Skor på det hala.

Det här med att trilla, falla eller trutta omkull.
Jag har gjort min första vurpa denna vinter.
I samma backe som alltid. På vägen ned mot bussen vid Basungatan.
Jag reste mig upp, skakade av byxorna och fortsatte framåt. Kunde liksom inte hålla på att trilskas och vara förbannad. De som varit med när jag trillat omkull vet att det sker titt som tätt.
Detta mycket på grund av min vinterpjucks. Ishala under, hallå... Varför gör man sådana skor för vinterbruk som man riskerar att bryta lårbenshals eller huvud i?
De är skitbra att glida i ned för backar men rent av livsfarliga att ha bråttom med i vardagen.
Nu kanske ni undrar varför jag då väljer att bruka dem, eller rent av missbruka dem?
Det kanske handlar om att vilja leva lite farligt, att inte orka köpa nya när de är varma och sköna och att kanske hoppas varje vinter att det inte ska hända speciellt ofta.
Jag kanske ska satsa på att köpa ett par nya till nästa vinter, vi får se.