Detta med att vara en som jag.

Jag började min praktik i måndags.
Jag hade inte sovit en blund på natten så jag mådde som resultatet av det.
Jag var glad att vara på plats men min hud reagerade som vanligt negativt och jag försökte nocha allt sånt men jag blev ständigt påmind eftersom det gjorde ont i varje kroppsdel.
Dessutom hade jag en sån bra plan som skulle göra susen. Jag ville nämligen hålla mig vaken till minst nio så jag skulle sova hela natten sen.

Dagen var jättelång eftersom det var konferens så när jag kom hem vid kvart över fem bytte jag om, stack till Solkliniken för lite solmedicin, till biblioteket för att hämta böcker om Grek.Myt och gick sedan hem för dusch och en sen middag.
En film startade om jag minns rätt och plötsligt var klockan halv tolv.

Jag sov ingenting alls den natten. Mådde ännu sämre och bestämde mig vid femtiden att det inte var någon idé att ta mig till praktiken då jag knappt fick upp ögonen pga mina besvär.
Paniken närmades sig, jag sov bort en del och när det kändes som om döden var den lättaste utvägen ringde jag Vårdcentralen för akutvård.
Jag ringde försent men jag fick panik och började gråta i rent frustration så en snäll sköterska dubbelbokade mig hos en läkare.
Jag kände mig snurrig och helt utmattad att jag behövde stöd och någon att luta sig mot så jag ringde min lesbiska kärlek och broder J. Eriksson som såklart mötte upp mig vid pressan där jag handlade en macka och te för att få i mig något. Det gjorde ont i hela ansiktet när jag tuggade.
Hon var god mot mig och tog liksom hand om mig som den sjuka invalid jag vart.
På sjukan fick jag en stark dos Betapred, tolv st på en gång.
Vi drog hem till mig, jag ville inte på några omständigheter vara själv.
Josephine talade lugnande, hjälpte mig med vård och såg till att jag inte blev sämre.
Jag sa att hon kunde se det som förberedande ifall hon skulle sommarjobba med gamla sjuka människor som inte klarade av att sköta sig själva.
Medicinen som jag fick på sjukan och tanken på något annat än smärtan gjorde min kväll lite lättare. Vi lagade lite god mat, åt lite gott snacks och såg en film. Jag somnade till på soffan och det var skönt att bara gå från ett rum till ett annat när det blev läggdags. Jag sov hela natten i nya lakan och en tablett Tavegyl.

På onsdagmorgonen var jag i valet och kvalet om jag skulle ta mig till praktiken. Jag bestämde mig för att planera hemifrån och låta min kropp vila. Jag åt frukost vid nio och tänkte att jag skulle ha hela dagen till planering men en annan gick ju på en grej igen som så många gånger förr.
Jag tog en Tavegyl för att dämpa min irriterade hud men denna gör också en rejält sömnig så jag började bli dåsig men åt frukost och tittade på Nyhetsmorgon. Efter kopp nr 1 med te bestämde jag mig för att dricka en kopp nr 2 i from av Kamomillte och för er som vet så har det lugnande effekt och skall drickas innan läggdags. Jag drack och i kombination med Tavegylen däckade jag som en skitliten unge och sov halva dagen.

Meeeeen, jag behövde det så när jag vaknat donade jag i hemmet, letade rätt på lite bra internetsidor om Grek.Myt och drog till Uni för en kaffi med J. Eriksson. Under fikastunden fick jag höra så mycket konstiga saker av Josephine. Hon skröt om mat, om sig själv och ljög ihop historier som skulle öka mitt intresse för henne. Jag tog allt med en klappspark och låtsades vara intresserad.