Hejduhejdu.

Min mobil laddar, ska samtala med Pii en sväng medan jag och Challe spatserar en timma.

Det börjar se ljust ut för mig och min hud. Besöket hos min hudläkare som by the way är en fantastisk själ, ledde till medicinering i 48 dar, Betabred, mums. Kalktabletter till detta som ska göra mitt skelett starkt då medicinen försvagar kroppens 306 ben. (Minns från en sång om kroppen som vi sjöng på lågstadiet att kroppen innehöll 306 ben..)
Jag har fått en remiss till Ljusbehandlingen och hoppas kunna börja redan imorn och den innebär ett förstärkande av min känsliga hud och lite fin färg som höjer ett exembarns självfötroende.
Detta ska kombineras med hudlotion hit och kortisonsalvor dit enligt schema men vad som helst som gör mig till människa igen är fantastiskt.

Före läkarbesöket förtidsröstade jag i sällskap av Fredda. Vi valde röd sida bägge två, han som socialist och jag som kommunist. Fredda skjutsade mig till sjukhuset sen, han har ju kört mig dit förut, under sämre omständigheter så jag litade på att jag kom dit säkert.

Efter läkarbesöket träffade jag Sandra, vi tog en sväng till Apoteket för lite medikamentinköp och sedan beställde jag en klipptid. Sandra hade klippt och färgat håret idag och var jävligt snygg! Hon har kortare och kortare frisyr men ack så snygg, hon klär i det utav bara helvete.
Jag ska klippa mig lite kortare, så det känns tjockare medan det växer till den längd då min permanent kan sättas i praktik. Jag ska dessutom tona håret mörkbrunt/svartbrunt så att jag blir cool jag med.
Jag och Sandra tog en långfika på en uteservering och fäktades med fjäderfän samtidigt som vi medicinerade varandra. Hon är iallafall som medicin för mig, både lugnande och uppiggande. Men eftersom jag redan kommer att knapra tabletter i över en månad så vill jag beskriva hennes påverkan på mig som en skön frisk hostpromenad, första glaset vin på en fest, den varma mössan när det blir kallt och ruset efter att ha motionerat hårt.

Jag inser hur bra det var att jag och Oskar bestämde oss för att vara kompisar bara. Jag känner inte någon nedstämdhet alls mer än det är lite trist att inte ha en speciell man att pussa och ligga med som tycker om en. Men ingenting hindrar ju mig och Oskar från att utnyttja varandra tills någon tröttnar och hittar någon som är mer lik en själv.


Nu blev det djupt igen, så från det ena till det andra så är jag bjuden på Sopp-lunch hos Josephine ikväll och det ska bli väldigt mysigt och spännande. Vi åkte buss hem tillsammans för en stund sen och bussresan var ett äventyr. Vi betedde oss så konstigt och stammade, var misstänkta på saker och lustigt artiga mot varandra. Kvällen kommer att bli minst sagt trevlig.