Min f.d sambo och käraste står i mål i Salas A-lag och jag har sett varje nästan varje hemmamatch han spelat under våra fem år tillsammans. Jag hatar den mesta sport men just när han spelat innebandy har jag suttit fastklistrad på läktaren och hejat.
Forshaga är bara några mil bort från Karlstad så jag tog mig dit för att stödja och heja på Salakillarna.
Berra, hennes storebror och hans polare skulle också till matchen men hennes brorsan polare krockade på förmiddagen, ganska lindrigt men det tog en massa extratid så de hann se sista tjugo minutrarna av matchen bara.
Berra skulle stanna kvar hos mig ett par dygn hade vi bestämt.
Sala förlorade med 5-6 men det var jämnt som fan och en bra match att se. Jag blir bara så ledsen i själen när MikenBiken släpper in mål för jag ser hur besviken han blir. Men det var roligt att se honom, han har precis fyllt tjugofem år men är cirka nitton år i mina ögon, Mike the mothafucking Bike. Vi kramades lite och snackade innan vi skiljdes åt.
Berra och jag stack hem till mig, slängde i oss lite pizza och gjorde iordning oss för fest.
Josephine och Mickan dök upp och vi började dricka, snacka pedagogik som de lärarstudenter vi alla fyra är. Det var trivsamt och rätt som det var var hela lägenheten full med människor.
Närmare midnatt stack vi till stan, Berra var kvar hemma och vaktade lägenheten mot fienden. Jag var inte orolig en enda gång, hon vet hur man beter sig i krig.
Jag var även denna kväll väldigt berusad så jag bangade idén att sitta på en pub och dricka mer alkohol utan stack till Nöjes där Mickan, Fredda och Karl levde rövare. Det var roligt, vi var som ett cirkussällskap som resten runt och uppträdde med konster och akrobatik. Efterfesten blev hos Karl, och jag gjorde samma sak igen, tog mig friheten att somna på soffan. När jag vaknade var jag snurrig och undrade var jag var. När jag lokaliserat mig hörde jag vatten porla i badrummet och förstod att Karl somnat i duschen. Jag hade tappat rösten så jag sa ingenting och tassade hem.
Väl hemma låg mitt isbjörnsbarn Berra och vilade i soffan. Hon trodde klockan var tre men den var sju. Hon påstod att hon hade "slumrat till" en stund, aka FYRA TIMMAR alltså. Det var städat, diskat och fanns inte ett spår av fest. Vilken husgud och krigare alltså! Vi somnade i tillsammans och jag viskade, med den lilla röst jag hade kvar, hur utekvällen varit.
Under söndagen var vi på Bergviks köpcentrum och hängde, fikade och smög runt. På kvällen lagade vi en dundermåltid och drack lite rödtjut. Jag var harmonisk från hårbotten till tånaglarna för att ha Berra hos mig, om än för en liten stund. Jag la märke till att vi under våra promenader och umgängestid var en hel del tysta. Jag tror att det var för att vi tjatar ca fyra timmar i telefon varje vecka och nu när hon var hos mig behövdes det mest kännas att vi gick bredvid varandra i sällskap.
Vad sulle jag göra utan min cykel.. Vad sulle jag göra utan dig?
Jag sulle gå på vägarna ensam en dag, jag sulle tänka på dig.. jag sulle tänka på cykeln.
Ja, va sulle jag göra utan min cykel, ja va sulle jag göra utan dig..?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar