Jättekär och hopplöst.

Jag hittade min blivande man igår.
Han var faktiskt helt okej med att vi skulle gifta oss, den 6 november uppe i Solleftio.( Hur stavas den norrlänska hålan) Det mest positiva förutom att han var jävligt snygg och glad var att han fick mig att skratta hela tiden. Vilket flyt, men vi försvann ifrån varann i sista sekunden och detta drömliv blir inte av. Jag var tillochmed beredd att ta namnet Johansson för hans skull.
Vi kommer säkerligen aldrig mer se varann även om Karlstad inte är så stort. Jag har ju aldrig sett han förut fast vi hade gemensamma nämnare och han va Karlstadbo.
Dream on baby, otur är min passion.