Inget mer mörker, ingen mer lervälling. Jag har fått in samma rutinsak att gå i spåret i princip varje dag. Det är en av de skönaste sakerna i denna stad, att jag bor ett stenkast, visserligen ett långt, ifrån motionspåret i Kronoparken. Skuttade runt i Reebokpjuksen talandes med Mike the motherfucking Bike, han var bussig och underhöll mig mina 5,5km.
Nu kommer kvällens höjdpunkt, Desperate Housewifes.
Jag blev plötsligt sugen på en cider... Och en öl... och vin.. och fest !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar