Jag skulle blogga jämt om det fanns en tillgänglighet. Men det verkar inte vara det lättaste!
Jag tänker iallafall på denna blogg några gånger per dag men eftersom jag aldrig använder min dator så blir det ju aldrig av. Återkommer när jag funderat ut någon teknisk lösning.

Ps. I natt drömde jag att jag var gravid, och att jag inte först fattade vem som var far till barnet. Jag visste att det var en hon i magen och jag kallade henne Ellie, lite elitistisk eftersom mitt eget andranamn är Eleonora. Jag kom liksom inte på vad det var för namn jag ville ha på ett honbarn men kom lite senare i drömmen fram till att hon skulle heta Charlie.
Mamma och pappa var jätteförstående och ville att jag skulle flytta hem till Sala. Jag vägrade och såg fram emot att ta ett pausår från skolan och vara föräldrarledig i Karlstad med den lille.
Tillslut kom jag på att det var en av mina manliga vänner som jag hade ihop det med i våras en natt igen. Och han var så oerhört positiv till att uppfostra ett barn och leva som en familj med mig. Så lustigt men så otroligt lugnt i drömmen.
Jag vill ha barn.

Igår när jag och Sandra åt mat berättade jag om att det var en stor fest i Heby, 250års fest. Ett gäng som fyllde 25 år skulle bli firade. Vi började fundera på hur många de kunde vara.
Jag började räkna högt och sa "sex.. åtta. Åtta kanske." Sandra räknade på fingrarna på bordet och mumlade åtta. Till slut skrek jag "Men tio stycken såklart!" Vi skämdes ihjäl inför varandra och skrattade så vi höll på att pissa ned oss.

Under en av de dokumentärer jag såg igår, en om duvors förmåga att hitta hem från skitlångt ifrån, var den en man som på brittisk engelska sa att det bästa han visste var att se en duva fälla in vingarna och landa på duvslaget, näst efter "a nice cup of tea". Kul liv.

Okej, så sen jag kom hem från Skara har jag alltså varit sjuk. Febrig, huvudvärk och en massa buksmärtor. Så jag höll mig på mina 61kvadratmeter och fick tiden i två dagar utan att träffa en enda själ. Det var skittrist men jag var alldeles för utmattad för att ens orka med sällskap.
Igår gjorde jag ett första försök till att gå ut, jag gick och pantade diverse burkar och flaskor på Konsum. Det gick bra även om jag rörde mig framåt som en vilsen pensionär.

Efter det provet bestämde jag mig för att ta mig ned till stan för att träffa Logan. På bussen ville jag vända om för att jag blev så utmattad av värmen, av att sitta upprätt och att va bland andra homo sapiens. Väl nere blev jag så glad i själen att att träffa den fantastiske Logan så mitt hopp kom tillbaka. Vi gick långsamt, köpte vatten och gick till Sandgrundsudden och satt oss på bryggan. Det var jättemysigt. Vi blev där tre timmar cirka. Solen sken och vattnet låg blått framför oss.
Vid åtta gick jag och mötte upp Sandra på Hemköp, hon hade jobbat. Vi handlade lite smått och traskade hem till henne. Åt, tjötade och tittade på Run away bride, en trevlig tillställning.

När det var dags för mig att ta bussen hem kändes det konstigt att gå förbi torget där alla utom jag var packade. Det var proppfullt på varenda uteservering och ett jävla liv. Jag ville dricka öl och vara däribland dem. Men istället var det hemåt jag skulle.
Började gå i den riktningen som bussen åker så att jag slapp stå och vara avundsjuk mitt i stan. Den kom i fatt mig och jag hoppade på, väl hemma i Kronoparken gick jag förbi Jimmy och sa hej. Vi talade en stund innan min granne och första krogragg i denna stad dök upp. Han och hans polare var lite på lyset och började tjöta en massa. Jag skrattade ihjäl mig skitmånga gånger!
Efter en stund tog jag och min granne sällskap hemåt.
Framme hemma var jag tvungen att se två dokumentärer innan jag kunde somna.

Mina magsmärtor satte igång i torsdagsmorse och har suttit i tills igårkväll. Jag har inte orkat skriva något här men framför allt så har mitt internet till datorn varit dum i huvet och inte fungerat.
Så under mina dagar som sjuk har jag tittat på cirka fem, sex dokumentärer på min telefon. Det är ju iförsig skitbra bild men det blir rätt tröttsamt med en liten skärm.
Jag är bättre nu men är lite nojig över saker och ting i matväg. Jag vill liksom bara äta och dricka "milda" saker som min buk klarar av.

Dags att sticka tillbaka till Värmland och Karlstad. Jag skulle vilja stanna skitlänge till men Josephine ska ju jobba och jag har en del grejer att pyssla med i solastaden innan morsan och farsan kommer på tisdag.
Men hur som helst, dessa dagar har varit goa, fina, underbara och mysiga. Jag vet inte när jag träffar Josephine nästa gång, men det kan vara så att det inte blir förän i slutet av augusti men jag hoppas att hon kommer upp till Karlstad något i julimånad.

I natt när vi sov så låg Josephine still, spikrak. De andra nätterna förvandlade hon till en helvetesmonster så fort hon somnat. Hon krävde att få ha två stora täcken över sig men de låg ändå på mig i slutändan, jag som bäddat iordning så att jag inte behövde ha så mycket täcket på mig då jag inte tycker om att bli för varm när jag sover. Förutom det så tar hon oerhört stor plats och liksom ligger parallellt över sängen, far fram och tillbaka som en späckhuggare och för oväsen. Ja, ni läste rätt! Hon ger ifrån sig sexstön med jämna mellanrum och verkar ha det så gött, så gött.

I natt låg hon som skrivet still, och jag fick min skönhetssömn jag med. Jag får hoppas att hon ligger still nu när vi ska sova för annars är det jag som skriker och för oväsen så hon inte kan sova. Jag kommer att skrika " Eeeeen kiwiii!" så fort hon tar för mycket plats. Hon har ju en tendens att göra det, ta för mycket plats, de gör ju det, tjötiga brudar som hon!