fredag 26 juni 2009

Min torretssyndrom är en välsignelse.

Hängt med Larsa, Lindmor, Lindis aka Linda Erika Larsson några kvartar på kvällskvisten. Ibland är hon som skrivet tidigare som en äldre lillsyster till mig ( mitt vääärsta uttryck att man är som syskon) och det är vi inte men jag brukar vara lite Pappa Björn och liksom lite gnatig och typ sånt.
Berra har inte kommit än och jag är självständig och går och lägger mig iallafall, jag är ju chauffören imorn och Berra mitt resesällskap, bakfull och trött kan jag tänka mig. Men så fantastiskt bra på di flesta sätt. Har lämnat lite tänt på ställen så hon ska hitta i kåken, hon har j uförsig sovit här i snart 10 års tid men man ska vara artig och go med de man älskar.

Man in the mirror.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar