Det är skönt när det vänder. Regnet blir till solsken, humöret blir "lalala" istället för" gör detta lidande kort".
Back in Ktown igår, sent. Bussresan var skön, det var skymning och jag var på väg tillbaka till lugnet.
En fin begravning, jobbigt men skönt att det är över. Linda hade det tuffast men var stark och fick stöd av sin bror och far. Det var fullt med blommor och fin sång. Vackrast var " Jag fick låna en ängel" av Shirley Clamp som framfördes av en bra sångerska, ekade vackert i kyrkan. Det var den mest personliga begravningen av de 1,2,3,4,5, 6 jag varit på. Salachicks har blivit vuxna, några har flyttat från stan, en gift sig, två förlorat föräldrar. Det är lätt att tänka att det var bra mycket lättare när vi var yngre.
Talade just med Linda aka Lars, hon lät lugn, men jag som är blödig vill gråta för varje ord hon säger. Jag har alltid haft en liten bigsister-relation till den puman fast än hon är äldre än mig.

Grötlunch och kvällspromenad innan bädden och den skönlitterära boken tar vid.