Jag och Räva tog bilen, åkte runt och letade efter samma ställe. Fast med olika namn.

-Där Kerstin Johansson bor(Räva)

Jag visste inte var det var, så vi åkte en vända till. Efter tio min.

-Nu vet jag, vi åker dit där Sara hade sin häst (Sophia)
-Jamen, det är ju där Sara hade sin häst! (Räva)

Väl ute på stora vägen igen ska jag gasa upp i fart och komma upp i 90km/h. Trycker plattan i mattan och gaspedalen fastnar. Jag försöker hålla mig lugn för att inte Räva ska få panik men blir ändå stressad, växlar ned, bromsar, allt medan gasen är nedtryckt och bilen ilar iväg! Tillslut ska jag be Räva dra ur pedalen med händerna men jag pillar till med foten och pedalen lossnar.
Herregud, jag trodde min sista stunn va kommen.

En milspromenad ute på landet. Jag bar två hundbajspåsar heela vägen. Lite som man slänger med nycklar eller ett samorajsvärd for de där påsarna runt i luften.
Livsnödvändigt med kusintid. Bästaväntid. You name it.


Morsan kom hem, krama och tala.