Min stora kärlek.

Anna har nog satt sig på bussen, snart är hon hos mig.
Det känns lite som om när en ung kille kom hit i höstas, det kändes pirrigt ända ut i hårstråna.
Anna har den inverkan på mig. Jag blir pirrig och nykär. Jag vill ha henne ifred, jag vill krama på henne och se henne skratta.
Jag har alltid varit kär i henne och om jag varit en ung kille hade jag uppvaktat henne hela tiden. På tal om det, jag ska köpa henne något fint tills hon kommer så hon blir överraskad.
Jag ska dessutom hunnit handla till middagen och gjort snyggt i läggan så hon känner sig hedrad.

Den där unga killen föresten, som är död för mig fick mig att inse en otroligt jävla simpel sak idag. Jag vill verkligen bli så där galet förälskad och nere i någon. Det jag håller på med nu är inte på riktigt. Jag känner det, det är inte ett spel eller teater för jag har roligt med R men det saknas det viktigaste. Förälskelse och passion.
Jag vill att det ska kännas att det spelar roll, att det är livsavgörande om man får den är förälskad i och att känslan av lycka blir som ett stort buffébord.
Den där unga killen som är död för mig spökar ju fortfarande eftersom jag med jämna mellanrum lackar ur och blir sne pga hans existens.
Men spöken finns inte på riktigt så jag kan gå säkert.