Påsk i Sala med min värsta fiende och lesbiska kärlek Penelope.

Denna påsk som just passerade spenderade jag i Sala. Med mig hade jag flesarnas konung, min värsta fiende och lesbiska kärlek Josephine Penelope Rakel.

Jag tror att resan var över förväntan, jag tröttnade inte på Eriksson utan ville ha mer utav henne och jag var lycklig att kunna dela med mig av min barndomsstad till henne.
Precis som mig, är ju hon lite som en blandning mellan en väldigt gammal man, en skränig alkiskärring, radikal stöddig upprorisk tjej och flesig pojke.
Vi hade fått låna Wågers bil, en liten spjuver på över 25 år som gnissla och tjöt fint.
Vi packade in allt i bilen och for västerut, vi skulle nämligen ordna med några ärenden på Bergvik först.
Vi for sedan österut, mot de vita broarnas stad, Silverstaden Sala i Västmland. Resan dit i sig var jävligt mysig. Vi låg i 130km på motorvägen och bilen lät så mycket att jag som förare knappt hörde den musik Josephine spelade på dattan hon hade i knät. Men det blev en hel del sjungande, diskuterande och roadtripen var ett faktum. Som två äventyrare var vi.

Som jag förstod på recensionen körde jag som en kung.

Väl framme i Sala mottogs vi med kramar av familjen Göthberg. Christopher hade också hunnit komma hem och han var lång och smal som vanligt. Vi åt middag, drack vin och myste.
Vid halv tolv pep vi i väg mot Norrmanska för lite häng med diverse Salafolk och dryckesintag.
Vi minglade runt, fick en och annan attack och behövde uppsöka vattenklosett men ingenting allvarligt.
Efter krogbesöket stack vi på efterfest med Charlie (ej min hund), Carl och Höns-Anders. Eftersom jag och Josephine har benägenhet att skryta och skrävla inför varandra drog vi i oss massa otroligt äcklig wiskey och iochmed detta blev jag jävligt berusad.
Jag somnade, vaknade, mådde illa, var trotsig och Josephine fick vara förälder, pappa Björn och dalta med mig.
Vi tog oss hem, jag i Charlies mjukiskläder, kängor och huvudet ned mot marken och Josephine drömmandes om Höns-Anders som försökt förföra henne..( tro vad ni vill..)

När vi kom hem spydde jag en del och Josephine fick klappa mig på ryggen och vara moraliskt stöd. Efteråt åt vi lite och jag säger att.."jag bara ska testa en sak..." och däckar på köksgolvet. Josephine får i ensamhet plocka undan, väcka och övertala mig om att gå upp till min säng och sedan somna.

På fredagmorgonen var vi bakfulla båda två, en enorm frukost och lite chill gjorde susen.
Mot kvällen var vi bortbjudna till min moster med släkt. Påskmiddag och sånt.
Brytbröd och sånt, Josephine fick alltså se en jävligt stor del av min släkt och kanske kunna sätta ihop ett och ett och få ihop det i huvudet till varför jag är den coola kille som jag ändå blivit.
Det var en trevlig kväll och jag körde hem oss, familjen och Josephine till Sala framåt midnatt.

Lördag och påskafton. Vi gjorde Salacity, fikade med Akhink på Johanssons där Pii knegade så flitigt. På eftermiddagen åt vi påskbuffé på Anfarten med familjen och jävlar va fint och gott det var.
Mest fiskrätter av olika slag vilket passade utmärkt då jag råkar veta att det är Josephines (och min) favoritmat. Vi åt tills vi nästan sprack och sedan drog vi till Akhink, som gav mig den glädjande nyheten att hon blivit singel, skiljt sig och blivit lycklig igen. Brorsan hängde på och det blev en rolig förfest. Min bror tyckte mycket om Josephine eftersom hon är ett mongo vilket ledde till många skratt. Det kändes underbart att kunna visa upp Christopher, jag som skrytigt om honom i snart två år till Josephine. Hon påstod att hon blev kär i honom och Akhink. Jag förstod precis och nickade falskt.
Efter förfesten drog vi till Hottan där vi dansade, drack dryck och tjötade med folk tills stället stängde. Ett kort besök på SalaKebab och sedan hem för sängen. Även denna natt hade jag däckat och inte velat gjort som Josephine sagt åt.

På söndagen for vi runt i bil. Västerfärnebo, Sätrabrunn där vi drack av det magiska vattnet som gör en odödlig, Solinge, diverse stadsvyer och så vidare. På kvällen var vi bjudna till Berrü i Västerås. Vi tittade på massa kort på oss brudar från yngre ålder och jag dog av skam, skratt och vidrighet. Fa-an va fula vi var.
Berrü hade ordnat så i sin nya lya, och ställt fram massa ostar, kex och goda smörgåsar. Var vi än kom denna påsk serverades det finfint käk.

När vi skulle sova sedan på natten hade jag öppnat mina fönster i sängkammaren och Josephine frågade om det var öppet.
Är det kallt, frågade jag.
Då svarar den gamla kärringen som hon är, "...nej det är inte kallt, men om jag sover i drag kan jag åka på en ansiktsförlamning...!!" IDIOT, vilket skitsnack.
Jävla gamling, varför är hon så dum att hon säger sådana saker till mig. Hon får ju höra det tills döden skiljer oss åt.
Jag har såklart retat henne jättemycket redan för detta.


Vi åkte tillbaka till Karlstad på måndagen.
Jag hoppas att Josephine älskade allt som jag ville att hon skulle älska.
För jag älskar ju henne.