Igår när jag och Sandra åt mat berättade jag om att det var en stor fest i Heby, 250års fest. Ett gäng som fyllde 25 år skulle bli firade. Vi började fundera på hur många de kunde vara.
Jag började räkna högt och sa "sex.. åtta. Åtta kanske." Sandra räknade på fingrarna på bordet och mumlade åtta. Till slut skrek jag "Men tio stycken såklart!" Vi skämdes ihjäl inför varandra och skrattade så vi höll på att pissa ned oss.

Under en av de dokumentärer jag såg igår, en om duvors förmåga att hitta hem från skitlångt ifrån, var den en man som på brittisk engelska sa att det bästa han visste var att se en duva fälla in vingarna och landa på duvslaget, näst efter "a nice cup of tea". Kul liv.

Okej, så sen jag kom hem från Skara har jag alltså varit sjuk. Febrig, huvudvärk och en massa buksmärtor. Så jag höll mig på mina 61kvadratmeter och fick tiden i två dagar utan att träffa en enda själ. Det var skittrist men jag var alldeles för utmattad för att ens orka med sällskap.
Igår gjorde jag ett första försök till att gå ut, jag gick och pantade diverse burkar och flaskor på Konsum. Det gick bra även om jag rörde mig framåt som en vilsen pensionär.

Efter det provet bestämde jag mig för att ta mig ned till stan för att träffa Logan. På bussen ville jag vända om för att jag blev så utmattad av värmen, av att sitta upprätt och att va bland andra homo sapiens. Väl nere blev jag så glad i själen att att träffa den fantastiske Logan så mitt hopp kom tillbaka. Vi gick långsamt, köpte vatten och gick till Sandgrundsudden och satt oss på bryggan. Det var jättemysigt. Vi blev där tre timmar cirka. Solen sken och vattnet låg blått framför oss.
Vid åtta gick jag och mötte upp Sandra på Hemköp, hon hade jobbat. Vi handlade lite smått och traskade hem till henne. Åt, tjötade och tittade på Run away bride, en trevlig tillställning.

När det var dags för mig att ta bussen hem kändes det konstigt att gå förbi torget där alla utom jag var packade. Det var proppfullt på varenda uteservering och ett jävla liv. Jag ville dricka öl och vara däribland dem. Men istället var det hemåt jag skulle.
Började gå i den riktningen som bussen åker så att jag slapp stå och vara avundsjuk mitt i stan. Den kom i fatt mig och jag hoppade på, väl hemma i Kronoparken gick jag förbi Jimmy och sa hej. Vi talade en stund innan min granne och första krogragg i denna stad dök upp. Han och hans polare var lite på lyset och började tjöta en massa. Jag skrattade ihjäl mig skitmånga gånger!
Efter en stund tog jag och min granne sällskap hemåt.
Framme hemma var jag tvungen att se två dokumentärer innan jag kunde somna.

Mina magsmärtor satte igång i torsdagsmorse och har suttit i tills igårkväll. Jag har inte orkat skriva något här men framför allt så har mitt internet till datorn varit dum i huvet och inte fungerat.
Så under mina dagar som sjuk har jag tittat på cirka fem, sex dokumentärer på min telefon. Det är ju iförsig skitbra bild men det blir rätt tröttsamt med en liten skärm.
Jag är bättre nu men är lite nojig över saker och ting i matväg. Jag vill liksom bara äta och dricka "milda" saker som min buk klarar av.

Dags att sticka tillbaka till Värmland och Karlstad. Jag skulle vilja stanna skitlänge till men Josephine ska ju jobba och jag har en del grejer att pyssla med i solastaden innan morsan och farsan kommer på tisdag.
Men hur som helst, dessa dagar har varit goa, fina, underbara och mysiga. Jag vet inte när jag träffar Josephine nästa gång, men det kan vara så att det inte blir förän i slutet av augusti men jag hoppas att hon kommer upp till Karlstad något i julimånad.

I natt när vi sov så låg Josephine still, spikrak. De andra nätterna förvandlade hon till en helvetesmonster så fort hon somnat. Hon krävde att få ha två stora täcken över sig men de låg ändå på mig i slutändan, jag som bäddat iordning så att jag inte behövde ha så mycket täcket på mig då jag inte tycker om att bli för varm när jag sover. Förutom det så tar hon oerhört stor plats och liksom ligger parallellt över sängen, far fram och tillbaka som en späckhuggare och för oväsen. Ja, ni läste rätt! Hon ger ifrån sig sexstön med jämna mellanrum och verkar ha det så gött, så gött.

I natt låg hon som skrivet still, och jag fick min skönhetssömn jag med. Jag får hoppas att hon ligger still nu när vi ska sova för annars är det jag som skriker och för oväsen så hon inte kan sova. Jag kommer att skrika " Eeeeen kiwiii!" så fort hon tar för mycket plats. Hon har ju en tendens att göra det, ta för mycket plats, de gör ju det, tjötiga brudar som hon!

Idag var vi i Skövde och handlade olika saker som vi trånade efter. Jag köpte underkläder, huvtröja, klänning, rouge, leggings, hårband, tröja och kanske något mer, jag kan inte minnas.
Vi drog runt i en stor galleria och upplevde att alla brudar som jobbade i affärerna var skitsnygga, balla och tuffa. Vi var avundsjuka hela tiden! Det började inte på det allra bästa sättet då vi provade baddräkter i provhytter med starka lysrör. En blir ju inte direkt supersexig i såna bås.

Att handla kläder gör mig påmind om att rensa ur diverse plagg hemma som jag inte använt på det senaste året. Och att börja använda de plagg jag köpt under det senaste året.

Kvar i Västergötland hos Josephine.
Vi har sån fin semester tillsammans. Nu ska jag dricka en till kopp kaffi sen tänker vi ge oss iväg på shopping. Först Skaras second hand för att sedan ta oss till antingen Lidköping eller Skövde. Det blir en förtjusande dag.

Jag vill lyssna till tystnaden fast ändock gnola på någon visa. Jag törs inte spela någon musik som gör att jag kommer på sämre tankar än de som jag har i min skalle as we speak.
Det blir nog en sommarplatta med lite gamla klassiker som passa sig bra i en mormors lägenhet!
*Drog på en nu* Läget är än så länge under kontroll! Jag mår skitbra och vill varken analysera tidigare dagar, fundera över dagarna framöver eller ändra på min tillvaro som den är idag, idag, idag!

Eftersom jag inte kunde komma till ro i natt passade jag på att kolla upp ett och annat. Josephine säger att jag är precis som min far. Nämligen att om det är en massa saker som vi inte vet, liksom luckor i kunskapen, så måste vi kolla upp det, även fast det är skitgrejer (Enligt Josephine). Så i natt kollade jag upp en del grejer samt läste in mig på fakta om Sverige. Jag har kommit till den ekonomiska biten och känner att jag har mer koll än aldrig förr.

Vaknat upp, eller snarare äntligen fått lite sömn och sedan vaknat.
Jag kunde inte sova i natt. Det var trångt, vi hade täcken stora som landskap, det blev varmt och jag kom aldrig till ro. Så en passade på i morse när Josephine stuckit till jobbet.

Nu drar jag omkring i bara mässingen och ska äta müsli, en får ta hur mycket en vill. Förövrigt är det sol ute och jag ska ta en sväng ut i trakterna. Gå förbi bolaget, ICA och kika i lite affärer.

FLUGAN HAR BLIVIT GALEN. DEN SÖKER TRÖST HOS MIG. NYSS SOV DEN PÅ MIN DATOR. JÄVLA BEBBEFLUGA! FÅR MODERSKÄNSLOR!

Sådär ja.
Jag är framme i Josephines barndomsland och sommarbostad. I Skara, i mormor Nechas lägenhet. Där finns diverse inredningsprylar som en mormor har hemma + en liten fluga som från början var artig, drog i sig skitmycket av min vaniljsås och sedan varit otroligt oförskämd och påflugen. Haha..påflugen, kul, eller inte.
Necha har i sin lägenhet bland annat : En fin silvrig bricka uppsatt med en band på väggen. En röd soffa i plysch och en ergonomisk kudde liggandes i den. Mjuka mattor i varma färger. Ett större antal fat på väggen. Otroligt många vackra blommor i sina två enda ljuskällor ( fönsterna) som förövrigt är små med trälister över så att det blir sådär ett rutigt fönster...ni fattar!

Vi har druckit kaffi och ätit blåbärspaj med vaniljsås. Vi skrek artigheter till varandra och Josephine började hetsa om sportlaget VIK. Jag hade ingen aning om att hon älskade dem, varken laget eller sporten förövrigt.

Igår hade jag menssmärtor som inte liknar något annat.
Jag kvider och vill försvinna ur min kropp. Detta är den ständiga påminnelsen om mitt biologiska kön. Jag kämpade med att ta mig från Sandra med buss, gå hem från busshållsplatsen, ta en dusch, klämma i mig tre limpsmörgåsar och två glas oboy och lyssna på tre, fyra ljudklipp från Tankesmedjan innan jag däckade av. Jag sov till sju på kvällen, och när jag vaknade var det plötsligt inte lika smärtsamt.
M e n s . V ä r k . Olidligt och onödigt.

Blev extremt och onaturligt sugen på pastasallad i pitabröd med kall sås. (Exakt det receptet som serverades på skolan i årskurs 1-9 i Sala.)
Undra vad jag och Josephine ska äta när vi kommer fram?!?!

Det finns inget eluttag på denna buss vilket gör att mitt bloggskrivande får vänta tills jag är på plats. Imorn jobbar Josephine några timmar och då har jag tänkt slå ihjäl tiden med lite skrivande, lite dokumentärtittande och lite upptäcka Skara-på-egen-hand.
Sist jag var i Skara var det vinterjacke-väder och därför inte samam sak. Jag undrar vart vårt "hotell" aka Neshas lägenhet befinner sig i förhållandevis till stadskärnan? Spännande!

I torsdags sade jag adjö till Fjottan. Han har lämnat Karlstad för att återvända först efter jul. Han ska spendera en sommar i Norrland sedan en höst i Kenya för en samhällsvetenskaplig studie. Han kommer att saknas av mig!
I torsdags beslöt vi oss därför för att dricka öl i goda vänners lag. Det ösregnade men inget skulle hindra oss.
På dagen hade jag hängt i plugget med Jimmy som skrivit sista tenta för denna termin. Vi drack kaffi och tjötade. På vägen hem skulle jag gå förbi Mickan med lite fika och prata en stund men regnet höll mig instängd hos henne i flera timmar. Detta var såklart bara en ursäkt för att få vara kvar hos denna förtjusande unga mö. Hon bjöd på god mat och livet var så härligt så!
Vid åttatiden skjutsade hon ned mig ocj Fjottan till stan och hon stack vidare till ett par kompisar. Jag, Fjottan, Sandra, Jimmy, Karl och hans flickvän Ellinor samt Karlund tog plats på Tempels uteservering. Det var fantastiskt att dricka öl och tjöta! Vid stängning tog vi en buss hem och jag, Fjottan och Jimmy levde rövare ute på Kronoparkens gator.
När jag skulle sova snurrade det lite men jag överlevde. Drog i mig oboy och limpsmörgåsar på ett hetsigt vis.
Kvällen var en bra sista avslutning med Fjottan i stan!

Jag sitter i denan stund på bussen som ska ta mig till Västergötland, närmare bestämt Skövde. I Skövde blir jag hämtad av Josephine och hennes syrra Emeli, mycket tack och bock!
Jag ska nämligen semestra i Josephines mormor Neshas lägenhet i Skara. Vi ska dricka vin, äta gott, relaxa och vara lyckliga.
Jag blir borta tills på torsdag.

Krökat två kvällar i rad. Idag nykter.
I morgon tar jag bussen till Västergötland för att spendera några dygn med min lesbiska kärlek och livskamrat.

Igår spelade livet mig ett spratt men förutom de kvartarna så var det en fantastisk kväll. Som ni förstår är det för sent i tid för att börja teckna ned men imorn när jag befinner mig på bussen ska jag förklara ett och annat.

Pardans= Heterosexuell man + heterosexuell kvinna = Mannen som styr och kvinnan som följer= Omänskligt och äckligt.

Jag ser just nu på en film på UR access som jag som student har tillgång till. Filmen heter Sexualitet och identitet och handlar om att göra sitt kön och vad som är könskodad. Ball som fan!

Herr Odot och Fjottan var här och drack ett par koppar kaffi för en stund sen. Det var mycket trevligt och glädjande. Vi myste på min uteplats och talade om USAs så många gånger lustia sätt att se på sin egen nation och andra.
Inne i köket puttrade lammgrytan på spisen och det kurdiska riset kokade i kastrullen.

Idag har jag haft skitont i fötterna. Jag gick nämligen en lite längre promenad med den gå barfota-vana T. Asfalten var skitvarm och gruset var som grädde på moset i smärta! Okej, vem tvingade mig? Ingen alls men jag ville ha det gött utan dojor men det var ju inget hit.
Vi åt glass iallafall, tre jävla kulor tog jag. Polka, blåbär och laktrits, det var gott men jag blev skitmätt och trött. Vi hängde ett par timmar och jag lärde mig skitmycket om KBT.

På kvällskvisten tog jag en buss ned till stan för att träffa Logan en stund, det var förstås förtjusande. Han är så sann och fin. Jag har märkt ett fantastiskt mönster, och det är att jag skrattar så höga glada skratt i hans sällskap. Vi tog en sväng till älven, även denna gång. Han bjöd mig på glass, japp, drog i mig en till men denna gång en McFlurry med smarties = bästa glassen som finns. Jag handlade lite jordgubbar och vi mös i solen tillsammans. Om folk tror att vi är i lag, ett heterosexuellt par i 20-25 års åldern får de gärna tro det för han är så bra och fin.

Jag dog därför att jag tog ett litet avsked av K.
Jag skulle hjälpa Mickan att bära över soffan från den gamla lägenheten till den "nya" så det var ju ounvikligt.
Jag hejade lite och jag och Mickan slängde över första delen av soffan. När vi skulle bära ned andra delen förstod jag att det liksom klart nu. Snart tre år av fram-och-tillbaka-tills-inget-vet-hur skulle vara över. Jag ropade bakom axeln att "Du får ha det så bra nu!" och han svarade att det skulle jag också ha ( Med den snällaste rösten jag hört på länge) sen bar vi ut soffan ur lägenheten och trapphuset. När vi kom ut så var det liksom avklarat. Jag andades ut och livet skulle liksom börja om. Då slängs portdörren upp och ut dundrar han, Mickan har visst kvar nyckeln så de säger adjö och hon kramar honom. Han tittar bort mot mig och ser ut som att han undrar om vi ska typ kramas eller nåt eller vad eller nåt. Jag säger än en gång att han ska ha det så bra och börja slita i soffan igen. Han säger samma sak igen och dörren går igen.
Men alltså vad händer Trashgoat då?
Jo, tårarna börjar spruta hejdlöst och Mickan väser " Skynda dig in i mitt trapphus, det går skitfort detta" medan hon tittar på mig med panik i blicken. Hon sneglar upp mot lägenheten och påminner mig om att det är gigantiska fönster i köket och att Ks sovrumsfönster är rätt öppet. Jag bär över soffan skitfort och tårarna sprutar.
Jaha, så jävla lätt var det.
Va fan trodde jag!?
Varför skulle nyckelincidenten ske?!
Rationell är nog inte min grej.

Väl inne i trapphuset så slänger vi ned soffan och jag dör flera gånger om. Fy helvete vad längesen jag grät så otröstligt och uppgivet.
Jag inser att detta är ett ovärdigt slut även om det inte finns någon värdighet kvar i denna relation. Jag torkar tårarna och ringer upp han. En snabb kram tack!
Han kommer ned igen och vi kramas. Han ser att jag varit ledsen och säger att jag inte ska gråta, att jag inte ska vara ledsen för vi ska ses igen. Vi ler och jag säger att ja, det kanske vi gör och sen så önskar vi varandra än en gång att ha det så bra och så skiljs vi åt.
Uppe i Mickans lägenhet bryter jag ihop igen, det känns helt jävla apvärdelöst och skitjobbigt och jag dör och jag dör, hela tiden.

Han skickar ett sms om att jag inte ska vara ledsen och att vi kommer att ses i sommar en sista gång. Det spelar ingen roll, för jag vill inte förstöra mer än vad som förstörts.
Men nu är det klart, nu är det klart, nu är det klart.

Vid niotiden gick jag över till Fjottan, Anton och Wåger. Då hade jag hängt i mitt hem sedan tretiden. Sett diverse dokumentärer, skrattat ihjäl mig åt boken Fulheten som jag fått av Josephine i present och läst tidningen Skolvärlden. Vi drack lite kaffi och tjötade. Wåger sticker till Turkiet vid gryningen plus en timma eller två och far till Arlanda redan nu närsomhelst så vi tyckte det var på sin spets att vi umgicks en stund. Fjottans dagar är räknade, i helgen sticker han till Sveg och är där hela sommaren sen direkt till Afrika för att göra sin Duppsats i samhällsvetenskap. Så han ser man inte röken av på flera månader men han har ju lämnat Karlstad och Sverige en gång tidigare så detta ska nog inte vara så jobbigt att man vill dö.

Då tal om att dö så gjorde jag det ikväll lite.

Myten om den kärleksfulla pojken som säger "Håll käften jävla hora " menar egentligen att han tycker jättemycket om en.

Jag är dyngtrött på brudar som hela tiden förklarar och psykologiserar killars dåliga beteende och legitimerar killars makt över tjejer som ges till uttryck på olika sätt.


Ser på Genusmaskineriet om Könsmakt i skolan.

Idag är det den sista dagen på denna termin. Den sjätte av de tio planerade. Jag blickar tillbaka och tänker att jag bott i denna värld som Värmland är i en evighet samtidigt som jag tycker att det var igår som jag flyttade 25 mil sydväst och började på ny kula.
Jag älskar tanken att det kommer att ta två år innan jag har min examen därför att jag kan sova skitmånga mornar till, nej inte därför utan på grund utav mitt liv som det är nu. Det är trivsamt!
Jag kommer att jobba skitmånga år och vet ju inte vart eller hur det skall bli så de två år som återstår på universan i Karlstad ska avnjutas så till den milda grad!

Jag har lyssnat på ljudklipp från Tankesmedjan sedan sjuklippet imorse. Jag skrattar högt som fan i min ensamhet och blir gladare och gladare!

OBS, ber om ursäkt för eventuella felstavningar i mina inlägg.

Jag stryker under viktiga saker i texten om intersektionalitet. Imorn vid den här tiden är jag skitmycket smartare än idag då vi ska ha ett seminarie imornförmiddag om intersektionalitet samt ett ämnesråd strax efter där jag och Lova ska ge vår bild av vad som varit bra och vad sm kan förbättras till fakuliteten.
Lyssnar dessutom på Tankesmedjan, Sara Hanssons krönikor "Jag är inte arg, jag är besviken." och skrattar ihjäl ! Hon är så jävla smart och go!

Mina blivande barn ska växa upp i en omgivning full av accepterande. Accepterande av identiteter såsom homosexualitet, queer, olika -etniciteter, -religioner, -kulturer, -funktionsnedsättningar och stjärnfamiljer ! Länge leve mångfalden!
Den som inte accepterar det alternativa, antiheteronormativa levnadsättet kan dra åt pipsvängen!
Mina barn ska ha könsneutrala namn, få möjlighet att skapa sin egen identitet utan att människor i deras omgivning gör det åt dem, förstå att det inte finns ett "rätt" sätt att leva och att lycka är att vara i harmoni med sig själv, oavsett hur odefinierad en känner sig!

Det är livet att vara i sammanhang där jag inte anses mer provokativ, tjötig eller arg på samhällsfenomen än någon annan. Det är livet när ens umgänge förstår sig på ens skämt och får en att skratta hejdlöst så många gånger per dag att man inte kan räkna dem. Det är livet när ens skratt blir en del av vardagen. Det är livet när man förstår sig på ens umgänges språk och värderingar. Detta är mitt liv i Värmland! Fantastiskt jävla episkt !

Okej, såhär va det ju kanske inte tänkt men ack så trevligt och givande.
Jag sov till tolv, uppenbarligen skittrött och jag har slutat med att vara deppig och förbannad när jag sover längre än vad jag tänkt för kroppen ville antagligen sova och när jag är klar med denna pluggperiod i mitt liv kommer det inte finnas många mornar att sova ut på. När det inte är tidiga mornar på grund av jobb så kommer det vara barn som vill upp eller jag som vill upp för att inte mina barn ska sova bort all sin lediga tid. Jag ska säga dem att de får sova ut när de pluggar senare i livet.
Hur som helst, jag såg ett program av Landet runt på svtplay och tvättade lite. Jag började läsa på inför seminariumet men blev avbruten av en kaffedejt med Jimmy.
En kaffidejt blev till heldagsdejt. Fjottan dök också upp så vi drack kaffi och svettades som fan ute på min uteplats. Jävlar va varmt det har varit denna dag. Jag och Jimmy tjötade, lagade lite käk och fortsatte tjötandet.
På kvällen kom Fjottan tillbaka med Wåger som sällskap, Bremer kom hit och även Herr Odot efter han avslutat ett jobbpass. Vi hängde, fortfarande på min altan och när klockan blev tio så sa vi alla adjö och det är alltså dags för mig nu att ta tag i plugget. Jag ska läsa texterna, gå och lägga mig, gå upp tidigt och hitta en fråga på de båda texterna och dra iväg till plugget.

Tillbaka i Karlstad, efter nästan fyra timmars körande från Stockholm. For igenom Södermanland, Västmanland, Närke och landade slutligen i Värmland.

Det första jag gjorde när jag slängt ifrån mig resväska och dojor var att vattna mina växter och ta tag i min lilla trädgård. Jag klippte och slet, krattade och plockade. Rensade i de två rabatterna jag har och tog ned gräslängden en aning. Det blev snyggt och i morgon planerar jag att sopa rent och tvätta av utemöblerna samt slänga en del bråte som samlats på uteplatsen.

Eftersom det är röd dag imorn, till och med den svenska nationaldagen så blir det liksom en till söndag, med samma känsla och samma stillsamhet. Jag ska dricka en del koppar kaffi, kanske med några av norrlänningarna. Jag saknar dock storebror redan! Det finns inget utsatt datum för en återträff men jag hoppas kunna få hit han något i juli.

Idag skickade jag ett vykort med motiv Stockholm fotat från luften, ni vet den där klassiska vyn över gamla stan och slottet. Hur som helst, jag skrev några rader och skickade till jobbet. Tänkte att barnen kanske tycker att det är lite kul med post

Jag tänker sticka till Stockholm när jag är klar med plugget i Karlstad. Kunna ha möjlighet till att hänga med brorsan några kvällar då och då, käka en lunch då och då och dricka hundra koppar kaffi i månaden tillsammans. Jag har inte tänkt bli kvar i Stockholm då min plan är att bo en bit utanför stan, alternativt i en mindre stad och ha knarrande golv, trasmattor och veranda. Om jag kommer att längta tillbaka till Värmland så finns ju det kvar, och resten av städerna i detta avlånga land.

Whatever, skit i det nu

Min brorsa tog med en polare igår när jag, han och Skinkan skulle hänga runt. Hans polare var den snyggaste, goaste och ballaste jag träffat på skitmånga kvartar. Han blir ett levande bevis på att det finns möjlighet till att finna någon att dela livet med utan att bli uttråkad, asexuell eller provocerad. Han hade sagt till brorsan att jag va så jävla skön och att han var så van att prata att han tyckte att det var skönt att lyssna för en gångs skull. Jag tjötar ju så jävligt, och blir alltid lika glad och lycklig i själen när det är någon som tycker det är gött och roligt

Alltså jag har så mycket skit jag måste printa ned och visa hela världen, eller snarare de som läser min blogg !
Jag är i Stockholm nu, hos Skinkan.
Så det är inte riktigt läge att skriva en massa skit nu men eftersom Skinkan la sig så kan jag fippla lite ändå.

Jag har träffat brorsan en hel del och idag var dessutom farsan här och hängde med oss. Morsan är i Skåne så hon hade inte möjlighet. Vi hängde mest runt, gjorde ett besök på Etnografiska och njöt i solen, som förövrigt var så otroligt het och stark att det var medelhavskänsla över hela city. Skinkan har tjatat om utolandskänsla ungefär trettifyra gånger sen i torsdagsmorse och jag ger henne visst rätt även om jag försökte intala henne att hon kommer att kunna göra allt sånt vi gjort de senaste dagarna typ varje dag, eftersom hon faktiskt bor här nuförtiden ( Sen i somras för att vara exakt)

Att hänga några dar i rad med brorsan är att vara bortskämd med tanke på hur sällan vi ses nuförtiden. Han är så go, vi är typ som familj