Det mesta handlar om att vänja sig. Vänja sig vid att kaffe är varmt, att människor beter sig som du tänkt vissa gånger och andra inte, att skippa saker som inte gör gott, att det inte lönar sig ibland.
Att vänja sig handlar om att vänja sig. Det är inte nyttigt att tro att man kan vrida sönder saker tills de fungerar igen, det går att vänja sig vid att vissa saker är som de är för en stund.
Jag låter som en mentor, en Pappa Björn och det är kanske så det är ibland, vänj dig vid det. Men jag vänjer mig vid en massa saker. Att inte sjunka längre än jag själv skulle tycka är botten, att inte längta och sukta efter saker som är framför dig och ändå inte fungerar, att mitt psyke spelar en spratt ibland. Min största svaghet men högsta kick är att saker inte varar förallid. Att relationer och saker inte är vad de alltid varit. Att vissa saker inte förstör för det.
Jag saknar den, jag saknar den, jag tänker på den och jag skulle inte ha något emot att ha den här. Men nu är det inte så, och det gör la inte så mycket egentligen.
Kom att tänka på Melissa Horn för några minuter sen, dentförknippar jag med vinterpromenader med Uffe den tuffe, min närmaste kompanion och livskamrat, i Karlstad när musik är terapi.
Kaffe är varmt, men jag sveper, likt den best jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar