de åren som Moses fick buden från Herren Gud.
Det var även på väg ut ur Egypten som Moses satte sin stav i Röda havet så att det delade sig och israeliterna kunde gå igenom.

Under Pesach äts en sedermåltid, en rituell måltid där olika saker ska symbolisera uttåget ur Egypten.
Bland annat så doppar man persilja i saltvatten och saltvattnet symboliserar tårarna från de israelitiska barnens gråt under slaveriet. Vattnet symboliserar dessutom Röda havet.
Avsikten med att fira Pesach är att varje jude för all framtid skall se sig själv som en av dem som befriats från Egypten.


Glad Pesach och hurra!