Okej, så sen jag kom hem från Skara har jag alltså varit sjuk. Febrig, huvudvärk och en massa buksmärtor. Så jag höll mig på mina 61kvadratmeter och fick tiden i två dagar utan att träffa en enda själ. Det var skittrist men jag var alldeles för utmattad för att ens orka med sällskap.
Igår gjorde jag ett första försök till att gå ut, jag gick och pantade diverse burkar och flaskor på Konsum. Det gick bra även om jag rörde mig framåt som en vilsen pensionär.

Efter det provet bestämde jag mig för att ta mig ned till stan för att träffa Logan. På bussen ville jag vända om för att jag blev så utmattad av värmen, av att sitta upprätt och att va bland andra homo sapiens. Väl nere blev jag så glad i själen att att träffa den fantastiske Logan så mitt hopp kom tillbaka. Vi gick långsamt, köpte vatten och gick till Sandgrundsudden och satt oss på bryggan. Det var jättemysigt. Vi blev där tre timmar cirka. Solen sken och vattnet låg blått framför oss.
Vid åtta gick jag och mötte upp Sandra på Hemköp, hon hade jobbat. Vi handlade lite smått och traskade hem till henne. Åt, tjötade och tittade på Run away bride, en trevlig tillställning.

När det var dags för mig att ta bussen hem kändes det konstigt att gå förbi torget där alla utom jag var packade. Det var proppfullt på varenda uteservering och ett jävla liv. Jag ville dricka öl och vara däribland dem. Men istället var det hemåt jag skulle.
Började gå i den riktningen som bussen åker så att jag slapp stå och vara avundsjuk mitt i stan. Den kom i fatt mig och jag hoppade på, väl hemma i Kronoparken gick jag förbi Jimmy och sa hej. Vi talade en stund innan min granne och första krogragg i denna stad dök upp. Han och hans polare var lite på lyset och började tjöta en massa. Jag skrattade ihjäl mig skitmånga gånger!
Efter en stund tog jag och min granne sällskap hemåt.
Framme hemma var jag tvungen att se två dokumentärer innan jag kunde somna.