Tjock i nyllet.

Pest eller kolera.
Ungefär så är det i mitt fall.
Jag har ju sedan två veckor tillbaka gått en en elefantkur när kommer till medikament.
Jag har hunnit stoppa i mig hundra tabletter Betabred och förväntas stoppa i mig ungefär femtio stycken till (Dock är de slut och min läkare måste kontaktas idag..)

Jag är så len i hyn att jag inte tror att det är på riktigt, det kliar ingenstans och alla kläder i sköna.
Detta är paradiset....Kan en tro.
MEN..
Kortison gör att jag svullnar i nyllet och nu ser jag ut som ett klot. Alltså på riktigt, jag har fått en tendes till dubbelhaka och så tjocka kinder att jag ser ut som en hamster med mat i kinderna.
Detta är vad som står om symptomen.. Jag skrattade just högt.

Symptomen på Cushings syndrom är många och omfattar följande:
"Månansikte" (runt och rött)
Central fetma (stor mage med bristningsmärken och tunna armar och ben)
"Buffelpuckel" (en fettansamling kring nacken)
Viktökning
Nedsatt muskelkraft
Ökad hårväxt och hudförändring
Acne
Ökad törst och stora urinmängder (tecken på diabetes)
Impotens
Utebliven menstruation
Benskörhet
Högt blodtryck
Tillväxthämningar hos barn
Eventuellt psykiska förändringar

Herregud, vill jag se ut som en riktig tjockis i nyllet fast va len i hyn eller vill jag ha torr hy men mitt normala, åtminstone SMALARE ansikte.

Jag ska ta upp detta med min läkare idag och kanske se över den otroligt långa kuren.

Tidig morgon en höst.

Uppe med tuppen!

Godmorgon och tjenixen.

Självdisciplin + att vakna pissnödig ( fjärde/femte gången denna natt) gjorde att jag kom upp.

Jag är lite stel och känner mig lite ledsen efter att en situation löste sig i drömmen och jag vaknade av att fallet inte var så.

Men annars är det ju härligt att va vaken, för jag ska va redig och studera hela dagen i skolan med Härkis och Granström, samt eventuellt träffa Anna som är mammaledig med Meja sen hon ploppade ut i juli.

Igår var en sån där dag som fler dagar borde vara som. En fantastisk vardagsdag!

Vaknade vid sju, med sällskap av Sandra.. som förövrigt var så mycket mer mysigt än vad jag minns det. Jag somnade med en arm om henne och hörde hennes andning, gött.

Vi åt en gemytlig frulle, promenerade med Challe och skiljdes sedan åt för skola/träning.

Skola 09.00-15.00 (Matlåda med, redigt)

Eftermiddagsfika med Herr Odot och Wåger på min uteplats.

1,5 h kvällspromenad med Challe. (Mina knän höll på att smula sönder.. Ja.. det känns som det när jag går på medicin .. och Challes klor blev så vässade att det blödde när vi kom hem..) Men ändock så givande att gå sådana promenader att "man nästan är lite vilsen" större delen av tiden.

Kvällsmat och lite dålig tv i sällskap av Josephine som även hon blev utfodrad.

Läste mig till sömns.

Jag ska ha mens, men har en sån svullen mage och blör ingenting än att jag tror att jag är gravid och ska föda vilken dag som helst istället, vi får se.

Vänninor.

I torsdagskväll hängde jag hos Emma med Sandra, Linda och Josse.
Vi drack vin, talades vid och tog hand om varandra.
Jag upplevde sån känsla som jag hade i kroppen för några år sedan när man ständigt hängde med Salatjejerna. Bland annat hade Linda jätteont i magen och jag tog på mig ansvaret för att se till att hon blev bättre. Hon fick ligga i framstupasidoläge och jag masserade hennes mage så att hennes tarmar skulle röra på sig. Hon fick sedan i uppgift att gå på toaletten och ta till det mesta för att kunna skita.
Det kan känns konstigt och rent av äckligt för en del av er att jag definierar detta som "mysigt" men jag har inte speciellt många i denna stad som jag har en sån relation som jag haft med Salatjejerna på det intima viset. Jag saknar det ganska ofta. I Sälen tillexempel, då tog jag, Petra och Lottie en gemensam dusch i det minsta duschutrymmet som jag någonsin sett och detta är bara nåt jag gör med dem där brudarna i Sala, hittills.. Det är inte en defintition för vad riktig vänskap behöver innebära men det är vad jag saknar ibland. Inte duschar med mina tjejkompisar men att man lever jättetätt inpå varandra.


Överlag var kvällen hos Emma fantastisk. När vi blivit jättefulla ställde Emma plötsligt, från ingenstans, fram groggar i alla tänkbara färger. Jag var inte sen att bläsa i mig en tre, fyra stycken. Det tycks alltid vara en sån bra idé att bli jättemer full när man är väldigt full redan.
Emma hade Charlie över natten, och hon var väldigt pepp för detta redan innan natten kommit.
Jag hamnade hos Oskar, i ett försök att träffa någon som kändes på riktigt men det var inte alls på riktigt och vår s.k vänskap slutade nog därnågonstans när hans klocka ringde 07.00 morgonen efter.
Våra tre veckor har inneburit att försöka bli ihop, försöka vara friends with benefits och att jag trodde jag behövde honom under min fyllas vemod.
Jag vill nog inte vara kompis med han, för jag tror att jag skulle lägga högre förväntningar på honom än vad han kan leva upp till.

Överlag har denna helg inneburit att släppa människor som inte ger mig någonting annat än suckar och funderingar. Rått och gött.

Söndag på precisen.

Söndagkväll.
Kopplar av framför halvbra tv.
Idag har jag varit på förhandsvisningen av Dumma mig på bio. Det var jag, Josephine, Jimmy och Karl. Filmen var så mysig och rolig! Jag skrattade och log hela filmen. Jag älskar den nu och om jag hade varit ett litet kid hade jag dött av lycka över en sån rulle. Huvudrollsinnehavaren, Gru, var skurk och ville lyckas med det mest skurkaktigaste i världen så han bestämmer sig för att stjäla månen.
Gru avgudar allt som är ont. Beväpnad med en arsenal av krymp- och frysstrålar samt stridsklara farkoster för land och luft, övervinner han allt som kommer i hans väg. Det vill säga fram till den dag han stöter på den enorma viljestyrkan hos tre små föräldralösa flickor som ser honom på ett sätt som ingen annan någonsin har gjort: en potentiell far.Världens största bov har just mött sin största utmaning – tre små flickor vid namn Margo, Edith och Agnes.

Jag ska se till att se mycket film och bio denna höst!


Efter biobesöket gick vi till CoffeeHouseByGeorge och åt söndagsmiddag tillsammans.
Jimmy var så kaffesugen att han avbröt mitt i maten och hällde i sig en kopp kaffe, whats up with that shit?
Vi åkte en annolunda busstur hem så vi fick gå lite men det var trevligt och jag hann känna den där sköna känslan av söndag över allting.

Kejsarn.

Disney's Kejsarens nya stil, den hade jag inte sett förut. Fram till nyss, den var outstanding. Varför har jag inte sett den tidigare?
Jag kan varmt rekommendera den, den ligger på Youtube, i jättebra kvalitet.
Alltså har jag inte somnat än.
Jag borde vara trött, för jag drack en flaska rödtjut hos Freddan och Mickan men ingenting gör mig sömnig. Medikamentkonsekvens?
Jag ska kika efter någon mer film på Youtube och beta av, kanske somnar denna gång.
Snart frulle, snart morgon.
Jag har sett trailern av Prinsessan och grodan och insett att jag måste hyra den snarast.
Kom dessutom på att jag inte sett Shrek 3 och 4.

På återseende.

Kaffedoft.

Jag kan inte sova, eller snarare. Jag har inte försökt.
Ska göra det snart, vill ha morgon för jag har köpt god frulle och ska gå på bio med den fantastiska, fina, goda, snygga och smarta Josephine.
Vi ska se premiären av Dumma mig, helt gratis.
Vi har två extrabiljetter men jag kan inte komma på vilka mer som ska få följa med på denna dejt. Det blir nog mysigast om vi är ensamma i mörkret, med okända människor.

Jag kollade in trailern nyss, den verkar skitmysig. Det är en Pixarfilm om en skurk, han påminde mig så mycket om Josephine. Han vill stjäla månen och hatar barn. Fint.

Jag kom på mig nyss med att skratta högt när jag tänkte på henne, Josephine.
Hon kan verkligen vara så ful alltså, inte på ett gulligt sätt utan ett skitfult sätt.
Sen kan hon va skitsnygg, på ett fantastiskt sätt.
Hon var här och fikade på eftermiddagen, sen tog vi en busstur till Bergvik där vi handlade mat. Våra liv går väldigt mycket ut på mat och sånt.
Hennes hem luktar som min morfar och mormors hus gjorde. Det är en blandning av kaffe, Josephines prylar och lägenheten som sådan som gör doften så fantastisk. Hon trodde att jag tyckte att det luktade " gammalt hus / gamla människor" men det var inte det som luktade. Det luktade trygghet, barndom och kärlek. Jag ska sniffa extramycket nästa gång och ta med mig hem i näsborrarna till min lägenhet.

Sambolivet.

Lördagmorgon.
Jag sitter i soffan, lyssnar på ett album med Stacie Orrico och börjar bli sugen på frukost. Riktigt frukost, men någon sådan har jag inte. Det får bli te och hårdmackor som jag ska lyxa till lite.
Jag älskar känslan av lördagmorgon och idag kändes jag dessutom lite hemlängtan.
Det är marken hemma i Sala och det har alltid varit lite tradition att dra runt där, ta en fika, träffa Salaprofilerna, peppa för kvällen och eventuellt se en innebandymatch när Biken spelade.

Dessa lördagar är Anna Axelsson för mig.

Äta middag tillsammans, göra sig iordning och bli jättefulla. Gå på någon fest och sedan rumla bort mot SalaStatt. När man jobbade hela veckorna blev lördagen mer helig och man peppade från typ onsdagen. Visserligen är jag glad att jag inte lever det livet ..typ.." Stå ut i veckan, ta helg och bli full och sedan samma sak igen.."
Men detta hänger så ihop med att jag är inne i en perid där jag saknar sambolivet.
Det är inte skrämmande längre att vilja bo med någon man igen.
Jag saknar inte min Biken för det var då och det ska inte blandas ihop överhuvudtaget.
Men att när helgen kom, så åt man middag hemma tillsammans eller hos svärföräldrarna, somnade relativt tidigt och vaknade på lördagen och åt nyhandlad frukost. Gick en sväng med jycken och skiljdes åt för olika aktiviter.
Möttes en sväng hemma mot kvällen, snackade lite och hann ta ett glas tillsammans innan man åter skiljdes åt. Jag börjar tycka att det vore fint att ha någon hemma när man kom hem, någon som blev glad att att höra ens steg.

Därför är det väldigt fint och passade att jag ska umgås med det fina samboparet Fredda och Mickan ikväll ( får se om Kalle är med). Vi ska handla mat, laga middag, dricka vin och spela spel. Jag kommer må fantastiskt och fylla på med dosen av samboliv.

Tusen gånger starkare.

Igårkväll var jag på bio med Josephine, Karl och Jimpa.
Vi såg "Tusen gånger starkare".
Den var så fantastiskt.
Den handlar om en typisk högstadieklass i Sverige där rollerna ( status, kön) är bestämda, där killarna tar plats och tjejerna är i skymd undan. Lärarna tycker att de har ganska bra koll och tror att de har en genusmedvetenhet men som kan liknas med bajs egentligen.

Till denna klass kommer en ny tjej, Saga. Saga är inte en del av mönstret och börjar ifrågasätta tillvägagångssätt och metoder. Alla älskar henne, alla hatar henne.
Det blir kaos när tjejerna gör uppror och lärarna får panik.

Denna film borde vara obligatorisk i varje mellan/högstadieklass och all personal som jobbar i skolan måste se denna.
Jag vill se den inom kort igen och tänker inom det närsta inköpa den.
Det finns inte en enda jävel som inte känner igen sig i detta, det är så svart på vitt hur klasser är uppbyggda och vilka egenskaper som värderas som bra och dåligt.

Det räcker med att vara i ett klassrum i tio minuter så ser man vilka elever som bär vilka roller. Kort exempel på hur minst tjugo olika klasser sett ut när man jobbat som lärare:
Det finns två, tre killar som står för de "snygga, coola killarna", fyra fem tjejer som representerar " girls nr 1 med modekläder, attityd och lite högre status", fem, sex stycken som är mitt imellan med liksom en obestämd status lite beroende på utveckling, slumpsituationer som kan höja eller sänka statusen, fyra brudar som inte följer mainstream då de istället söker sig åt andra håll i intresse och uppfattningar. Ett litet gäng grabbar som anses ligga lite på efterkälken när det gäller mognad och precis samma sort av det kvinnliga könet.

Vilka pratar läraren mest med? Vilka elever säger mer än "tack, ja, nej och hejdå" på en skoldag till lärarna? Vilka kommer undan med skit som inte de andra eleverna skulle göra? Vilka elever har långa /korta utvecklingsamtal?
Vilken uppfattning vill jag att mina elever ska ha om min uppfattning om dem?
Detta är ingen lätt uppgift för jag var också en av dem där eleverna i skolan. Och min roll skulle jag inte viljat byta ut om jag frågade mig själv som ung ungdom.

Jag ska jobba utav bara fan för att bryta åtminstone de mest klassiska rollerna i mitt klassrum även om alla elever har identiteter och egenskaper som speglar deras sätt att uppträda och inte är nödvändigt att ta ifrån dem.

Det var skönt att se en film som gjorde mig sugen på att börja jobba, även om jag inte vill vara klar lärare förän om tre år. Men efter dessa fabulösa åren som student i Karlstad är slut finns det en ännu roligare sak att göra, jobba som lärare på högstadiet.

Panik.

På det stora hela mår jag rätt okej. På det stora hela mår jag skitdåligt.
En existentiell kris?

Jag svettas alkohol, har bättrat på gårdagens smink och sticker till Elin för lite kräftkalas och mys. Avslutar sedan kvällen med ett biobesök med min broder, lesbiska kärlek och kamrat Josephine. Hon har varit jätteviktig idag, hon är alltid viktigt, men idag har det varit så många saker som gjort att jag kunnat fortsätta skratta och leva fastän allt är kaos i mitt huvud.
Hon började tillexempel morgonen med ett glatt "Halloj..!" När jag ringde och ville bjuda in mig vid sjuklippet imorse. Jag blev lugnt, hon är en verklig människa, med verkliga känslor och hon är på riktigt. Hela tiden, varje gång.

Nu går bussen. Återkommer med anekdoter ifrån gårdagen senare, för det var fantastiskt på många sätt och vis det också.

Juuuust.

Dagen är förbi, dags att lägga sig.
Jag har hittat ett musikalbum på spottan som heter Piano sleep music som jag spelar.
Jag låtsas att det är min blivande man, han vars blodådror syns, har en dålig hållning och klär i allt spelar.
Pianot står i vardagsrummet, där vårt trägolv knarrar, vår stora orientaliska mattan ger ett dämpat ljud och där ljusen snart brunnit ned.
Han sitter där, i bara kalsonger och öppen nattskjorta och spelar stycke, efter stycke.
Det låter fantastiskt men jag somnar.


Idag har jag ränt i affärer down town. Jag hittade två mössor, ett par lila leggings, en randig tröja, en deoderant, trosor och ett svart spetslinne till Sandra. Jag hann med en fika uppe hos den sistnämnda, hetsade vidare och hittade tillslut ett par skor som jag ville ha. Dem fanns i stl 37 på Bergvik så jag satt mig på bussen dit. Då var jag redan helt slut.
När jag handlat skorna beslutade jag mig för att äta min middag därute. Jag valde thai och hamnade vid ett bord bakom ett gäng herrar.
Dialekterna lät som sång i mina öron och det visade sig att herrarna var från hemmavid om man så säger. En från Avesta, en från Västerås och en från Kopparberg. Allt de sa lät som Salamål, allt lät som den skiten min bror härmar när han ska imitera min far och andra herrar från hemtrakten. De hade en viss tendens att skryta över allt de sa, åtminstone är ju dialekten lite så betonat.
Det var fantastiskt. Jag åt god mat och mös.

Godnatt.

Innan onsdag, någonstans mittimellan.

Smyger.. eller snarare haltar upp.
En timme tidigare än planerat. Sömndrucken och inte redo för dagen än.
Sätter på pianomusiken igen, konstaterar att det verkligen är höstmörkt ute.
Bläddrar lite på internet, inget särskilt och allting.

Ska krypa ned i bädden en timme till. Än är det inte officiellt onsdag.

Tänker på kärlek och fred.

Det är dags för läggdags.

Jag har lagt min jycke i bädden, ställt fram min medicin vid nattduksbordet samt lagt boken Heligt och profant redo för läsning. Pianomusiken är på och det är mörkt i lägenheten.

Det kallas för ett säkert kort för god nattsömn. Jag vill inte vakna arg, sur och trött i morgon då det är dags för lektion igen med Mr. K, fascist och dikator.

Jag går dit för att jag har rätt till lärarledda timmar på universitet även om jag känner att det för mer onytta än nytta att höra den mannen prata.

Denna kväll satte vi nytt pers. rekord på joggingturen. En minut snabbare än igår, det kändes fantastiskt efteråt men jag trodde mina ben skulle fastna i marken sista biten. Men med Monir som sällskap ser jag ingen anledning att stanna upp. I morgon ska vi klara det på kortare tid, om ens på en halv minuts skillnad.

Efter träningen skulle jag ta mig till stan för manifestationen mot rasism och främlingsfientlighet. Jag missade buss, eftersvettades men ignorerade det och var tvungen att få Challe rastad. I sista sekund kunde jag låna Mickan och Freddas bil och fara ned till stan med Challe i släptåg.

Vi ägnade säkert fem till sju minuter till att leta parkering men sen hann vi vara med i cirka en kvart på torget. Det hade samlats en folkmassa, det var tända ljus och det kändes varför vi var där.

Efteråt gick vi ett litet sällskap åt en kvällslunch. Ingenting tillfredställde mig, och allting var smaklöst. Jag var besviken och betällde in lite chilicheese men inte ens det gjorde något större intryck. Hallåå, mat som alltid haft stor inverkan på mig.

Det är förhoppningsvis en engångsföreteelse och jag kommer förhoppningsvis inte behöva känna mig besviken igen.

Min hund snarkar.

Jag älskar ljudet av att inte känna mig ensam.

Det är fantastiskt att det bara är jag och han.

Den lille rackaren, prinsen och farbrorn.

I fem år har vi hängt ihop.

Jag hoppas att det blir minst fem år till.

Det är lycka i stor dos, så villkorslöst och gött.

Mitt i natten.

Avslutar detta dygn med Love Actually på film.

Oskar var här några timmar på kvällen, vi såg School of rock och myste.
Det var trivsamt, jag behövde en dos av honom. Han är så bra på så många vis, just nu.

När han gått hem skulle jag ringa en minut till min älskade bokstav och säga godnatt, detta samtal drog ut lite på tiden och efter 2,5 h la vi på. Det var kärlek. Hon fyllde på allt där det saknades.

När klockan ringer kommer jag att hata mig själv men efter en busstur, en solning och lite frulle kommer jag ha glömt tröttheten.

Svettigt.

Nyss hemkommen från en joggingtur med Monir i elljusspåret.
Vi gjorde bättre ifrån oss är förra veckan, framsteg är fantastiskt.

Närmare bestämt 2,5 km med ett högre tempo än förra veckan i jogging på 19 min.
När vi spurtade sista 200 meterna trodde jag att min bröstkorg skulle flyga ur min mun.
Mina Bedapredmediciner gör att jag får sura uppstötningar och att det känns som om det sitter fast en läkerol i halsen så jag var lite nervös för om jag skulle kräkas men detta inträffade aldrig.
Vi får se hur det blir imorn, jag har varnat Monir för att det skulle kunna ske. Han sa att vi kunde stanna isåfall, han är snäll och rättvis.

Idag började jag läsa Heligt och profant och har antecknat en hel del vilket fick mig att bli pepp över plugg även om jag tycker att min lärare är en fascist och diktator. Det var gemytligt att sitta ett gäng i skolan och plugga och snacka skit om vartannat.
I morgon har jag tid för solning på kliniken vid nio-tiden vilket kommer göra att jag är i skolan redan vid elvaklippet, perfekt.
Vid lunchtid ska jag träffa Elin, det ska bli spännande.

Jag fikade med Rebecca på eftermiddagen vilket var mycket mysigt och trevligt, och det känns som om vi kommer att ses ganska snart igen.

Det som hände igår i Sverige är för tungt att tänka på nu så jag ska ta en sväng med Challe, duscha och sen se om Oskar vill ha mig som sällskap en stund innan jag pluggar vidare om vad som är heligt och vad som är profant i människans kosmos.

Skandal och förräderi.

Valen är över.
Jag är för arg, besviken och ledsen i själen för att kunna skriva något nu och kanske för all framtid. Åtminstone tills detta har lagt sig och det finns ny kraft för att gå upp till kamp!

Gjort och soppa.

Röstningen de tre valen är gjorda. Ett litet lugn har lagt sig men min oro över den kommande mandatperioden är fortfarande stor.

Jag har spenderat kvällen hos Josephine, hon bjöd på en utsökt soppa, varma baguetter och som efterätt blev det turkiska godisbitar och kaffi.
Vi hade det mysigt. Vi spenderade den mesta tiden på golvet. Detta för att det är mycket golvutrymme i hennes vardagsrum och för det andra för att vi var så mätta att vi hade problem med andningen.
Vi skrattade tillsammans och vi var upprörda tillsammans. Det var fantastiskt.
Under middagen var vi som gamla herrar. Josephine gjorde dessutom en märklig sak.
Hon skar upp bröd men stannade upp, tittade mig i ögonen och sa.."Kyckling.." och ingenting mer. Det blev tyst igen och jag väntade på vad hon ville komma fram till, vad var det för kyckling hon funderade på. När jag frågade nekade hon till att det jag just beskrev någonsin hänt. Hon har ju uppenbarligen fler personheter som kikar fram ibland och växlar några ord med mig.
Hon är konstig men bjöd ju på mat och sa en del vettiga saker så jag går kanske tillbaka dit någongång.


Jag måste sova så jag orkar upp relativt tidigt igår men har fastnat på Vänsterpartiets hemsida där jag läser igenom vad de tycker i sakfrågor från A-Ö. Det är fantastiskt och jag blir pepp allt.

Hejduhejdu.

Min mobil laddar, ska samtala med Pii en sväng medan jag och Challe spatserar en timma.

Det börjar se ljust ut för mig och min hud. Besöket hos min hudläkare som by the way är en fantastisk själ, ledde till medicinering i 48 dar, Betabred, mums. Kalktabletter till detta som ska göra mitt skelett starkt då medicinen försvagar kroppens 306 ben. (Minns från en sång om kroppen som vi sjöng på lågstadiet att kroppen innehöll 306 ben..)
Jag har fått en remiss till Ljusbehandlingen och hoppas kunna börja redan imorn och den innebär ett förstärkande av min känsliga hud och lite fin färg som höjer ett exembarns självfötroende.
Detta ska kombineras med hudlotion hit och kortisonsalvor dit enligt schema men vad som helst som gör mig till människa igen är fantastiskt.

Före läkarbesöket förtidsröstade jag i sällskap av Fredda. Vi valde röd sida bägge två, han som socialist och jag som kommunist. Fredda skjutsade mig till sjukhuset sen, han har ju kört mig dit förut, under sämre omständigheter så jag litade på att jag kom dit säkert.

Efter läkarbesöket träffade jag Sandra, vi tog en sväng till Apoteket för lite medikamentinköp och sedan beställde jag en klipptid. Sandra hade klippt och färgat håret idag och var jävligt snygg! Hon har kortare och kortare frisyr men ack så snygg, hon klär i det utav bara helvete.
Jag ska klippa mig lite kortare, så det känns tjockare medan det växer till den längd då min permanent kan sättas i praktik. Jag ska dessutom tona håret mörkbrunt/svartbrunt så att jag blir cool jag med.
Jag och Sandra tog en långfika på en uteservering och fäktades med fjäderfän samtidigt som vi medicinerade varandra. Hon är iallafall som medicin för mig, både lugnande och uppiggande. Men eftersom jag redan kommer att knapra tabletter i över en månad så vill jag beskriva hennes påverkan på mig som en skön frisk hostpromenad, första glaset vin på en fest, den varma mössan när det blir kallt och ruset efter att ha motionerat hårt.

Jag inser hur bra det var att jag och Oskar bestämde oss för att vara kompisar bara. Jag känner inte någon nedstämdhet alls mer än det är lite trist att inte ha en speciell man att pussa och ligga med som tycker om en. Men ingenting hindrar ju mig och Oskar från att utnyttja varandra tills någon tröttnar och hittar någon som är mer lik en själv.


Nu blev det djupt igen, så från det ena till det andra så är jag bjuden på Sopp-lunch hos Josephine ikväll och det ska bli väldigt mysigt och spännande. Vi åkte buss hem tillsammans för en stund sen och bussresan var ett äventyr. Vi betedde oss så konstigt och stammade, var misstänkta på saker och lustigt artiga mot varandra. Kvällen kommer att bli minst sagt trevlig.

Städat upp lite.

Mitt i allt kaos vilar jag framför tv;n där Idol visas. Jag älskar det programmet, och jag missade typ alla förra veckan, de vill jag ta igen.
Så, sen jag skrev sist har jag hunnit ordna några av dem saker som gör mitt liv trassligt.
Jag har..
Fått en läkartid hos en hudläkare i morgoneftermiddag.

Joggat HELA VARVET i elljusspåret med Monir. 2,5km springande utan ett enda stopp efter två veckors drickande och rökande är jävligt bra och motiverande att fortsätta.

Pratat med killen, Oskar som han heter, och kommit fram till att vi inte ska snurra i detta utan att det var skitmysigt att "vara kära" i varandra i två veckor men att verkligen kom ifatt oss och att vi därför inte passar ihop. Vi ska försöka va kompisar, typ. Det låter så "Vi gör slut men vi kan väl vara vänner.."-grejen men det känns skönt att vi inte hann bete oss illa mot varandra för att vi inte visste vad vi ville och det känns som om det är skönt att jag kan fortsätta hoppas att den drömmannen som jag listat upp i mitt kollegeblock finns på riktigt och att jag då kan fånga han.

Utfrågningen av de RödGröna har börjat och jag ska se på det och peppa inför söndagen. Jag är fortfarande och kommer att vara fram till röstningen är klar, väldigt oroad men jag blev glad när Ea sa att det var fint att jag var det.

Min hund vilar bredvid mig, han är sann kärlek, han är mjuk i pälsen och han röstar som mig.

Existens.

Okej.
Mitt bloggande ska ta fart igen, men kommer att ta sin början i en nedstämd ton.
Jag har sedan i måndags mått dåligt fysiskt och psykiskt.
Min kropp reagerar på två veckors stress med akohol, dålig sömn och hets.
Min psykiska mående är på många sätt ett resultat av min fysiska mående men utöver det så har jag ångest över allt möjligt. Seriöst, whats up with that shit?
Existentiell ångest kanske.
Jag är nära gråt hela tiden.
Min Ckurs i religion var inte alls som jag förväntat mig under sommaren vilket bidrar till att jag ständigt går och är arg på min lärare, på upplägget och på att jag inte kommer kunna få det stöd och den undervisning jag hoppats på.
Jag är tung i kroppen efter två veckors festande och skulle behöva komma igång med träning igen på det där naturliga viset som jag gjorde veckan före nollningen med halvmilspromenader varje dag. ( Dock pågång, jag och Monir ska motionera vid fyra-tiden)
Jag är trött på ett olustigt vis, det känns som om jag går på medicin som gör en dåsig.

Hm.. Ni märker, jag är inget energiknippe direkt, och inget gladlynt jävel heller.
Låt oss fortsätta..
Det är ju riksdagsval på söndag, och min ständiga oro över att SverigeDemokraterna kommer att komma in i en dessutom BLÅregering gör mig illa till mods och håller mig nere på botten av humörstermometern.
I allt detta så har jag snurrat till det med en kille, eller ja, snurrat och snurrat. Jag har träffat någon, fattat något form av tycke och vet nu ingenting alls, ingenting om vad jag vill, ingenting om vad han vill, ingenting om vad jag borde vilja, och ingenting om nåt. När vardagen kom efter nollningen kändes det som om mitt vardagliga liv inte stämde överens med det jag och denna kille hade gemensamt under två veckors nollning.
Rationellt så är det ovärt att engagera sig i någon som inte lever samma liv som mig och som antagligen kommer tycka att jag är konstig och som jag dessutom kommer tycka är otroligt tråkig men samtidigt så, irrationellt kan kännas ganska fantastiskt.

Förövrigt stör jag mig på de flesta och det mesta.
Bra första inlägg må jag säga.