Juuuust.

Dagen är förbi, dags att lägga sig.
Jag har hittat ett musikalbum på spottan som heter Piano sleep music som jag spelar.
Jag låtsas att det är min blivande man, han vars blodådror syns, har en dålig hållning och klär i allt spelar.
Pianot står i vardagsrummet, där vårt trägolv knarrar, vår stora orientaliska mattan ger ett dämpat ljud och där ljusen snart brunnit ned.
Han sitter där, i bara kalsonger och öppen nattskjorta och spelar stycke, efter stycke.
Det låter fantastiskt men jag somnar.


Idag har jag ränt i affärer down town. Jag hittade två mössor, ett par lila leggings, en randig tröja, en deoderant, trosor och ett svart spetslinne till Sandra. Jag hann med en fika uppe hos den sistnämnda, hetsade vidare och hittade tillslut ett par skor som jag ville ha. Dem fanns i stl 37 på Bergvik så jag satt mig på bussen dit. Då var jag redan helt slut.
När jag handlat skorna beslutade jag mig för att äta min middag därute. Jag valde thai och hamnade vid ett bord bakom ett gäng herrar.
Dialekterna lät som sång i mina öron och det visade sig att herrarna var från hemmavid om man så säger. En från Avesta, en från Västerås och en från Kopparberg. Allt de sa lät som Salamål, allt lät som den skiten min bror härmar när han ska imitera min far och andra herrar från hemtrakten. De hade en viss tendens att skryta över allt de sa, åtminstone är ju dialekten lite så betonat.
Det var fantastiskt. Jag åt god mat och mös.

Godnatt.