Jag hade en ganska lång period i mitt liv där jag inte trodde på värktabletter och dylikt.
Jag genomled smärtan för jag fick för mig att man bara lurade kroppen.
Jag hade skitsvårt för dem som ansåg sig vara jättesjuka, tog några värktabletter och levde rövare som aldrig förr. Man lurade ju bara sig själv, och omgivningen tyckte jag.
Jag hade svårt att fenomenet värktabletter överhuvudtaget.
När jag var liten fick jag flytande alvedon vid sjukdom och värk. Redan tidigt inpräntades det i mitt huvud att det skulle hjälpa, att det var det man skulle göra när man kände någon form av olust känsla eller värk i kroppen.
Men det har jag släppt nu. Jag vilar i att det kanske fungerar iallafall med anti-inflammatoriska medel. Jag känner mig ju fortfarande krasslig så jag överväger att knapra febernedsättande f.r.o.m nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar