Min syn på värktabletter, DÅ OCH NU.

Jag hade en ganska lång period i mitt liv där jag inte trodde på värktabletter och dylikt.
Jag genomled smärtan för jag fick för mig att man bara lurade kroppen.
Jag hade skitsvårt för dem som ansåg sig vara jättesjuka, tog några värktabletter och levde rövare som aldrig förr. Man lurade ju bara sig själv, och omgivningen tyckte jag.
Jag hade svårt att fenomenet värktabletter överhuvudtaget.
När jag var liten fick jag flytande alvedon vid sjukdom och värk. Redan tidigt inpräntades det i mitt huvud att det skulle hjälpa, att det var det man skulle göra när man kände någon form av olust känsla eller värk i kroppen.
Men det har jag släppt nu. Jag vilar i att det kanske fungerar iallafall med anti-inflammatoriska medel. Jag känner mig ju fortfarande krasslig så jag överväger att knapra febernedsättande f.r.o.m nu.

Skor på det hala.

Det här med att trilla, falla eller trutta omkull.
Jag har gjort min första vurpa denna vinter.
I samma backe som alltid. På vägen ned mot bussen vid Basungatan.
Jag reste mig upp, skakade av byxorna och fortsatte framåt. Kunde liksom inte hålla på att trilskas och vara förbannad. De som varit med när jag trillat omkull vet att det sker titt som tätt.
Detta mycket på grund av min vinterpjucks. Ishala under, hallå... Varför gör man sådana skor för vinterbruk som man riskerar att bryta lårbenshals eller huvud i?
De är skitbra att glida i ned för backar men rent av livsfarliga att ha bråttom med i vardagen.
Nu kanske ni undrar varför jag då väljer att bruka dem, eller rent av missbruka dem?
Det kanske handlar om att vilja leva lite farligt, att inte orka köpa nya när de är varma och sköna och att kanske hoppas varje vinter att det inte ska hända speciellt ofta.
Jag kanske ska satsa på att köpa ett par nya till nästa vinter, vi får se.

Svenne 1 och svenne 2.

En gång när jag och Josephine hängde i mitt hem fick hon för sig att bli lite svennig.
Hon drog runt och sjöng " En..två ..tre.. Fanta och rosé" samt rörde sig till en takt från musik som hördes i hennes huvud. Hon skrek saker som " Karlstad levererar" och kommenterade det jag gjorde med att " Tagga till" eller " Vad gör vi, nu gör vi".
Jag höll på att dö. Jag fick en sån chock.

Min storebror betedde sig ungefär lika märkligt när vi sågs hemma sist. Han viftade med armarna och gjorde klassiska "svennepartymoves" samt skrek glåpord som liknade det Josephine talat om.
En gång hotade han med att "Han skulle börja veva" om han inte fick som han ville.
Det finns en liten svenne i dem båda. De skulle passa så bra tillsammans som Dum och dummare.

Charlie har födelsedag!!

Idag fyller Charlie 10 år!
Han har hängt med mig sedan han var 5 år.
Eftersom jag är sjuk så har vi inte gjort så mycket mer än tittat på tv, film och vilat.
På kvällspromenaden gick vi förbi Fredda och hälsade på. Charlie fick korv där, i present.
Lilla Yffie.
Min livskamrat, bästa vän och partner.
Villkorslös kärlek.

Women !

Förra veckan när jag cyklade hem från jobbet vid kvart i tiotiden så mötte jag en kvinna i mörkret. Hon log mot mig och jag log tillbaka. Det leendet sa att vi ska vara rädda om varandra när vi är ute i mörkret. Vi kvinnor.
Jag fick en sån lust att göra en high-five med henne när min cykel passerade henne. Liksom för oss kvinnor!
Undra hur långt tillbaka och hur långt fram i tiden man ska behöva vara lite rädd och på sin vakt när man vandrar eller färdas på cykel utomhus sent om kvällarna? Som kvinna alltså.

Definera definiton genom precisering.

Den senaste tiden har präglats av definitioner.
Jag har velat definera allt och inte vetat om det som jag upplever som typiska saker kanske skulle defineras annolunda av andra.

Jag har jobbat, otroligt mycket. 110 timmar i november. Jag har tackat nej till cirka tjugo timmar. Fick sätta ned foten, säga ifrån. Har varit glad över att äntligen ha ett jobb med schema, har varit ledsen och arg för att jag mina förväntningar inte stämmer överens med jobbets.

I december väntar 92 timmar enligt schemat, jag tror det räcker. Jag ville ha ett extrajobb, inget mer.

Jag har träffat Oskar, jag var skitfull och mina känslor åkte bergochdalbana. Hans med kändes det som. Men med den mängd alkohol jag hade i blodet blev det soppa av alltihop. Mer eller mindre. Definitioner. Vi kysste, vi hängde runt, vi bråkade, vi var sams, vi va klara med varandra.
Han tyckte att vi skulle vara vänner, jag tyckte att det var en dum idé. Han brydde sig om mig, jag var ärlig och sa att jag antagligen brydde mig om han lite för mycket för att tycka att det vore värt att vara vänner. Definitioner.

Nu känns det skönt, ingen tacksittning som väntar. Bara hans mjukisbyxor i min garderob. Jag släppte han i samband med att jag blev nykter på söndagmorgonen.
Definitioner leder till preciseringar.

Ett lugn i min själ.

Från det ena till det andra.
Jag rent ut sakt älskar Oscar Jöback Nilssons person. Gud vad jag skulle vilja att han var min personliga tränare och coach. Otroligt ödmjuk och sympatisk. Precis vad jag behövde se i tvrutan efter tre långa nätters jobb.

Mitt i allt.

Varit vaken i cirka två timmar. Har hunnit äta lite käk och sånt. Nu ska jag gå den där långpromenaden med Challe, på med termobyxor och hela kittet.

Jag kom hem från jobbet vid åtta-tiden. Tog en liten promenad med hunden och somnade sedan.
Natten gick bra, var väldigt trött några perioder men tog lite luft och rörde mig lite så att det försvann.
Fick mitt första hittills blodtrycksfall i natt. Jag hade inte druckit och ätit på många timmar och när jag stod och handventilerade min brukare andning inför natten kände jag mig plötligt illamående, började gäspa och ögonen började blinka. Jag kände hur allt började snurra och precis när jag var klar höll jag på att svimma. Jag fick sätta mig på golvet, öppna tröjan för jag svettades mycket och min kollega gav mig vatten och lite godis så jag skulle piggna till. Tog lite luft på balkongen och tryckte i mig några kolor och ett glas vatten innan jag var som vanligt igen.

För övrigt en bra natt, och natten som väntar hoppas jag blir lika bra. Jag ska försöka fortsätta plugget och hålla mig vaken!

I november typ.

Vaknade nyss. Sovit en timma typ. I förberedande syfte.
På kvällen gick jag, med termobyxo och hela kittet, en långpromenad med Challe. Det var skönt. I promenadtyckande så är promenader på kvällen i snön de bästa.
Nu ska jag släppa ut Challe en sista gång sen cykla mot jobbet, måste stanna på affärn på vägen dit och inhandla lite frukt och en smörgås.

Nu när vintern har kommit så går många människor med jackorna stängda om sig och huvorna uppe. Jag tycker mig se Oscar överallt, men jag tror att han fortfarande är i Västergötland. Jag tänker mer än nödvändigt på han, det är waste of time-tankar. Varje gång jag tror mig se han så hugger det till i magen. Gud vad onödigt av mig att ens tänka på han, det är ju liksom hockus pockus ändå.

Godnatt.

Workingclasshero. Ja, här har ni mig.

Ätit pannkaka. Sex st, med strösocker. Jag fick dem när jag var förbi jobbet igår och skulle lämna mitt anställningsbevis. Pannkaka som var gjort i våffeljärn, sketagött.

Det kanske känns för er läsare som om jag tjatar om kneg, min jobbsituation och så men det är för att jag är på glad att när jag tog mig i kragen och sökte ett jobb, efter två års chillande i denna stad så fick jag det. Jag har gjort fyra dubbelgångar och är nu klar för att jobba som vikarie.
Känslorna över min jobbinsats har gått från total förtvivlan och ifrågasättande över min kompetens till känslor av självsäkerhet, lugn och glädje. Det tog fyra dagar att få kläm på det, men nu är jag ganska haj på det!

Det har börjar samlas några jobbpass i min kalender att klara av. Mitt första är i natt, jag hoppas att det blir lätt att hålla mig vaken. Jag jobbar med Ann-Lee, hon är skitgullig och därför tror jag att mitt första riktiga jobbpass kommer att gå bra. Nästa vecka har jag hittills fått ett eftermiddags/kvällspass och tre nattpass. Förhoppningsvis blir det ungefär tre fyra pass varje vecka beroende på om det är dags eller nattpass!


Var i skolan idag. Hängde med Herr Odot och äldre brorForrström. Jag fick en del gjort även om det blev mycket snack om annat. Jag har inte träffat Herr Odot på en vecka, det blev en del diskussioner om ditten och datten som var oundvikliga! Fjottan betedde sig så undligt och roligt, han var liksom sur på något vis. Sur över en skoluppgift och jag var inte sen att retas och jävlas. Jag högg tillbaka med kommentarer som jag i min tur svarade med att nypa hårt i hans armar. Effektivt!

Kneg.

Jag går till sängs. Josephine har varit här några timmar. Hon hade med en påse bullar och en julmust. Vi myste i köket. Jag brukar få ont i röven på de där trästolarna. Jag måste skaffa någon slags kudde att sitta på.

Jag hann inte äta på jobbet. Jag drack två glas vatten tjugo minuter före jag slutade. Vi hade då slitit i sju timmar. Jag lär mig jobbet men det tar sån tid när vi är två som är nya och ska hjälpas åt men i slutändan så har vi nog lärt oss mer än om vi gått dubbelt en och en med ordinare.
I morgon är sista dagen för dubbelgång. Jag trodde det var dagen pass men vi ska få imorn med. Jag är helt slut. Jag har fått tre pass i november än så länge, och hoppas på minst det dubbla. Jag tog på mig att jobba hela nyårshelgen. Lätt värt.

Godnatt, klockan ringer kvart i sex imorn.

Arbete.

Måndagmorgon, sticker till den sista dubbelgångsdagen på kneget. Efter idag förväntas jag kunna arbeta där. Nervöst! Har dock kunnat slappna av i Stockholm under helgen, mer om det senare.
Kissrunda med Challe sen cykel mot "kneget".

Börjar knega.

VÄLDIGT TIDIGT.
Om en jämför med en students vanliga tider. Det hände igår igen. Klockan ringde sex och en tio minuters snooze var jag på benen. Jag kokade gröt, samma visa idag igen, man vänder bort huvudet en nanosekund så kokar mjölken och allt väller över på spisen. Jag intalade mig själv att det händer alla och gjorde därför inte så stor sak av det.
Jag är ju förkyld fortfarande. Iochmed detta hostar jag varje morgon, det är inte vanliga hostar utan jag står vid handfatet och.. hostar och spottar snor. Det gör skitont i halsen och det är som att äta snor baklänges. Jag hoppas detta avtar inom kort, det är ju inte min favoritmat!

Jag provjobbade igår, och ska göra mitt andra provjobbspass idag. Jag skulle kalla det dubbelgång men det är ju liksom lite att prova på jobbet också, inte är räkna helt och hållet med att jobbet är mitt utan prova. Men det verkar grönt. De har redan börjat fråga hur mycket jag kan tänka mig jobba och jag sa att jag kunde jobba skitmycket. Skrytmycket.

Det är som personlig assistent jag arbetar. Det är bara fem minuters cykelavstånd hemifrån mig. Det är en del svårigheter, jag har inte jobbat med vissa av dem svårigheter denna brukare har men om jag lär mig och är försiktig kanske även jag blir en kung på det.
Min sista dubbelgång som vi sagt nu är på måndag men om jag känner mig osäker ska jag be om en till gång, men det tar vi nästa vecka.

I eftermiddag åker jag till Stockholm. Challe ska bo hos bröderna Forsström, han kommer vara i centrum hela tiden. Fjottan har vid flera gånger påtalat att han vill byta sin lillebror mot Challe.
Jag ska till brorsan och Ninna i ett dygn sedan ska vi till min faster med familj. Mina päron dyker också upp imorn. Jag är tillbaka i Värmland på söndagkväll.


Igår bestämde vi i kommitten vad vi ska vara utklädda till på tacksittningen i slutet av månaden. Det ska bli roligt och jag ser fram emot denna kväll!

Ett avsked.

Jag tror att detta är verkligheten, och att det där var overklighet och inte på riktigt. Något man återberättar och tänker på någongång ibland. Ibland tror jag att jag inbillar mig, att jag överdriver eller att det kanske inte var så farligt.
Till människor som hört mig berätta något, eller som aldrig träffat mig innan jag flyttade hit. Till människor som levde med mig sida vid sida.

Det var så farligt.

Det var tungt. Det är inte jag som inbillar mig. Det var så tungt, det gjorde så ont. Det gjorde riktigt jävla ont i hela mig.
Det var tungt eftersom den människa jag älskade inte aktade mig.
Jag inbillade mig att människor kunde förändras, om ens en snutt men människor förändras inte om de inte upplever att det är dags för en förändring.

Nu slutar jag tro det. Nu är jag klar med mitt förflutna, jag är klar med att vara lojal åt människan som inte var rädd om mig. Nu börjar jag ta hand om det som blev över av mig.
Jag tänker inte le och vara trevlig, att göra oss till medbrottslingar, gamla kumpaner som möts ibland. Det var jag som blev bestulen, på massvis med kärlek och omtanke, på lojalitet och stöd.
Jag är klar med han. Det är ett konstigt avsked, efter 7 år, 3 månader och några dagar med han i mitt liv.
Det svider i själen, det gör verkligen det.
Den draman som kan skämtas och berättas om, som kan påminnas om att inte vara kvar i förhållanden som dessa, var mitt liv.


Från och med nu så är det bara mitt förflutna, no less, no more.

Punktform.

Helgen i Sala kan summeras i punktform med ett eller fler ord som beskriver det.

• Träffade familjen, hela. Lyckligt kaotiskt
• Rävas inflyttningsfest, många tjejer Påfylld dos
• Hottan, gamla poppiga Hottan Like the old days
• Bråk och krigande med han som jag en gång älskade mer än förtjänt Tungt, tomt, slitsamt, adjö för alltid
• Skratt med Pii Ljuset i mörkret
• Lördag med familjen Trygghet
• Fest hos Pii På sin plats, hjärtligt
• Pappa hämtar utanför Kebaben på natten, cykla med dotter på pakethållaren Kärlek och respekt
• Söndag med familjen, promenad i Silvergruvan bland annat, Kvalitet
• Film och häng hos Pii, kravlöst
• En förmiddag på ett fik med Berra Beroende
• Tågresa hem mot Värmland Säkert ställe, eller