Girls, girls.

När man är på praktiken (högstadiet) och ser alla kidsen i den åldern börjar man automatiskt att tänka på sin egen skoltid.
Precis som då är det relationsspel, konflikter och mobbning på schemat. Det är dock inte det enda vill jag understryka, vi får inte glömma alla de dagar som var livet. Livet bestod av att umgås med kompisarna hela dagarna, titta in den man var kär i, skratta sig igenom många timmars lektioner och njuta av tiden som ung, obrydd, oansvarig liten skit.
Ja, den vakna tiden av livet var ju mest skola. Därför är det otroligt viktiga år och eftersom det är obligatoriskt måste alla gå där, vare sig man älskar det...eller hatar det.

När jag gick i mellanstadiet bytte vi lärare säkert fem, sex gånger. Vi, likt många andra, jag påsåtår inte att vi var unika, var stökiga ass hell. I fyran var vi endast fyra tjejer i min klass. Varje vecka hade vi samtal hos kuratorn, handledning sort of. Vi var fyra tjejer men vi lyckades alltid dela upp oss och bete oss illa mot varandra, vilket gjorde att de flesta samtal handlade om oss tjejer och hur vi skulle kunna hålla sams.
Det är pinsamt och vidrigt att jag var sån, en sån tjej som betedde mig illa mot mina egna. Mot andra tjejer.

Jag tycker helt klart att det hör till åldern att barnsliga konflikter uppstår, även om skitmånga brudar fortsätter att föra krig mot sina egna i vuxen ålder. Men jag blir endå besviken när jag ser tjejerna i sexan nu på min praktik gå emot varandra istället för att stärka varandra och hålla ihop.
Fan va PK jag är, eller?