Det senaste årtioendet.

Om en skulle försöka summera det senaste tio åren eller? Rensa ut och göra plats för mer. Man sparar liksom allt men lägger iordning lite mer fint och prydligt så att mer saker får plats.

För tio år år sedan var jag tretton bast, gick i sjuan och var skitkär i Jocke. Denna dag blev vi tillsammans, det höll inte mer än en månad men vi har ju haft en tight relation sedan dess.
Jag umgicks med Pellan och Räva sedan flera år tillbaka och hade börjat umgåts med Ea och skulle strax träffa Sara. Det där med relationer var en mycket spännande sak.

I åttan lärde jag känna Akhink på riktigt och fastän att Jocke var killen nr ett i mitt hjärta så blev jag plötsigt kär i en blyg, söt kille vid namn Jasmin. Jag och Akhink stod på oss och bestämde oss för att vara nyktra ett år till även om många runt om oss drack alkohol. Skolan, teatern och konfirmationen var det som stod på schemat när jag inte umgicks med ovannämda vänner.

Sommaren mellan åttan och nian blev jag väldigt kär i en kille som heter Andreas. Den sommaren åkte jag och Ea med mina päron till Turkiet, brottet/Månsan var de givna ställena och under denna period kom Linda in i mitt liv. Jag och Akhink hade första fyllan tillsammans, och rökningen blev en självklar kompis. Jocke spökade fortfarande och precis som alla tidigare relationer lyckades han få mig att tvivla även denna gång på att jag var kär i Andreas. Men det hela slutade med att Andreas och jag var ett par innan han tröttnade.

När vi började nian hade vi blivit lite av ett gäng som hängde. Det var Ersin, Ilhan, Robban och diverse andra fina barndomskompisar som beslutade sig för att spendera fritiden tillsammans med varandra. Jag och Jocke fann varandra i någon konstig men trygg kompis/kär-relation, komfirmationsledare med Ea och mycket teater bland annat "Romeo och Julia i underjorden" uppfyllde min tid.
På vårterminen hade vi blivit några tjejer som umgicks tätt och vi börjad kalla oss för Tjockisgänget och tryckte bland annat upp tröjor med gängnamnet och smeknamnet på. Jag blev Sollan och Linda blev Lindis, Akhink blev Skinkan, Räva blev Sterco, Linnea blev Pellan, Sara blev Sagge (Ja, inte så smickrande), och Serbest blev Sebbe ( som sedan försvann ur våra liv efter några år)

Sommarlovet inför gymnasiet minns jag med mycket kärlek. Vi kompisar var uppe hela nätterna och bakade chokladbollar, hängde vid 14:is-krysset downtown och tyckte att det var underbart att vara mitt i ungdomens vackra dagar. Festerna tätnade och vi gick med små myrsteg mot vuxenlivet. Jag och Jocke försökte ge kärlekens en chans men det blev inte som vi i flera år tänkt antar jag. Linda och jag semestrade i Göteborg. Sara, Akhink och jag senare i Stockholm. I slutet av juli träffade jag min föredetta pojkvän och största kärlek Micke.


Under gymnasietiden startade ett gäng tjejer upp Tjejjouren Tindra i Sala och jag och Akhink hängde på. Jag lärde känna Pii, som är lillasyster till Micke. Petra och Lottie, Sophie, Emma, Linnea och Evelina kom även dem in i bilden under de tre gymnasieåren. Körkort, jobb som kontaktperson, teater både som ledare och skådespelare, studentfester, Sälentraditionstart och kunna komma in lagligt på krogen genomsyrade åren. Livet lekte men vissa törner.

Efter gymnasiet började livet som knegare på allvar och när jag inte jobbade (som vårdbiträde eller personlig assistent) umgicks jag med tjejerna även om några utav dem hade stuckit från kommunen, var tillsammans och i Micke och började långsamt flyga från boet, det trygga barndomshemmet. Hottan varje lördag och jag fann en förkärlek för vin. Micke och jag flyttade ihop och jag fick stå på egna ben, spännande men läskigt. Jag fick jobb som elevassistent och lärarvikarie och förstod vad jag vill syssla med i livet. Lärare! Jag sökte in till Karlstad Universitet och förberedde mig psyiskt för att lämna Sala som betydde föräldrar, pojkvän och vänner för att starta upp på nytt 25 mil sydväst.

Den 15 augusti, en dag före min och Mickes femårsdag gick flyttbilen och jag tog farväl. Jag andades in Värmlandsluften och trivdes från dag ett. Studierna satt igång och plötsligt var tillvaron något helt annat.

Nya fina vänner, ny kärlek som uppstod, ja... Ni minns alla hur jag föll pladask för Karl, fester och nya krogar, utvecklade skolarbeten och en plan för framtiden. 2 rum och kök med Charlie och kollektivåkare. Ups and downs men inte så farligt att jag inte kunnat ta mig upp på benen igen. Förälskelser i olika män, i olika vänner och i staden har gjort att min tillvaro fram till denna dag i denna stad varit fantastisk.

Gott nytt år och tack för de åren som varit!
Summa summarun från en Sybarit

Efter midnatt.

Nu har jag transkriberat de tio intervjuer jag ska ha i min uppsats. Det var inte ett dugg jobbigt utan jag blev glad i själen av att höra elevernas röster men mindre glad över deras okunskap. Men det är något jag i min framtid lärarroll ska vara nog med. Att tala om islamofobi, främlingsfientlighet, hets mot folkgrupp och fördomar, etc etc.

I morgon ska jag skriva om de första sex frågorna jag ställer om deras liv till löpande text så att läsaren får en liten kort beskrivning av varje person. Då har man tio sidor uppsats till, men jag vet inte hur resultatbiten riktigt ska redovisas så jag ska egentligen låta det vara osagt.

Under kvällen gjorde jag lite annat smått och gott för att få tiden att gå. Bland annat gjorde jag ett sprillans nytt quiz om mig på facebook, ska bli spännande om ens mina närmaste vänner vet allt om mig.

Nu ska ni får se vad fint!

Jag presenterar den NYA BLOGGMALLEN för våren 2011.

Det första inlägget på den nästsista dagen på året!

Bläst två koppar te, den ena något svalare. Placerat mig i köket med böcker och dator.
Uppsatsskrivande. Haft besök av Mickan en stund, hon är som en vind som susar förbi, en glad vind.
Talat med Lindmor i telefonen, hon var påväg upp till Sälen för sitt fortsatta säsongsjobbande, hon är numera 24 barre. Fredda har ringt, inköpt röd fluga till nyårsfirandet och beställandes på McDonalds, försöker bli tjock, med påbud från mig, även han glad.
Jag har bara tänkt roliga tanker och ser mycket fram emot det nya året. Jag ska helt klart återgå till att vara sybarit. Jag kan minnas att jag trivdes bättre med mig själv då. Jag har redan börjat men rent symboliskt blir det i samband med det nya året, som jag tänker fira in med goda vänner (Herr Odot, Fröker Bremer, Maroschas, Wåger, Karlund, Madde.. Eventuellt Martin med sällskap).

Igår var jag hos ovannämnda Fredda. Vi skulle titta på bio men det var fullt så vi såg Änglagård 1 hemma. Vi snaskade ur en Paradisask och diskuterade. Vi var båda överens om en del, bland annat vad som gäller från och med nu. Jag blev så glad när jag klev in i lägenheten och han stod och flinade. Jag tycker om när Fredda flinar. Vi skrattade i mängder och nickade allvarsamt när vi var kloka. Ekta besta venner, telepati.

Jag skulle vilja ha smaken av marinerade soltorkade tomater, eller vitlök i munnen.

I väntan.

Idag skulle min farmor ha blivit 91 barre men hon kolade vippen för snart två år sedan. Min kusin Jacob är dock levande och fyller han med idag. Han blir 22 år. Nu när jag var hemma så hittade vi inspelade filmer från när Jacob var i 11års ålder, hans lillasyster Emma i 9års åldern och jag så mycket som 12 år. Vi spexade, hade tvprogram och låtsades dö en hel del. Väldigt mycket låtsades dö faktiskt.
Vi hittade förövrigt otroligt mycket film från min senare barndom. Jag hade tandställning, var fjortis och mina vänner likaså. Min smala långa bror var ganska tjock och mycket kortare. Det fanns film från olika jular, studenter och skolarbeten som jag och mina fina tjejer har gjort under högstadiet och gymnasiet. Då skrattade jag så jag grät och nästan kissade ned mig. Jag blev dessutom så rörd över hur gulliga alla var. Det var fint att se tillbaka och tänka att vi haft så himla roligt!

Nu kom Herr Odot och Fröken Bremer!

Sala-Västerås-Karlstad.

Jag målar naglarna. Barbrierosa. Jag sitter i biblioteket och väntar på Herr Odot och Fröken Bremer. Vi ska studera till tre då biblioteket stänger.

När jag vaknade av klockan imorse hade jag inte sovit särkskillt många timmar så jag somnade om 1.5 och kände mig utvilad sedan. Min hud spelar ett lustigt spel, alltså hela julen var jag ganska kass och det kliade, jag flagnade och i samband med en kraftig förkylning och mens så var jag så utmattad att jag sov många fler timmar än vanligtvis varje dygn.
Men alltså nu, tillbaka och utvilad så är jag bra, ganska babylen och mjuk. Detta gör automatiskt att jag vill använda nya kläderna, dricka vin och gå på fest.

Igår ihandlades : En ljus jeansskjorta, en svart längre skjorta, ett leopardskärp, en svart långkjol, ett svart linne med fickor på, ett vitt linne med knappar, en snöleopardfärgad tröja, en svart tröja, leopardfärgade leggings. dust it och trosor. Rea och presentkort gjorde att det inte blev så dyrt!

Pengar, money, cash

Jag ska visst ha taktkänsla. Jag hatar när människor slänger ur sig massa skit och sedan smiter undan eller säger det så olägligt att om jag skulle vilja skrika rakt ut eller ställa till en scen så passar det sig inte.
Jag framstår som ett jävla psykfall. Maktgalen, materialiskt och i detta fall kapitalistisk.
Jag hatar när det blir diskussion om pengar, och jag hatar att det inte är rätt läge att få skrika och vara arg. Det är inte mitt fel att människor i min närhet är godtrogna och sedan får ta skit för det, jag tänker inte städa upp och känna skuld. Jag tänker gå ned och dricka glögg med min familj och svälja det som min pappa just sa. Jävla röv.

Lägesrapport.

Allt bra.
Ingen fara alls.
Träffat många glada ansikten.
Tänker fira Linda imorn(idag) som fyller 24 år.
Firat jul i Falun med släkt.
Ätit väldigt mycket julmat, mat över huvud taget.
Tänkt mycket på då, nu och sen. Med lite skimmer och glans.
Skrattat och varit glad.
Haft ett dygn med Bärry.
Bott med storebror fram till klockan 11 imorn.
Sett ljust på våren.

Leka blindbock i all oändlighet.

Jag packar och pysslar. Funderar mest hela tiden och mår ganska dåligt.

Det är en känsla som ligger över mig hela tiden och som det känns att jag får bekräftad ofta.
Det känns som om min tillvaro är som att jag skulle stå i mitten på ett golv med ögonbindel på och människor står runt omkring mig och ropar mitt namn och för oljud så att jag ska ta mig till den som ropar. Ibland känner jag en putt i ryggen eller en vägg som tar emot när jag kommer fram till vad jag tror är en person.
Jag tvivlar på alla och har börjar bete mig som om ingen egentligen är att lita på och räkna med i slutändan. Det känns ensamt men det gör ont att gå in med huvudet i väggen för många gånger för att man tror att någon ska ta emot.
Detta gör ju såklart att alla tecken jag ser blir en bekräftelse men jag börjar mer och mer inse att man blir ganska ensam i slutändan och att man inte kommer att en massa vänner som skulle finnas där vad det än gällde. Kanske är det en del av vuxenlivet.
Nu ska jag åka hemhem, till Sala, där jag växte upp. Denna gång känns det mest jobbigt och jag håller hårt i den planeringen jag har som innefattar lycka och glädje.

Dan före dan, före dopparedan.

Okej, då var jag tillbaka på universitetet. Det var -20 grader när jag gick hit och mina ben domnade bort och det stack nåt utav bara fan i dem. Det är knappt en själ här. Jag och Julgranis sitter vid religionsböckerna, man kan ju liksom välja platser hur som helst. Hon hämtar kaffi nu, det ska jag svepa i mig, bara låta det rinna varmt guld ned i halsen.

Jag tittade min internetbank, imorn kommer en insättning på närmare tjugotusen kronor. Samma sak gäller i januari. Det kommer inte att lösa några världsproblem och det kommer inte göra mig lyckligare men det kommer att underlätta en del. Jag har, tillsammans med min bror kostat på vår familj till roliga julklappar, han har fått en lite dyrare klapp av mig och jag kommer kunna kosta på mig själv något fint som en utlandsresa med några goda vänner etc.

Nu kom Mickan förbi, återkommer.

Jag rör mig hemåt.

Nu går jag hem och äter mat. Har hittat lite litteratur om islam i Sverige och har ganska klart för mig hur min uppsats kommer att bli när den är klar. Jag ser uppsatsen som en utmaning, ganska svår för det tidskrävande arbete som det måste finnas timmar till men jag ska ta mig till målet även om jag kommer att att drömma om uppsatsen om nätterna och bara tänka uppsats om dagarna. Betar liksom av en bete varje dag. I morgon fortsätter arbetet, denifintionerna och funderingarna.

Ikväll kommer jag förhoppningsvis träffa Josephine. Det var tal om en film, det skulle passa mig väldigt bra.

(Ett diskberg möter mig när jag kommer hem, det är bara att bete av det med.)

Man har ju kommit igång en del igen.

Sitter i skolan, plan 2 för er som vet.
Spenderat dagen här och stannar någon timma till. Jag håller på att definerar begreppet islamofobi samt lyssnar lite på intervjuerna från gårdagen.
Jag upptäckte en märklig sak när jag skulle lägga in de tio intervjuerna från igår. Nämligen att de sju intervjuerna som försvann förra veckan låg i minnet. Va fan alltså, jag skrattade och kan nu bara välja att ta med niondeklassare och sortera bort dem där ljudet är kasst eller liknande.
Det är fantastiskt att vara tillbaka i skolan fastän den är nästintill tom på folk.
Jag och Julgranis hängde och hade det mysigt. Hon hade till och med hemmabakade pepparkakor och bjöd mig på. Jag tänker vara här imorn igen, ensam eller med sällskap. Det är i skolan jag vill vara nu när jag i snitt varit där en gång i veckan på 1.5 månad.

På torsdag åker jag till Sala, med Fredda. Vi ska fara i bil. Trivsamt och skönt att slippa byten, att tala med varandra och ha det gött.
Jag planerar att stanna till sen tisdagkväll nästa vecka. Innan dess ska det firas jul i Falun, bryta traditionen med utgång på juldagen och istället ägna kvällen till att titta in i Eas lysande, livfulla ögon och antagligen skratta, analysera och dö lite av mysheten.
Det kan tänkas att det är ett kort besök men jag måste studera på onsdagen och torsdagen då jag jobbar hela nyårshelgen. Efter den helgen väntar studier på universitet varje dag hela veckan.

Mitt i allt finns endå ingenting alls.

Mitt liv ser för tillfället väldigt tråkigt och hjärncellsdödande ut.
Jag har i princip jobbat, sovit, haft drömmar och tänkt på dagarna på jobbsituationen och mest laddad psykiskt och fysiskt för det. Det är ju jävligt tråkigt. Men så har det sett ut. Jag har i princip träffat en verklig människa som jag valt i mitt liv varje vecka. Jag hänger med tv:n när jag varit ledig för att slå bort alla tankar och inte tänkt utanför ramarna ett dugg.
Det som gav mig en gnutta glädje var att jag tagit upp det där med korsord. Man ba, hallå korsord, det är ju kul men det löser ju antagligen inte dina sociala problem.

Idag lystes dock tillvaron upp en aning då jag återvände till min praktikplats och gjorde mina intervjuer som råkade raderas från min diktafon förra veckan. Det var glädjeknark för själen att vara bland eleverna. Jag vill vara där kanske sju-åtta timmar om dagen i typ 30 år.
Jag såg och umgicks med vissa elever som har så mycket nervösa ticks för sig och som ser så besvärade och obekväma ut vad de än gör i skolan. Jag vill säga till dem att man inte kommer att vara femton för alltid och man kommer inte ha den rollen man har nu förevigt, skiten är över om några år. Då kan eleverna få huvudrollen i sitt eget liv och inte försöka få en biroll i någon ovärd människas.


Jag måste sova nu men jag har kommit på några nyårslöften.
1. Köpa mest ekologiska rättvisemärkta matvaror
2. Egentligen inte göra något som känns ovärt eller emot mina principer
3. Sluta fundera, ifrågasätta och grubbla på alla relationer jag har till människor jag känner
4. Ta upp bloggandet.
m.m .m.m
Godnatt

Biorio !

Fredda bjöd mig på bio, han hade fått biobiljetter hemma i helgen så det kändes extra trevligt.
Vi var inte många i biosalen men det gjorde ingenting. Vi såg Svinalängorna, den var skitbra.
Måste sova nu, klockan kommer ringa vid sex-tiden för att jag ska hinna ut till Vålberg för intervjuerna.

December.

Igår lyckades jag sova kanske åtta, nio timmar. Det var väldigt bra då denna natt inte var så svår att hålla sig vaken. Jag hade dessutom med mig äcklig redbull och lite sånt som jag drog i mig med jämna mellanrum. Denna natt var utan bekymmer, känns skönt.
Nu tänker jag sova kanske fem timmar sedan hänga runt i mitt hem. Ikväll blir det biobesök med Fredda, mycket mysigt!

Innan sömnen kommer.

Kom nyss hem. Sitter nu näck, tänker hoppa i bingen och förhoppningvis sova skitmånga timmar. En bra natt förutom en sista liten grej typ 30 minuter innan passet var över, en påminnelse över att jag nog inte ska ropa hej någonsin över att jag trivs på det där jobbet. Två nätter till denna vecka med samma kollega, helvete va drygt. Jag hatar att "inte kunna välja sina jobbarkompisar". Man får lära sig skittidigt att man måste kunna jobba med alla men vart fan var dem här människorna som gör att man inte vill gå till jobbet, fick inte de lära sig samma sak? Inte i något annat sammanhang skulle jag hålla så mycket käft och le falskt så mycket pga att inte ställa till med bekymmer och vara jobbig som på arbetsplatser som dessa.

Lucia

Idag är det lucia, jag har firat genom att ha ätit lussebulle och druckit glögg.

Hemkommen från skolan. Jag har skrivit ut mina intervjufrågor och fått klartecken från min handledare att det är okej att komma ut på torsdag och göra dem. Förövrigt hängde jag mest i sällskap av Vikander, Hultberg och Julgranis. Jag satt och lyssnade på när Julgranis berättade om sin helg i Stockholm för Vikander. Jag hörde bara vokalerna och försvann som i en dvala. Hon pratar som lungt och harmoniskt alltså.

I natt ska jag jobba, precis som imorgonnatt och torsdag- och fredagnatt. Bajs, längtar redan till lördag då bröderna Forsström håller i julknytisfest, och jag kan tänka mig vilket kalas det kommer att bli! Jag ska ta med gravad lax, hovmästarsås och RockyRoads som det ser ut.

Nu tänker jag inte tänka speciellt mycket utan mest titta på tv tills jag somnar. Fredda skulle komma förbi en sväng men inte sett röken a honom än.

Twitter.

Jag har skaffat twitter. Mitt alias är Trashgoat, såklart.

Fåtöljer med stöd.

Jag vill berätta om en underbar helg i Sala med Sandra men det kommer, det kommer. Sandra var iallafall fantastisk, fin, underbar, go, omtänksam, pepp och med henne som sällskap blev det en liten semester i lyx !

Först lite om inkludera och exkludera.
Under ett och samma dygn har jag träffat de två människor i mitt liv som jag kan identifiera mig själv mest med. Dessa två människor är antagligen skitolika men de är så lika i de egenskaper som jag kan liknas i att det liksom blir så att de ligger i samma division, spelar i samma liga.
Jag lade mycket stor vikt vid mötena och ville helst bara skratta och titta i ögonen. De bägge har en grönaktig färg men den ena med ljusare ton och den andra med en mörkare.
Men eftersom jag vill inkludera dem i allt i mitt liv var vi tvunga att sucka lite och få andas lite frisk luft ned i lungorna.
Deras stöd i åsikter, skämt och livsfrågor påminner om mamma och pappas fåtöljer i vardagsrummet i mitt barndomshem. Stöden är liksom lika höga som ryggstödet, alltså fåtöljen har ett enda långt stöd runt om. Man kan fortfarande sitta ganska fritt, det är stor plats för eget utrymme men ett enormt stöd liksom.
Dessa bägge människor pratade om att inkludera och exkludera idag utan varandras vetskap. Jag talar om dem, jag inkluderar dem i allt.

På semester en helg i december.

Hemkommen till Sala igår. Med Sandra som sällskap. Det är skitmycket snö här.

Vi åkte först ett mycket märkligt tåg. Ett gammelt, med träpanel, som luktade bastu, helt tomt och med "ytter"dörrar som vi fick öppna själva. Vi ägde en egen vagn.
Under resan fick vi stanna skitlänge för ett mötande tåg. Jag tröttnade och öppnade "ytter"dörren och skrek mitt högsta ut i skogen " Haaaalllååå...!"
Vi bytte i Laxå och fortsatte mot Västra Aros. Där mötte min far upp och vi styrde kosan mot Sala. Plättmiddag (Men hallåå..det var ju torsdag..), snicksnack och sedan fick vi skjuts till Flädern där Pii, bastu och öl väntade. Det var otroligt gemytligt!
Vi snackade ikapp tiden, planerade helgen och filoserade. Det var kul att träffa Pii, naken.
Hon hade klippt en skitsnygg page och talade väldigt bre saladialekt, jag mös.

Under denna dag, fredag, har vi chillat i stan, promenerat med Charlie, hängt runt och haft det gött. Just nyss åt vi en go måltid med min mor och drack vin. Far är på morgonbadarfest, klädd i snygg skjorta, slipps och kofta. Nyklippt bör tilläggas.

Om en timma ska vi röra oss mot Piis lägga downtown ( sju minuter till fots härifrån). Där ska vi fortsätta vindrickande och ha det trivsamt. Mot midnatt smiter vi in på hottan och tar ett par steg på dansgolvet samt minglar runt.

Tillfreds.

Hemkommen från jobbet.
Jag har varit oerhört trött men det var en otroligt lugn natt så det kommer göra att man kan slappna av nu. Jag har pratat med min brukare om min situation som jobbande student och att jag inte kommer att kunna jobba mer än kanske femtio timmar från och med januari. Hon var glad och tacksam för att jag var ärlig och hon såg inga problem i att jag ställde sådana krav.
Vi hade förövrigt en schysst stund på natten när vi kollade på repriser och snackade skit i hennes sovrum. Jag jobbade dessutom med en mycket fin liten kvinna som var lika trött som jag.
Nu ska jag vara ledig från jobb fram till nästa tisdag och det är det enda pass jag gör den veckan. Det börjar likna något snart. Ett extrajobb att gå till och känna sig redig, behövd och glad.

Nu tänker jag sova några timmar. Med klockradion på låg volym, det är hemmahemmakänsla.

Om man tänker till lite.

Jag har slängt i en tvätt, packat min väska och insett att jag bara lagt ned coosla-svart, svept en kopp te och tänker nu relaxa.
Om några timmar sticker jag och Freddan till stan för några ärenden och sedan drar vi vidare med Josse och Persson till Grums för att se Herr Odot spela hockey, äga plan och bära skridskor.

På vägen hem från skolan träffade jag min handledare från min praktik. Vi har setts en sekund tidigare under hösten så nu snackade vi lite och jag fick tillåtelse att göra mina intervjuer hos hennes niondeklassare bland annat. Jag blev jätteglad att se henne!

I natt väntar 10 timmars jobb. Det känns okej, jag tänker inte på jobbet än. Jag gör det när jag kliver in genom dörren.

Min käre vän Jimmy.

Idag kom Jimpa förbi när jag och Vikander satt och studerade i biblioteket. Jag såg honom i olika tänkbara yrkesroller och kunde plötsligt inte tänka mig att han skulle pyssla med något annat än.
Dykare, en som letar skatter

Bov, kåkbov som jobbar ensam samt föredrar att äta direkt ur konservburkar

Sotare, old fashion, hittar ett ungersk påbrå i släkten

En som fått sparken, super ned sig och förgör sin familj

Clown, stum och i sällskap av zigenare

Jimmy alltså, vilken lirare.

Innan läggdags.

Klockan är för mycket.
Mickan är här, hon ska sova på min soffa.
Vi tar lagat mat, snackat strunt och tagit det lugnt.
Jag ska bädda iordning skönt och fint för henne. Hon ska känna sig lugn och hemmastadd.

Min syn på värktabletter, DÅ OCH NU.

Jag hade en ganska lång period i mitt liv där jag inte trodde på värktabletter och dylikt.
Jag genomled smärtan för jag fick för mig att man bara lurade kroppen.
Jag hade skitsvårt för dem som ansåg sig vara jättesjuka, tog några värktabletter och levde rövare som aldrig förr. Man lurade ju bara sig själv, och omgivningen tyckte jag.
Jag hade svårt att fenomenet värktabletter överhuvudtaget.
När jag var liten fick jag flytande alvedon vid sjukdom och värk. Redan tidigt inpräntades det i mitt huvud att det skulle hjälpa, att det var det man skulle göra när man kände någon form av olust känsla eller värk i kroppen.
Men det har jag släppt nu. Jag vilar i att det kanske fungerar iallafall med anti-inflammatoriska medel. Jag känner mig ju fortfarande krasslig så jag överväger att knapra febernedsättande f.r.o.m nu.

Skor på det hala.

Det här med att trilla, falla eller trutta omkull.
Jag har gjort min första vurpa denna vinter.
I samma backe som alltid. På vägen ned mot bussen vid Basungatan.
Jag reste mig upp, skakade av byxorna och fortsatte framåt. Kunde liksom inte hålla på att trilskas och vara förbannad. De som varit med när jag trillat omkull vet att det sker titt som tätt.
Detta mycket på grund av min vinterpjucks. Ishala under, hallå... Varför gör man sådana skor för vinterbruk som man riskerar att bryta lårbenshals eller huvud i?
De är skitbra att glida i ned för backar men rent av livsfarliga att ha bråttom med i vardagen.
Nu kanske ni undrar varför jag då väljer att bruka dem, eller rent av missbruka dem?
Det kanske handlar om att vilja leva lite farligt, att inte orka köpa nya när de är varma och sköna och att kanske hoppas varje vinter att det inte ska hända speciellt ofta.
Jag kanske ska satsa på att köpa ett par nya till nästa vinter, vi får se.

Svenne 1 och svenne 2.

En gång när jag och Josephine hängde i mitt hem fick hon för sig att bli lite svennig.
Hon drog runt och sjöng " En..två ..tre.. Fanta och rosé" samt rörde sig till en takt från musik som hördes i hennes huvud. Hon skrek saker som " Karlstad levererar" och kommenterade det jag gjorde med att " Tagga till" eller " Vad gör vi, nu gör vi".
Jag höll på att dö. Jag fick en sån chock.

Min storebror betedde sig ungefär lika märkligt när vi sågs hemma sist. Han viftade med armarna och gjorde klassiska "svennepartymoves" samt skrek glåpord som liknade det Josephine talat om.
En gång hotade han med att "Han skulle börja veva" om han inte fick som han ville.
Det finns en liten svenne i dem båda. De skulle passa så bra tillsammans som Dum och dummare.

Charlie har födelsedag!!

Idag fyller Charlie 10 år!
Han har hängt med mig sedan han var 5 år.
Eftersom jag är sjuk så har vi inte gjort så mycket mer än tittat på tv, film och vilat.
På kvällspromenaden gick vi förbi Fredda och hälsade på. Charlie fick korv där, i present.
Lilla Yffie.
Min livskamrat, bästa vän och partner.
Villkorslös kärlek.

Women !

Förra veckan när jag cyklade hem från jobbet vid kvart i tiotiden så mötte jag en kvinna i mörkret. Hon log mot mig och jag log tillbaka. Det leendet sa att vi ska vara rädda om varandra när vi är ute i mörkret. Vi kvinnor.
Jag fick en sån lust att göra en high-five med henne när min cykel passerade henne. Liksom för oss kvinnor!
Undra hur långt tillbaka och hur långt fram i tiden man ska behöva vara lite rädd och på sin vakt när man vandrar eller färdas på cykel utomhus sent om kvällarna? Som kvinna alltså.

Definera definiton genom precisering.

Den senaste tiden har präglats av definitioner.
Jag har velat definera allt och inte vetat om det som jag upplever som typiska saker kanske skulle defineras annolunda av andra.

Jag har jobbat, otroligt mycket. 110 timmar i november. Jag har tackat nej till cirka tjugo timmar. Fick sätta ned foten, säga ifrån. Har varit glad över att äntligen ha ett jobb med schema, har varit ledsen och arg för att jag mina förväntningar inte stämmer överens med jobbets.

I december väntar 92 timmar enligt schemat, jag tror det räcker. Jag ville ha ett extrajobb, inget mer.

Jag har träffat Oskar, jag var skitfull och mina känslor åkte bergochdalbana. Hans med kändes det som. Men med den mängd alkohol jag hade i blodet blev det soppa av alltihop. Mer eller mindre. Definitioner. Vi kysste, vi hängde runt, vi bråkade, vi var sams, vi va klara med varandra.
Han tyckte att vi skulle vara vänner, jag tyckte att det var en dum idé. Han brydde sig om mig, jag var ärlig och sa att jag antagligen brydde mig om han lite för mycket för att tycka att det vore värt att vara vänner. Definitioner.

Nu känns det skönt, ingen tacksittning som väntar. Bara hans mjukisbyxor i min garderob. Jag släppte han i samband med att jag blev nykter på söndagmorgonen.
Definitioner leder till preciseringar.

Ett lugn i min själ.

Från det ena till det andra.
Jag rent ut sakt älskar Oscar Jöback Nilssons person. Gud vad jag skulle vilja att han var min personliga tränare och coach. Otroligt ödmjuk och sympatisk. Precis vad jag behövde se i tvrutan efter tre långa nätters jobb.

Mitt i allt.

Varit vaken i cirka två timmar. Har hunnit äta lite käk och sånt. Nu ska jag gå den där långpromenaden med Challe, på med termobyxor och hela kittet.

Jag kom hem från jobbet vid åtta-tiden. Tog en liten promenad med hunden och somnade sedan.
Natten gick bra, var väldigt trött några perioder men tog lite luft och rörde mig lite så att det försvann.
Fick mitt första hittills blodtrycksfall i natt. Jag hade inte druckit och ätit på många timmar och när jag stod och handventilerade min brukare andning inför natten kände jag mig plötligt illamående, började gäspa och ögonen började blinka. Jag kände hur allt började snurra och precis när jag var klar höll jag på att svimma. Jag fick sätta mig på golvet, öppna tröjan för jag svettades mycket och min kollega gav mig vatten och lite godis så jag skulle piggna till. Tog lite luft på balkongen och tryckte i mig några kolor och ett glas vatten innan jag var som vanligt igen.

För övrigt en bra natt, och natten som väntar hoppas jag blir lika bra. Jag ska försöka fortsätta plugget och hålla mig vaken!

I november typ.

Vaknade nyss. Sovit en timma typ. I förberedande syfte.
På kvällen gick jag, med termobyxo och hela kittet, en långpromenad med Challe. Det var skönt. I promenadtyckande så är promenader på kvällen i snön de bästa.
Nu ska jag släppa ut Challe en sista gång sen cykla mot jobbet, måste stanna på affärn på vägen dit och inhandla lite frukt och en smörgås.

Nu när vintern har kommit så går många människor med jackorna stängda om sig och huvorna uppe. Jag tycker mig se Oscar överallt, men jag tror att han fortfarande är i Västergötland. Jag tänker mer än nödvändigt på han, det är waste of time-tankar. Varje gång jag tror mig se han så hugger det till i magen. Gud vad onödigt av mig att ens tänka på han, det är ju liksom hockus pockus ändå.

Godnatt.

Workingclasshero. Ja, här har ni mig.

Ätit pannkaka. Sex st, med strösocker. Jag fick dem när jag var förbi jobbet igår och skulle lämna mitt anställningsbevis. Pannkaka som var gjort i våffeljärn, sketagött.

Det kanske känns för er läsare som om jag tjatar om kneg, min jobbsituation och så men det är för att jag är på glad att när jag tog mig i kragen och sökte ett jobb, efter två års chillande i denna stad så fick jag det. Jag har gjort fyra dubbelgångar och är nu klar för att jobba som vikarie.
Känslorna över min jobbinsats har gått från total förtvivlan och ifrågasättande över min kompetens till känslor av självsäkerhet, lugn och glädje. Det tog fyra dagar att få kläm på det, men nu är jag ganska haj på det!

Det har börjar samlas några jobbpass i min kalender att klara av. Mitt första är i natt, jag hoppas att det blir lätt att hålla mig vaken. Jag jobbar med Ann-Lee, hon är skitgullig och därför tror jag att mitt första riktiga jobbpass kommer att gå bra. Nästa vecka har jag hittills fått ett eftermiddags/kvällspass och tre nattpass. Förhoppningsvis blir det ungefär tre fyra pass varje vecka beroende på om det är dags eller nattpass!


Var i skolan idag. Hängde med Herr Odot och äldre brorForrström. Jag fick en del gjort även om det blev mycket snack om annat. Jag har inte träffat Herr Odot på en vecka, det blev en del diskussioner om ditten och datten som var oundvikliga! Fjottan betedde sig så undligt och roligt, han var liksom sur på något vis. Sur över en skoluppgift och jag var inte sen att retas och jävlas. Jag högg tillbaka med kommentarer som jag i min tur svarade med att nypa hårt i hans armar. Effektivt!

Kneg.

Jag går till sängs. Josephine har varit här några timmar. Hon hade med en påse bullar och en julmust. Vi myste i köket. Jag brukar få ont i röven på de där trästolarna. Jag måste skaffa någon slags kudde att sitta på.

Jag hann inte äta på jobbet. Jag drack två glas vatten tjugo minuter före jag slutade. Vi hade då slitit i sju timmar. Jag lär mig jobbet men det tar sån tid när vi är två som är nya och ska hjälpas åt men i slutändan så har vi nog lärt oss mer än om vi gått dubbelt en och en med ordinare.
I morgon är sista dagen för dubbelgång. Jag trodde det var dagen pass men vi ska få imorn med. Jag är helt slut. Jag har fått tre pass i november än så länge, och hoppas på minst det dubbla. Jag tog på mig att jobba hela nyårshelgen. Lätt värt.

Godnatt, klockan ringer kvart i sex imorn.

Arbete.

Måndagmorgon, sticker till den sista dubbelgångsdagen på kneget. Efter idag förväntas jag kunna arbeta där. Nervöst! Har dock kunnat slappna av i Stockholm under helgen, mer om det senare.
Kissrunda med Challe sen cykel mot "kneget".

Börjar knega.

VÄLDIGT TIDIGT.
Om en jämför med en students vanliga tider. Det hände igår igen. Klockan ringde sex och en tio minuters snooze var jag på benen. Jag kokade gröt, samma visa idag igen, man vänder bort huvudet en nanosekund så kokar mjölken och allt väller över på spisen. Jag intalade mig själv att det händer alla och gjorde därför inte så stor sak av det.
Jag är ju förkyld fortfarande. Iochmed detta hostar jag varje morgon, det är inte vanliga hostar utan jag står vid handfatet och.. hostar och spottar snor. Det gör skitont i halsen och det är som att äta snor baklänges. Jag hoppas detta avtar inom kort, det är ju inte min favoritmat!

Jag provjobbade igår, och ska göra mitt andra provjobbspass idag. Jag skulle kalla det dubbelgång men det är ju liksom lite att prova på jobbet också, inte är räkna helt och hållet med att jobbet är mitt utan prova. Men det verkar grönt. De har redan börjat fråga hur mycket jag kan tänka mig jobba och jag sa att jag kunde jobba skitmycket. Skrytmycket.

Det är som personlig assistent jag arbetar. Det är bara fem minuters cykelavstånd hemifrån mig. Det är en del svårigheter, jag har inte jobbat med vissa av dem svårigheter denna brukare har men om jag lär mig och är försiktig kanske även jag blir en kung på det.
Min sista dubbelgång som vi sagt nu är på måndag men om jag känner mig osäker ska jag be om en till gång, men det tar vi nästa vecka.

I eftermiddag åker jag till Stockholm. Challe ska bo hos bröderna Forsström, han kommer vara i centrum hela tiden. Fjottan har vid flera gånger påtalat att han vill byta sin lillebror mot Challe.
Jag ska till brorsan och Ninna i ett dygn sedan ska vi till min faster med familj. Mina päron dyker också upp imorn. Jag är tillbaka i Värmland på söndagkväll.


Igår bestämde vi i kommitten vad vi ska vara utklädda till på tacksittningen i slutet av månaden. Det ska bli roligt och jag ser fram emot denna kväll!

Ett avsked.

Jag tror att detta är verkligheten, och att det där var overklighet och inte på riktigt. Något man återberättar och tänker på någongång ibland. Ibland tror jag att jag inbillar mig, att jag överdriver eller att det kanske inte var så farligt.
Till människor som hört mig berätta något, eller som aldrig träffat mig innan jag flyttade hit. Till människor som levde med mig sida vid sida.

Det var så farligt.

Det var tungt. Det är inte jag som inbillar mig. Det var så tungt, det gjorde så ont. Det gjorde riktigt jävla ont i hela mig.
Det var tungt eftersom den människa jag älskade inte aktade mig.
Jag inbillade mig att människor kunde förändras, om ens en snutt men människor förändras inte om de inte upplever att det är dags för en förändring.

Nu slutar jag tro det. Nu är jag klar med mitt förflutna, jag är klar med att vara lojal åt människan som inte var rädd om mig. Nu börjar jag ta hand om det som blev över av mig.
Jag tänker inte le och vara trevlig, att göra oss till medbrottslingar, gamla kumpaner som möts ibland. Det var jag som blev bestulen, på massvis med kärlek och omtanke, på lojalitet och stöd.
Jag är klar med han. Det är ett konstigt avsked, efter 7 år, 3 månader och några dagar med han i mitt liv.
Det svider i själen, det gör verkligen det.
Den draman som kan skämtas och berättas om, som kan påminnas om att inte vara kvar i förhållanden som dessa, var mitt liv.


Från och med nu så är det bara mitt förflutna, no less, no more.

Punktform.

Helgen i Sala kan summeras i punktform med ett eller fler ord som beskriver det.

• Träffade familjen, hela. Lyckligt kaotiskt
• Rävas inflyttningsfest, många tjejer Påfylld dos
• Hottan, gamla poppiga Hottan Like the old days
• Bråk och krigande med han som jag en gång älskade mer än förtjänt Tungt, tomt, slitsamt, adjö för alltid
• Skratt med Pii Ljuset i mörkret
• Lördag med familjen Trygghet
• Fest hos Pii På sin plats, hjärtligt
• Pappa hämtar utanför Kebaben på natten, cykla med dotter på pakethållaren Kärlek och respekt
• Söndag med familjen, promenad i Silvergruvan bland annat, Kvalitet
• Film och häng hos Pii, kravlöst
• En förmiddag på ett fik med Berra Beroende
• Tågresa hem mot Värmland Säkert ställe, eller

Dagen före hemvisiten.

Så, torsdagkväll.
Jag bestämde mig för att skippa Karlunds fest, hade ju endå tänkt ta det lugnt så jag gör det i hemmet. Jag blir svettig av för mycket ansträngning än så länge, jag är inte helt frisk än.
Jag skippade dansen också, men det var ett sista sekund-beslut. Jag åkte ned till stan och solade och jag märkte hur utmattad jag blev av minsta ansträngning.

När jag har solat på kliniken duschar och bastar jag alltid en stund. Det känns alltid lite som en slags mindfullness-grej. Jag stannar plötsligt upp i dagen och reflekterar en stund, njuter av doften av trä och koda från bastuväggarna. Denna kväll blev jag akutsugen på kall öl på flaska. Kall öl på flaska i bastu påminner mig på när jag och Pii brukade basta på Flädern och dricka öl innan förfesterna om lördagarna.
Jag blev nästan alltid akut skitnödig under de tillfällena. Första gången den hände fick jag panik eftersom det inte finns någon toalett utan bara dusch i bastu-lokalen och det är 1 minuts promenad till Piis pärons kåk. Jag började därför rota bland möblerna för att hitta något användbart. I sista sekund kutade jag i bara handduk hem till Piis päron och in på toaletten. Piis päron, aka min f.d svärföräldrar skrattade nästan ihjäl sig när jag kom ut från toan och förklarade hur läget låg till.
Detta hände sedan alltså flera gånger men då kutade jag direkt in i kåken i stället. Piis päron var alltid beredda att jag skulle komma kutande mitt i bastandet.
Jag hoppas att Pii är så pass bra i sin rygg under jullovet att hon tål med en och annan bastu med mig.
Mike the bike ringde precis, det är ju Piis storebror. Vi ska ses i helgen under festliga omständigheter. Jag ser fram emot det väldigt mycket!

I morgon går tåget 08.22 så jag och Yffie lär upp vid halv sju. Tidig sänggång ikväll.
Storebror har redan anlänt till Sala, Ninna kommer vid sju imornkväll. Underbart!

Hemma hos Fredda.

Hemma hos Fredda. Hemma hos Mickan också men det är bara Fredda hemma och det var han jag skulle besöka från början. Mickan är på väg hem med sushi till oss alla så snart besöker jag även henne.

Jag har inte ätit sushi på flera månader. Jag har nästan hunnit glömma hur otroligt gott det smakar. Det är en smakupplevelse som inte kan beskrivas utan att låta religiös nästan.

Jag är alltså hos Fredda, han erbjöd sig att försöka fixa min dator som snart kastar in handuken. Den har på den senaste tiden börjat jävlas. Den lägger av, hackar, osv. Fredda har lagt över det jag ville spara på en extern hårddisk och ska sedan formatera om den och installera ett nytt operativsystem. Jag kanske har sådan tur att det är så enkelt, att den liksom repar sig sedan. Fredda sa att om jag inte formaterat om den på två år så är det inte så ovanligt att den blir trött och sjuk, datorn. Jag håller tummarna för att det den rätta medicinen!

Idag har jag varit i skolan och studerat, druckit kaffi och hängt. Jag börjar få struktur på det jag ligger efter med sedan jag insjukna och jag har börjat med fördjupningen om judendomen som är spännande och roligt. Jag är fortfarande hängig och förkyld men orkar lite mer än förra veckan.

På fredag åker jag hemhem, till Sala. Det ska bli mysigt att träffa familj och vänner.

Nu kom Mickan hem, hon pratar utan att andas. Jag ska lyssna och försöka lyssna när det går fort fort!

Lars B är en go herre.

Jag tittade nyss på " Så mycket bättre".
Det var Lasse B som var huvudperson idag.
Underbart, bra tv.
Petter är en av medlemmarna. Han är så jävla snygg.


Idag smsade Berra mig på det där klara, raka sättet som bara hon gör.
Jag citerar
" Jag föreställer mig din man som en sån som vill ha en fånig dekal på bilen, ett vitsigt klistermärke eller ett med hockeylag på. Du kommer att låta honom ha det, för i övrigt har han bra smak. Dessutom låter han ju dig ha magneter på kylen, så det blir lika."

Fan att hon alltid har haft en sån koll. Mästerligt!

Det här med döden.

Igår hängde jag hos Emma med Sandra, Josse och Linda. Vi lagade bakpotatis med skagenröra och sallad, vitt vin, kladdkaka och glass med bär. En strålande middag!
Sandra och Emma fixade håret på Linda, satt in löshår. 100 st, det gick skitfort, otroligt effektiva damer. Linda blev skitsnygg, Ginger.

Emma har under första delen av vår vänskap nekat till att hon skulle ha ett litet specialintresse för färgen rosa. Hon levde i förnekelse men har på den senaste tiden insett hur rätt jag har. Överallt i hennes lägenhet och bland hennes prylar finns färgen rosa. Det är snyggt, hon kan ha det.

Vi hade mysigt, det var ganska stillsamt och lite som en familjekväll mer.
Under ett av våra samtal kom vi att tala om döden och jag berättade att jag hade vaknat på lördagmorgonen, bakfull efter att ha spytt rötjut med en otrolig ångest över att dö. Jag fick för mig att jag bara hade några timmar eller dagar kvar att leva och jag fick sån panik över att jag inte kommer att hinna med de saker jag tänkt.

Jag var inte den enda i sällskapet som var rädd för att dö ung, för tidigt. Vi får hoppas att något sådan inte inträffar. Jag har liksom räknat med lycklig kärlek i någon form, två eller tre underbara ungar, ett gammalt hus där golven knarrar, många år som kreativ och glad lärare, tiotusentals skratt, kunskapstörstande och ja.. en större mängd saker som liksom ligger och väntar på mig.

Gäller att hålla sig vid liv, och leva.

Djuren ska man bryr sig om.

Söndagmorgon.
Challe är hemma igen efter ett dygn hos Fredda och Mickan. Mickans lillasyster med familj är på besök och hon gillar hundar så hon har haft Charlie hos sig.
På tal om djur så tittar jag på ett djurprogram där en djurcentral tar hand om djur som blivit vanvårdade eller varit med i olyckor. Jag är så blödig, och blir så ledsen och arg på de människor som skadar eller inte bryr sig om sina djur. Jag är skitkänslig.

Usch och fy och blä.

Fortsätter att vara sjuk som om det vore roligt.

Vaknade sjuk idag, alltså mer sjuk än igår.
Jag ska på en föreläsning vid fyra med dans-gruppen men kan inte delta i själva dansen på kvällen.
Denna eftermiddag ska jag glo på tv/film, hänga med min bästa vän Wikipedia och äta frulle och massa frukt.

Det är så ovärt att bo ensam i en lägenhet, vara hundägare m.m när jag är sjuk.
Jag vill vara hemma, ( femton år yngre) liten, mor/far har hyrt Disneyfilm, köpt godis och tidning, springer och servar med mat, vatten, värmedyna m.m

Jag drömde att jag blev tatuerad skitfort, gjorde knappt ont men täckte större delen av ryggen.

När man har ganska många ägg i kyln.

Mitt uppe i matlagandet. Omelett med diverse gottigheter och ceasarsallad.
Jag har nyss duschat.
Lyssnar på Isak Strands skiva You and Me and Yes You Two, den är jävligt bra!
Fortfarande krasslig men orkade hela dagen i skolan när vi hade föreläsning i buddhism av en munk från Tibet.
Jag såg Oskar en snabbis, ser han lite då och då och det hugger till i magen, jag vet inte varför.
Jag tänker på han ibland. Ibland med glädje, ibland med ilska men mest tänker på han.

Passera.

Många av mina nära och kära mår skitdåligt. På riktigt, allvarligt, seriöst, i hög grad.
Jag mår skitdåligt utav det. Det är tungt, det är stormigt.
Idag kom chock nr..100 på listan tror jag.
Antingen så kommer allting av en slump ungefär samtidigt eller så vet jag inte.
Min Anna ska steloperera sig IGEN. En till stor operation, ett års rebab, sjukskrivning och stelhet.

Jag tänker på dem alla.
Det finns många frågor nu, så jag vänder mig till något/någon helt annat, torsdag klockan 19.00 för att söka svar.

Jag tror jag väntar med beslutet.

Snorar, fryser och kraxar.
Lyssnar på den fantastiske Cat Stevens aka Yusuf Islam och kikar lite på olika wikipediasidor.
Jag ska läsa in mig om Buddhism, fräscha upp minnet lite. Morgondagen handlar nämligen om Buddhism och det ska bli spännande.

Jag hade tänkt lämna Svenska Kyrkan nu, detta år. Och det måste göras innan decembermånad men jag är inte klar med vad jag står i min tro så jag är kvar minst ett år till.
Jag kommer på mig själv att tänka att jag inte tror på Gud, men erkänner att Monir's par example, Gud existerar. Om denne Gud, Allah finns, finns han ju oavsett vad jag tror, eller?
Monolatri?

Hemma hos Forsströms.

Igårkväll var jag hos bröderna Forsström. Vi tittade på Lite sällskap sedan hamnade vi i Fjottans sovrum. Han klappade Charlie, Anton spelade lite gitarr och jag kände mig trygg på ett sådant där sätt som man gör ibland när man är hemma hos mor och far bland annat. Den tryggheten hittar jag relativt lätt i olika sällskap och den känns alltid på samma sätt i kroppen.

Fjottan och Anton berättade konstiga, roliga saker.
Bland annat berättade Fjottan, igen..( Han sa samma sak i fredagsnatt med några innanför västen men jag bad honom upprepa för att jag skrattade så mycket första gången)
Han påstod att alla antagligen upplevde samma sak vilket varken jag eller Anton kunde hålla med om men.. alltså, innan Fjottan ska somna och han ligger och tänker på tillexempel en snygg brud så när han precis ska somna så dyker det upp konstiga saker på näthinnan som bland annat en RUBIKSKUB, ASFALTSLASS, m.m.
Och ibland när han ligger och ska sova så fantiserar han om hur hans drömhus ska se ut, och så går han igenom i huvudet rum för rum. Först hall, sedan kök sedan ut i hallen igen och där står.. Ett enormt gäng varuvagnar eller annat bråte som inte hör hemma där.
De berättade även om olika anekdoter från deras gemensamma barndom, det var gött att höra.

Jag tycker det är fantastiskt att de har flyttat till en lägenhet närma mig, och att de där herrarna är sambos och bröder.

Sjuk nu då.

Jag har åkt på sjukdomen.
Varje höst, någon gång, blir jag sjuk.
Feber, förkyld, ont i halsen m.m.

Går och lägger mig igen.
Min dator är inte att lita på längre.
Men ska försöka blogguppdatera senare idag om jag orkar och om min dator tillåter.

Burr så Casper när han såg en naken häst.

Jag sitter i skolan, och jag håller på fullaste allvar på att frysa ihjäl.
Det är skitkallt och tråkig läsning.
Jag ska ta mig hemåt, koka upp massa te och bläsa i mig, ta värmekudden och den förbannade litteraturen och läsa så mycket jag bara orkar.
Ikväll har Marika inflyttning/födelsedagsfest, det ska bli mycket, mycket roligt.
Jag har ordnat med kläder, sort of, alkoholen är på kylning och jag äger tillochmed ciggaretter så jag slipper gå någonstans innan kalaset går av stapeln. Vi ska kanske gå ut på Ankan, det vore gött. Jag har endast besökt den krogen en gång denna termin. Det skedde under nollningen och det var ganska trist om man jämför med andra bra Ankan-kvällar.

Men åååh, vad kass jag är.

Jag skulle upp sju, jag kom upp tio.
Självdisciplinen är min styrka, eller?

Igår såg jag färgglada blommor i en rabatt, det såg exakt ut som legoblommor som jag brukade bygga ihop utan för mina legohus.
Igår drack jag en kopp kaffe med Jompa Wåger på tumanhand, händer sällan och det var trevligt att tala med varandra en stund.
Igår somnade jag i tältsängen igen, den måste bort idag men det tar emot.
Igår såg jag han som gör mig osäker på mig själv angående kärlek. Jag är ju inte kär i honom på riktigt, men när jag ser honom så är jag jättekär och känner mig skitdålig och konstig.
Igår lärde jag mig ett flertal sätt att inleda en undervisning om Islam.
Igår såg jag SDs ledare, han som inte får nämnas vid namn, på tv i en debatt. Jag kände en känsla av att vilja ha ihjäl han.

I mitt städade psyke.

Det är tungt.
Varför känns det som om man blev mer ensam när man är ledsen som när man var glad när man var glad.
Varför lämnar människor så stora hål när man tänker bort dem.
För bara några timmar var det tomt utav bara helvete.
Jag blir så sällan arg på människor i mitt liv sedan jag flyttade till karlstad att jag blir rädd när det väl händer, skitskraj och skitkränkt.
I mitt förra liv var jag arg och kränkt så ofta att det var vardagsmat, småpotatis.
Nu vet jag inte hur det är, att vara så arg..För det sker så sällan. Så när det sker, blir det tusen gånger värre. Liksom kaos i mitt städade liv. Om någon gör mig ens yttepytte lite illa så blir det panik, för den känslan är så sällsynt nuförtiden.
Nu känns det så där tomt, som när någon man älskar är långt borta och inte kan nås. Det kanske är lite så, undra hur länge den man älskar är borta?

Tisdagsförmiddag.

Det har de senaste veckorna blivit en vana att vara i skolan varje dag. I bibloteket med de jag studerar religion med. Jag älskar det. Jag älskar att studera.
Nu ska jag bara rasta Yffie sen sticker jag bort till Uni.
Jag är lite bränd i skinnet, jag solade i morse.
Igår skrev jag klart anteckningarna för Heligt och Profant.
Idag ska jag renskriva, eller fortsätta med The children of Assi.
En får se vad en känner för.

Jag ska studera flitigt fram till fredageftermiddag då det är AfterWork och sedan Marikas inflyttnings/födelsedagsfest. På lördag är det Mickan, Freddan och Kalles inflyttningsfest samt Rebeccas födelsedagsfest. Gött !

Min dröm. Har ni några?

Jag har en dröm.
En dröm om ett fantastiskt jobb där jag kommer spendera mestadels av mina vakna tid.
Jag har varit i drömmen och sett att det är väldigt mycket som jag vill ha det. Ballt va.
Det är mitt blivande jobb som lärare till ungdomar mellan åk 6- 9 i SO-ämnena samt ett mentorskap.
Drömmar är fantastiska att ha, och speciellt drömmar som går i uppfyllelse.
Jag kan fortfarande hitta tillbaka till den känslan som ungdomarna gav/ger mig när jag jobbar/ praktiserar som lärare hur enkelt som helst.
Det är inte naivt att tro på något, speciellt inte när man upplevt det så många gånger att man tappat räkningen.
Jag hatar när människor försöker paja sånt. Jag tycker att det är hemskt, på riktigt, som om de gör mig en tjänst när de tar fram nackdelar och ifrågasätter min dröm och min inställning.

Det finns så många gånger jag håller tyst när det är saker som jag inte tror på, är intresserad av eller negativt inställd till. De borde fler göra i såna tillfällen, tänka tyst, för några procent, även om det handlar om en halv procent, av ens dröm går upp i rök.

Oktoberhelg.

I helgen var Berra, Linda, Petran och Lottie och hälsade på hos mig.

Berra kom redan på fredagnatten. Jag hämtade henne i Wågers bil och vi åkte till Statiol och åt korv och mos. Det var mysigt. Berra berättade roliga saker och jag skrattade mig till sömns.
På morgonen åt vi en frukost och sedan var klockan så pass att tjejerna var framme i Karlstad.
Vi mötte upp dem på stan, gjorde några affärer och stack sedan och handlade.
Vi gjorde mat, gjorde oss iordning och började lördagsfestandet.
Jag blev full skitfort och vet inte hur mitt uppförande som värdinna var.
En kommentar senare "Det spelade inte roll om jag var där eller inte" sa nog ganska mycket om min värdinneroll så nu känns det plötsligt inte bra.

Vi gick ut på Tempel, vi dansade. Efteråt skulle vi ha pizza och åka hem. Efter en lång väntan var pizzorna klara och vi tog taxi hemåt. Vi åt och snackade skit. Jag sov hos Mr Granne så tjejerna fick bra med plats. Jag däckade så fort jag la mig i hans säng.
På söndagen var jag bakfull och trött. Vi tog det lugnt, kollade en film och lagade mat.
På måndagmorgonen stack tjejerna tillbaka till Västmanland.

Det var en rolig helg men jag kan inte låta bli att tänka att vi har så taskig attityd mot varandra. Ska man skylla på att
1. " Vi har känt varandra så länge.."
2. "Det blir intensivt och konstigt att hänga dygnet runt i en hel helg i vuxen ålder"
3. "Vi har vant oss med den tonen mot varandra och den är inte så seriös som det kan låta.."
Eller..
4. Vi står inte ut med varandra i grupp mer än några timmar.

Jag är inte så mot någon av Salatjejerna när vi är färre. Jag är definitivt inte så mot någon av mina vänner i Karlstad, snarare artig i konstiga situationer.

Detta gjorde mig illa till mods. Pissigt.

Tacos nu igen.

Fortsättning på Tacoinlägget då mitt internet la av och pajade slutet på inlägget.

Alltså
Fredag Tacobuffé
Lördag Tacogratäng
Söndag Hamburgare där brödet hade tacosmak


TacoTacoTaco

Jag hatar fenomenet Fredags-tacos (fredagsmys och tacos), som om det vore en självklar grej.

Jag har nämnt det förut och jag gör det igen. Så fort man är över fem personer som ska laga mat så föreslås tacos, som om det är det enda rimliga förslaget. "Men det är ju så enkelt", "Då kan ju var och en ha det på tallriken som den tycker om"... osv.

Tacos är 90-tal.

MEN de senaste fredagarna har jag ätit...Tacos. Detta för att det är vad som bjuds (gratis buff'e) på afterworken. Det kostar ingenting, vi lagar det inte själva.

Denna helg har genomsyrats av tacos.

Fredag-Tacobuff'

En blir ju trött .

Förra onsdagen var jag nöjd med min religionsundervisning och min lärare.
Vi pratade om judendomen och det kändes som om undervisningen var mer objektiv än när vi pratat om Indiens religioner. Vi satt dessutom i en föreläsningssal och det har jag inte gjort på 1,5 år, de salarna är goare än klassrummen.
Jag var nöjd med alla utom min klasskamrat, han är en sån åsna. Vi blev osams, jag och han.
Men I made my point och i fortsättningen hoppas jag att han blir ett mindre störningsobjekt.
Det finns så många gånger i en liv när man håller tillbaka och låter människor som han hållas. I onsdags höll jag inte tyst utan sa åt han. Han flippade. Jag är så trött på idioter.

En längtan österut.

Det har blivit att jag har talat med Pii någon timma varje dag den senaste veckan.
Det är otroligt skönt. Vi hade den telefonkontakten när jag flyttade hit. Det känns sammanhängande och som att vi ses lite varje dag.
Jag saknar Salaborna en del. Jag har därför bokat en resa hem till Sala i slutet av oktober.
Såklart ska jag träffa massa andra fina, goa människor också. Bland annat så kommer Christopher och Ninna till stan den helgen samt att min gode kusin Räva har inflyttningfest i sin nya lya. Sånt vill jag inte missa!
Så fredagen den 29 oktober sticker jag österut.
Innan dess talar jag med Pii en gnutta varje dag och får dessutom ett finfint besök till helgen som kommer!
Linda, Petra, Lottie och Berra kommer och hälsar på. Det är underbart och vi ska ha det så mysigt. Linda har aldrig varit hos mig så det blir ju extra spännande att visa henne Värmlands vackra, soliga stad Karlstad.
De kommer på fredagnatt och stannar till måndagförmiddag.

Första helgen i oktober.

Helgen gick jättefort.
På lördagmorgon gick jag upp i skaplig tid, åt frulle och pysslade.
Vid lunchtid for jag ned till stan med Josephine och Evelina, de skulle äta brunch och jag skulle springa på stan. Jag köpte ett par tights och en klänning, letade efter skor men fann inga.
Någon timma senare stack vi mot Arvika med Granis som sällskap. Det var mârten där och mycket fantastisk. Hela stan kryllade av stånd, goa prylar och glada värmlänningar.
Jag köpte 14 strumpor för en hunka, 5 trosor för en hunka, en plånbok i läder och hittade äntligen ett par kängor som jag fastande för, fast i en vanlig skobutik. Vi drog runt 3,5 h utan problem, men letade lite hela tiden efter langos som hade utlovats av Granis. Vi fann inga langos och åt thaikäk tillslut. Det smakade bra och vi for hem nöjda.

När jag kom hem tog jag en sväng med Challe och sen kom Fredda till mig. Han ville låna min lägenhet för att Mickan hade tjejfest hos dem. Det passade mig utmärkt för då slapp Challe va själv. Jag hängde med Freddan en stund och hade det gött innan jag gick över till Freddas hem och Mickan. Jag var där en timma ungefär, mycket trevligt.
Sen mötte jag upp Josephine, Evelina, Wåger och Maria vid bussen och for ned till Josefin.
Där var det fullt med folk och festandet fortsatte.
En mycket go fest, massa vin och glada miner.
Vi tog oss till Tempel för vi hade gratisbiljetter. Vi dansade, drack mer alkohol och hade det gött.
Efter krogen åts det mat och tjötades med folk.
Jag träffade en kompis som hängde med hem och sov över, det var mysigt och trivsamt.

På söndagen kom Mickan och Freddan över på frukost, vi åt tills vi mådde illa.
Resten av söndagen låg jag i soffan och såg på tv, pratade i telefon och var seg.
På kvällen beställde jag en pizza och såg söndagsfilmen på trean, det var ett bra sätt att avsluta helgen på.

Pannknack, cementkeps.

Fredagnatt, jag tar Aftonbladet med bilaga och går till sängs.
Jag har ont.. Det börjar bli min öppningsfras alltså men så är det.
Jag har ont i rygg och leder, mensvärk och huvudvärk.
Huvudvärken kom som en rolig överaskning när vi var på AfterWorken.
Jag bet ihop och trodde att den skulle gå över men den blev värre och värre och det slutade med att jag fick "stå ut" sista tiden tills jag låg hemma, i min soffa, blundade och försökte låtsas att det regnade. Jag somnade, vaknade efter 1,5 timma och kände mig bättre.
Sällskapet från AfterWorken var på andra sidan gatan, hos mina grannar Bröderna Forsström, så jag gled över dit och hejade.

Förövrigt har jag inte fått tag på min läkare än så jag äter inte mediciner sen i onsdags och kommer kanske inom någon vecka.. Kan man ju vara optimistisk och tänka..få tillbaka mitt normala utseende, dock inte lika mjuk.

AfterWorken var iallafall mysig. Vi åt några portioner gratis tacobuffé, snackade skit och drack några bärs.

Nu byter jag playlist på spottan till pianomusik för natten, för annars får jag för mig att jag saknar Oskar eller någon och det är inte på riktigt.

Tjock i nyllet.

Pest eller kolera.
Ungefär så är det i mitt fall.
Jag har ju sedan två veckor tillbaka gått en en elefantkur när kommer till medikament.
Jag har hunnit stoppa i mig hundra tabletter Betabred och förväntas stoppa i mig ungefär femtio stycken till (Dock är de slut och min läkare måste kontaktas idag..)

Jag är så len i hyn att jag inte tror att det är på riktigt, det kliar ingenstans och alla kläder i sköna.
Detta är paradiset....Kan en tro.
MEN..
Kortison gör att jag svullnar i nyllet och nu ser jag ut som ett klot. Alltså på riktigt, jag har fått en tendes till dubbelhaka och så tjocka kinder att jag ser ut som en hamster med mat i kinderna.
Detta är vad som står om symptomen.. Jag skrattade just högt.

Symptomen på Cushings syndrom är många och omfattar följande:
"Månansikte" (runt och rött)
Central fetma (stor mage med bristningsmärken och tunna armar och ben)
"Buffelpuckel" (en fettansamling kring nacken)
Viktökning
Nedsatt muskelkraft
Ökad hårväxt och hudförändring
Acne
Ökad törst och stora urinmängder (tecken på diabetes)
Impotens
Utebliven menstruation
Benskörhet
Högt blodtryck
Tillväxthämningar hos barn
Eventuellt psykiska förändringar

Herregud, vill jag se ut som en riktig tjockis i nyllet fast va len i hyn eller vill jag ha torr hy men mitt normala, åtminstone SMALARE ansikte.

Jag ska ta upp detta med min läkare idag och kanske se över den otroligt långa kuren.

Tidig morgon en höst.

Uppe med tuppen!

Godmorgon och tjenixen.

Självdisciplin + att vakna pissnödig ( fjärde/femte gången denna natt) gjorde att jag kom upp.

Jag är lite stel och känner mig lite ledsen efter att en situation löste sig i drömmen och jag vaknade av att fallet inte var så.

Men annars är det ju härligt att va vaken, för jag ska va redig och studera hela dagen i skolan med Härkis och Granström, samt eventuellt träffa Anna som är mammaledig med Meja sen hon ploppade ut i juli.

Igår var en sån där dag som fler dagar borde vara som. En fantastisk vardagsdag!

Vaknade vid sju, med sällskap av Sandra.. som förövrigt var så mycket mer mysigt än vad jag minns det. Jag somnade med en arm om henne och hörde hennes andning, gött.

Vi åt en gemytlig frulle, promenerade med Challe och skiljdes sedan åt för skola/träning.

Skola 09.00-15.00 (Matlåda med, redigt)

Eftermiddagsfika med Herr Odot och Wåger på min uteplats.

1,5 h kvällspromenad med Challe. (Mina knän höll på att smula sönder.. Ja.. det känns som det när jag går på medicin .. och Challes klor blev så vässade att det blödde när vi kom hem..) Men ändock så givande att gå sådana promenader att "man nästan är lite vilsen" större delen av tiden.

Kvällsmat och lite dålig tv i sällskap av Josephine som även hon blev utfodrad.

Läste mig till sömns.

Jag ska ha mens, men har en sån svullen mage och blör ingenting än att jag tror att jag är gravid och ska föda vilken dag som helst istället, vi får se.

Vänninor.

I torsdagskväll hängde jag hos Emma med Sandra, Linda och Josse.
Vi drack vin, talades vid och tog hand om varandra.
Jag upplevde sån känsla som jag hade i kroppen för några år sedan när man ständigt hängde med Salatjejerna. Bland annat hade Linda jätteont i magen och jag tog på mig ansvaret för att se till att hon blev bättre. Hon fick ligga i framstupasidoläge och jag masserade hennes mage så att hennes tarmar skulle röra på sig. Hon fick sedan i uppgift att gå på toaletten och ta till det mesta för att kunna skita.
Det kan känns konstigt och rent av äckligt för en del av er att jag definierar detta som "mysigt" men jag har inte speciellt många i denna stad som jag har en sån relation som jag haft med Salatjejerna på det intima viset. Jag saknar det ganska ofta. I Sälen tillexempel, då tog jag, Petra och Lottie en gemensam dusch i det minsta duschutrymmet som jag någonsin sett och detta är bara nåt jag gör med dem där brudarna i Sala, hittills.. Det är inte en defintition för vad riktig vänskap behöver innebära men det är vad jag saknar ibland. Inte duschar med mina tjejkompisar men att man lever jättetätt inpå varandra.


Överlag var kvällen hos Emma fantastisk. När vi blivit jättefulla ställde Emma plötsligt, från ingenstans, fram groggar i alla tänkbara färger. Jag var inte sen att bläsa i mig en tre, fyra stycken. Det tycks alltid vara en sån bra idé att bli jättemer full när man är väldigt full redan.
Emma hade Charlie över natten, och hon var väldigt pepp för detta redan innan natten kommit.
Jag hamnade hos Oskar, i ett försök att träffa någon som kändes på riktigt men det var inte alls på riktigt och vår s.k vänskap slutade nog därnågonstans när hans klocka ringde 07.00 morgonen efter.
Våra tre veckor har inneburit att försöka bli ihop, försöka vara friends with benefits och att jag trodde jag behövde honom under min fyllas vemod.
Jag vill nog inte vara kompis med han, för jag tror att jag skulle lägga högre förväntningar på honom än vad han kan leva upp till.

Överlag har denna helg inneburit att släppa människor som inte ger mig någonting annat än suckar och funderingar. Rått och gött.

Söndag på precisen.

Söndagkväll.
Kopplar av framför halvbra tv.
Idag har jag varit på förhandsvisningen av Dumma mig på bio. Det var jag, Josephine, Jimmy och Karl. Filmen var så mysig och rolig! Jag skrattade och log hela filmen. Jag älskar den nu och om jag hade varit ett litet kid hade jag dött av lycka över en sån rulle. Huvudrollsinnehavaren, Gru, var skurk och ville lyckas med det mest skurkaktigaste i världen så han bestämmer sig för att stjäla månen.
Gru avgudar allt som är ont. Beväpnad med en arsenal av krymp- och frysstrålar samt stridsklara farkoster för land och luft, övervinner han allt som kommer i hans väg. Det vill säga fram till den dag han stöter på den enorma viljestyrkan hos tre små föräldralösa flickor som ser honom på ett sätt som ingen annan någonsin har gjort: en potentiell far.Världens största bov har just mött sin största utmaning – tre små flickor vid namn Margo, Edith och Agnes.

Jag ska se till att se mycket film och bio denna höst!


Efter biobesöket gick vi till CoffeeHouseByGeorge och åt söndagsmiddag tillsammans.
Jimmy var så kaffesugen att han avbröt mitt i maten och hällde i sig en kopp kaffe, whats up with that shit?
Vi åkte en annolunda busstur hem så vi fick gå lite men det var trevligt och jag hann känna den där sköna känslan av söndag över allting.

Kejsarn.

Disney's Kejsarens nya stil, den hade jag inte sett förut. Fram till nyss, den var outstanding. Varför har jag inte sett den tidigare?
Jag kan varmt rekommendera den, den ligger på Youtube, i jättebra kvalitet.
Alltså har jag inte somnat än.
Jag borde vara trött, för jag drack en flaska rödtjut hos Freddan och Mickan men ingenting gör mig sömnig. Medikamentkonsekvens?
Jag ska kika efter någon mer film på Youtube och beta av, kanske somnar denna gång.
Snart frulle, snart morgon.
Jag har sett trailern av Prinsessan och grodan och insett att jag måste hyra den snarast.
Kom dessutom på att jag inte sett Shrek 3 och 4.

På återseende.

Kaffedoft.

Jag kan inte sova, eller snarare. Jag har inte försökt.
Ska göra det snart, vill ha morgon för jag har köpt god frulle och ska gå på bio med den fantastiska, fina, goda, snygga och smarta Josephine.
Vi ska se premiären av Dumma mig, helt gratis.
Vi har två extrabiljetter men jag kan inte komma på vilka mer som ska få följa med på denna dejt. Det blir nog mysigast om vi är ensamma i mörkret, med okända människor.

Jag kollade in trailern nyss, den verkar skitmysig. Det är en Pixarfilm om en skurk, han påminde mig så mycket om Josephine. Han vill stjäla månen och hatar barn. Fint.

Jag kom på mig nyss med att skratta högt när jag tänkte på henne, Josephine.
Hon kan verkligen vara så ful alltså, inte på ett gulligt sätt utan ett skitfult sätt.
Sen kan hon va skitsnygg, på ett fantastiskt sätt.
Hon var här och fikade på eftermiddagen, sen tog vi en busstur till Bergvik där vi handlade mat. Våra liv går väldigt mycket ut på mat och sånt.
Hennes hem luktar som min morfar och mormors hus gjorde. Det är en blandning av kaffe, Josephines prylar och lägenheten som sådan som gör doften så fantastisk. Hon trodde att jag tyckte att det luktade " gammalt hus / gamla människor" men det var inte det som luktade. Det luktade trygghet, barndom och kärlek. Jag ska sniffa extramycket nästa gång och ta med mig hem i näsborrarna till min lägenhet.

Sambolivet.

Lördagmorgon.
Jag sitter i soffan, lyssnar på ett album med Stacie Orrico och börjar bli sugen på frukost. Riktigt frukost, men någon sådan har jag inte. Det får bli te och hårdmackor som jag ska lyxa till lite.
Jag älskar känslan av lördagmorgon och idag kändes jag dessutom lite hemlängtan.
Det är marken hemma i Sala och det har alltid varit lite tradition att dra runt där, ta en fika, träffa Salaprofilerna, peppa för kvällen och eventuellt se en innebandymatch när Biken spelade.

Dessa lördagar är Anna Axelsson för mig.

Äta middag tillsammans, göra sig iordning och bli jättefulla. Gå på någon fest och sedan rumla bort mot SalaStatt. När man jobbade hela veckorna blev lördagen mer helig och man peppade från typ onsdagen. Visserligen är jag glad att jag inte lever det livet ..typ.." Stå ut i veckan, ta helg och bli full och sedan samma sak igen.."
Men detta hänger så ihop med att jag är inne i en perid där jag saknar sambolivet.
Det är inte skrämmande längre att vilja bo med någon man igen.
Jag saknar inte min Biken för det var då och det ska inte blandas ihop överhuvudtaget.
Men att när helgen kom, så åt man middag hemma tillsammans eller hos svärföräldrarna, somnade relativt tidigt och vaknade på lördagen och åt nyhandlad frukost. Gick en sväng med jycken och skiljdes åt för olika aktiviter.
Möttes en sväng hemma mot kvällen, snackade lite och hann ta ett glas tillsammans innan man åter skiljdes åt. Jag börjar tycka att det vore fint att ha någon hemma när man kom hem, någon som blev glad att att höra ens steg.

Därför är det väldigt fint och passade att jag ska umgås med det fina samboparet Fredda och Mickan ikväll ( får se om Kalle är med). Vi ska handla mat, laga middag, dricka vin och spela spel. Jag kommer må fantastiskt och fylla på med dosen av samboliv.

Tusen gånger starkare.

Igårkväll var jag på bio med Josephine, Karl och Jimpa.
Vi såg "Tusen gånger starkare".
Den var så fantastiskt.
Den handlar om en typisk högstadieklass i Sverige där rollerna ( status, kön) är bestämda, där killarna tar plats och tjejerna är i skymd undan. Lärarna tycker att de har ganska bra koll och tror att de har en genusmedvetenhet men som kan liknas med bajs egentligen.

Till denna klass kommer en ny tjej, Saga. Saga är inte en del av mönstret och börjar ifrågasätta tillvägagångssätt och metoder. Alla älskar henne, alla hatar henne.
Det blir kaos när tjejerna gör uppror och lärarna får panik.

Denna film borde vara obligatorisk i varje mellan/högstadieklass och all personal som jobbar i skolan måste se denna.
Jag vill se den inom kort igen och tänker inom det närsta inköpa den.
Det finns inte en enda jävel som inte känner igen sig i detta, det är så svart på vitt hur klasser är uppbyggda och vilka egenskaper som värderas som bra och dåligt.

Det räcker med att vara i ett klassrum i tio minuter så ser man vilka elever som bär vilka roller. Kort exempel på hur minst tjugo olika klasser sett ut när man jobbat som lärare:
Det finns två, tre killar som står för de "snygga, coola killarna", fyra fem tjejer som representerar " girls nr 1 med modekläder, attityd och lite högre status", fem, sex stycken som är mitt imellan med liksom en obestämd status lite beroende på utveckling, slumpsituationer som kan höja eller sänka statusen, fyra brudar som inte följer mainstream då de istället söker sig åt andra håll i intresse och uppfattningar. Ett litet gäng grabbar som anses ligga lite på efterkälken när det gäller mognad och precis samma sort av det kvinnliga könet.

Vilka pratar läraren mest med? Vilka elever säger mer än "tack, ja, nej och hejdå" på en skoldag till lärarna? Vilka kommer undan med skit som inte de andra eleverna skulle göra? Vilka elever har långa /korta utvecklingsamtal?
Vilken uppfattning vill jag att mina elever ska ha om min uppfattning om dem?
Detta är ingen lätt uppgift för jag var också en av dem där eleverna i skolan. Och min roll skulle jag inte viljat byta ut om jag frågade mig själv som ung ungdom.

Jag ska jobba utav bara fan för att bryta åtminstone de mest klassiska rollerna i mitt klassrum även om alla elever har identiteter och egenskaper som speglar deras sätt att uppträda och inte är nödvändigt att ta ifrån dem.

Det var skönt att se en film som gjorde mig sugen på att börja jobba, även om jag inte vill vara klar lärare förän om tre år. Men efter dessa fabulösa åren som student i Karlstad är slut finns det en ännu roligare sak att göra, jobba som lärare på högstadiet.

Panik.

På det stora hela mår jag rätt okej. På det stora hela mår jag skitdåligt.
En existentiell kris?

Jag svettas alkohol, har bättrat på gårdagens smink och sticker till Elin för lite kräftkalas och mys. Avslutar sedan kvällen med ett biobesök med min broder, lesbiska kärlek och kamrat Josephine. Hon har varit jätteviktig idag, hon är alltid viktigt, men idag har det varit så många saker som gjort att jag kunnat fortsätta skratta och leva fastän allt är kaos i mitt huvud.
Hon började tillexempel morgonen med ett glatt "Halloj..!" När jag ringde och ville bjuda in mig vid sjuklippet imorse. Jag blev lugnt, hon är en verklig människa, med verkliga känslor och hon är på riktigt. Hela tiden, varje gång.

Nu går bussen. Återkommer med anekdoter ifrån gårdagen senare, för det var fantastiskt på många sätt och vis det också.

Juuuust.

Dagen är förbi, dags att lägga sig.
Jag har hittat ett musikalbum på spottan som heter Piano sleep music som jag spelar.
Jag låtsas att det är min blivande man, han vars blodådror syns, har en dålig hållning och klär i allt spelar.
Pianot står i vardagsrummet, där vårt trägolv knarrar, vår stora orientaliska mattan ger ett dämpat ljud och där ljusen snart brunnit ned.
Han sitter där, i bara kalsonger och öppen nattskjorta och spelar stycke, efter stycke.
Det låter fantastiskt men jag somnar.


Idag har jag ränt i affärer down town. Jag hittade två mössor, ett par lila leggings, en randig tröja, en deoderant, trosor och ett svart spetslinne till Sandra. Jag hann med en fika uppe hos den sistnämnda, hetsade vidare och hittade tillslut ett par skor som jag ville ha. Dem fanns i stl 37 på Bergvik så jag satt mig på bussen dit. Då var jag redan helt slut.
När jag handlat skorna beslutade jag mig för att äta min middag därute. Jag valde thai och hamnade vid ett bord bakom ett gäng herrar.
Dialekterna lät som sång i mina öron och det visade sig att herrarna var från hemmavid om man så säger. En från Avesta, en från Västerås och en från Kopparberg. Allt de sa lät som Salamål, allt lät som den skiten min bror härmar när han ska imitera min far och andra herrar från hemtrakten. De hade en viss tendens att skryta över allt de sa, åtminstone är ju dialekten lite så betonat.
Det var fantastiskt. Jag åt god mat och mös.

Godnatt.

Innan onsdag, någonstans mittimellan.

Smyger.. eller snarare haltar upp.
En timme tidigare än planerat. Sömndrucken och inte redo för dagen än.
Sätter på pianomusiken igen, konstaterar att det verkligen är höstmörkt ute.
Bläddrar lite på internet, inget särskilt och allting.

Ska krypa ned i bädden en timme till. Än är det inte officiellt onsdag.

Tänker på kärlek och fred.

Det är dags för läggdags.

Jag har lagt min jycke i bädden, ställt fram min medicin vid nattduksbordet samt lagt boken Heligt och profant redo för läsning. Pianomusiken är på och det är mörkt i lägenheten.

Det kallas för ett säkert kort för god nattsömn. Jag vill inte vakna arg, sur och trött i morgon då det är dags för lektion igen med Mr. K, fascist och dikator.

Jag går dit för att jag har rätt till lärarledda timmar på universitet även om jag känner att det för mer onytta än nytta att höra den mannen prata.

Denna kväll satte vi nytt pers. rekord på joggingturen. En minut snabbare än igår, det kändes fantastiskt efteråt men jag trodde mina ben skulle fastna i marken sista biten. Men med Monir som sällskap ser jag ingen anledning att stanna upp. I morgon ska vi klara det på kortare tid, om ens på en halv minuts skillnad.

Efter träningen skulle jag ta mig till stan för manifestationen mot rasism och främlingsfientlighet. Jag missade buss, eftersvettades men ignorerade det och var tvungen att få Challe rastad. I sista sekund kunde jag låna Mickan och Freddas bil och fara ned till stan med Challe i släptåg.

Vi ägnade säkert fem till sju minuter till att leta parkering men sen hann vi vara med i cirka en kvart på torget. Det hade samlats en folkmassa, det var tända ljus och det kändes varför vi var där.

Efteråt gick vi ett litet sällskap åt en kvällslunch. Ingenting tillfredställde mig, och allting var smaklöst. Jag var besviken och betällde in lite chilicheese men inte ens det gjorde något större intryck. Hallåå, mat som alltid haft stor inverkan på mig.

Det är förhoppningsvis en engångsföreteelse och jag kommer förhoppningsvis inte behöva känna mig besviken igen.

Min hund snarkar.

Jag älskar ljudet av att inte känna mig ensam.

Det är fantastiskt att det bara är jag och han.

Den lille rackaren, prinsen och farbrorn.

I fem år har vi hängt ihop.

Jag hoppas att det blir minst fem år till.

Det är lycka i stor dos, så villkorslöst och gött.

Mitt i natten.

Avslutar detta dygn med Love Actually på film.

Oskar var här några timmar på kvällen, vi såg School of rock och myste.
Det var trivsamt, jag behövde en dos av honom. Han är så bra på så många vis, just nu.

När han gått hem skulle jag ringa en minut till min älskade bokstav och säga godnatt, detta samtal drog ut lite på tiden och efter 2,5 h la vi på. Det var kärlek. Hon fyllde på allt där det saknades.

När klockan ringer kommer jag att hata mig själv men efter en busstur, en solning och lite frulle kommer jag ha glömt tröttheten.

Svettigt.

Nyss hemkommen från en joggingtur med Monir i elljusspåret.
Vi gjorde bättre ifrån oss är förra veckan, framsteg är fantastiskt.

Närmare bestämt 2,5 km med ett högre tempo än förra veckan i jogging på 19 min.
När vi spurtade sista 200 meterna trodde jag att min bröstkorg skulle flyga ur min mun.
Mina Bedapredmediciner gör att jag får sura uppstötningar och att det känns som om det sitter fast en läkerol i halsen så jag var lite nervös för om jag skulle kräkas men detta inträffade aldrig.
Vi får se hur det blir imorn, jag har varnat Monir för att det skulle kunna ske. Han sa att vi kunde stanna isåfall, han är snäll och rättvis.

Idag började jag läsa Heligt och profant och har antecknat en hel del vilket fick mig att bli pepp över plugg även om jag tycker att min lärare är en fascist och diktator. Det var gemytligt att sitta ett gäng i skolan och plugga och snacka skit om vartannat.
I morgon har jag tid för solning på kliniken vid nio-tiden vilket kommer göra att jag är i skolan redan vid elvaklippet, perfekt.
Vid lunchtid ska jag träffa Elin, det ska bli spännande.

Jag fikade med Rebecca på eftermiddagen vilket var mycket mysigt och trevligt, och det känns som om vi kommer att ses ganska snart igen.

Det som hände igår i Sverige är för tungt att tänka på nu så jag ska ta en sväng med Challe, duscha och sen se om Oskar vill ha mig som sällskap en stund innan jag pluggar vidare om vad som är heligt och vad som är profant i människans kosmos.

Skandal och förräderi.

Valen är över.
Jag är för arg, besviken och ledsen i själen för att kunna skriva något nu och kanske för all framtid. Åtminstone tills detta har lagt sig och det finns ny kraft för att gå upp till kamp!

Gjort och soppa.

Röstningen de tre valen är gjorda. Ett litet lugn har lagt sig men min oro över den kommande mandatperioden är fortfarande stor.

Jag har spenderat kvällen hos Josephine, hon bjöd på en utsökt soppa, varma baguetter och som efterätt blev det turkiska godisbitar och kaffi.
Vi hade det mysigt. Vi spenderade den mesta tiden på golvet. Detta för att det är mycket golvutrymme i hennes vardagsrum och för det andra för att vi var så mätta att vi hade problem med andningen.
Vi skrattade tillsammans och vi var upprörda tillsammans. Det var fantastiskt.
Under middagen var vi som gamla herrar. Josephine gjorde dessutom en märklig sak.
Hon skar upp bröd men stannade upp, tittade mig i ögonen och sa.."Kyckling.." och ingenting mer. Det blev tyst igen och jag väntade på vad hon ville komma fram till, vad var det för kyckling hon funderade på. När jag frågade nekade hon till att det jag just beskrev någonsin hänt. Hon har ju uppenbarligen fler personheter som kikar fram ibland och växlar några ord med mig.
Hon är konstig men bjöd ju på mat och sa en del vettiga saker så jag går kanske tillbaka dit någongång.


Jag måste sova så jag orkar upp relativt tidigt igår men har fastnat på Vänsterpartiets hemsida där jag läser igenom vad de tycker i sakfrågor från A-Ö. Det är fantastiskt och jag blir pepp allt.

Hejduhejdu.

Min mobil laddar, ska samtala med Pii en sväng medan jag och Challe spatserar en timma.

Det börjar se ljust ut för mig och min hud. Besöket hos min hudläkare som by the way är en fantastisk själ, ledde till medicinering i 48 dar, Betabred, mums. Kalktabletter till detta som ska göra mitt skelett starkt då medicinen försvagar kroppens 306 ben. (Minns från en sång om kroppen som vi sjöng på lågstadiet att kroppen innehöll 306 ben..)
Jag har fått en remiss till Ljusbehandlingen och hoppas kunna börja redan imorn och den innebär ett förstärkande av min känsliga hud och lite fin färg som höjer ett exembarns självfötroende.
Detta ska kombineras med hudlotion hit och kortisonsalvor dit enligt schema men vad som helst som gör mig till människa igen är fantastiskt.

Före läkarbesöket förtidsröstade jag i sällskap av Fredda. Vi valde röd sida bägge två, han som socialist och jag som kommunist. Fredda skjutsade mig till sjukhuset sen, han har ju kört mig dit förut, under sämre omständigheter så jag litade på att jag kom dit säkert.

Efter läkarbesöket träffade jag Sandra, vi tog en sväng till Apoteket för lite medikamentinköp och sedan beställde jag en klipptid. Sandra hade klippt och färgat håret idag och var jävligt snygg! Hon har kortare och kortare frisyr men ack så snygg, hon klär i det utav bara helvete.
Jag ska klippa mig lite kortare, så det känns tjockare medan det växer till den längd då min permanent kan sättas i praktik. Jag ska dessutom tona håret mörkbrunt/svartbrunt så att jag blir cool jag med.
Jag och Sandra tog en långfika på en uteservering och fäktades med fjäderfän samtidigt som vi medicinerade varandra. Hon är iallafall som medicin för mig, både lugnande och uppiggande. Men eftersom jag redan kommer att knapra tabletter i över en månad så vill jag beskriva hennes påverkan på mig som en skön frisk hostpromenad, första glaset vin på en fest, den varma mössan när det blir kallt och ruset efter att ha motionerat hårt.

Jag inser hur bra det var att jag och Oskar bestämde oss för att vara kompisar bara. Jag känner inte någon nedstämdhet alls mer än det är lite trist att inte ha en speciell man att pussa och ligga med som tycker om en. Men ingenting hindrar ju mig och Oskar från att utnyttja varandra tills någon tröttnar och hittar någon som är mer lik en själv.


Nu blev det djupt igen, så från det ena till det andra så är jag bjuden på Sopp-lunch hos Josephine ikväll och det ska bli väldigt mysigt och spännande. Vi åkte buss hem tillsammans för en stund sen och bussresan var ett äventyr. Vi betedde oss så konstigt och stammade, var misstänkta på saker och lustigt artiga mot varandra. Kvällen kommer att bli minst sagt trevlig.

Städat upp lite.

Mitt i allt kaos vilar jag framför tv;n där Idol visas. Jag älskar det programmet, och jag missade typ alla förra veckan, de vill jag ta igen.
Så, sen jag skrev sist har jag hunnit ordna några av dem saker som gör mitt liv trassligt.
Jag har..
Fått en läkartid hos en hudläkare i morgoneftermiddag.

Joggat HELA VARVET i elljusspåret med Monir. 2,5km springande utan ett enda stopp efter två veckors drickande och rökande är jävligt bra och motiverande att fortsätta.

Pratat med killen, Oskar som han heter, och kommit fram till att vi inte ska snurra i detta utan att det var skitmysigt att "vara kära" i varandra i två veckor men att verkligen kom ifatt oss och att vi därför inte passar ihop. Vi ska försöka va kompisar, typ. Det låter så "Vi gör slut men vi kan väl vara vänner.."-grejen men det känns skönt att vi inte hann bete oss illa mot varandra för att vi inte visste vad vi ville och det känns som om det är skönt att jag kan fortsätta hoppas att den drömmannen som jag listat upp i mitt kollegeblock finns på riktigt och att jag då kan fånga han.

Utfrågningen av de RödGröna har börjat och jag ska se på det och peppa inför söndagen. Jag är fortfarande och kommer att vara fram till röstningen är klar, väldigt oroad men jag blev glad när Ea sa att det var fint att jag var det.

Min hund vilar bredvid mig, han är sann kärlek, han är mjuk i pälsen och han röstar som mig.

Existens.

Okej.
Mitt bloggande ska ta fart igen, men kommer att ta sin början i en nedstämd ton.
Jag har sedan i måndags mått dåligt fysiskt och psykiskt.
Min kropp reagerar på två veckors stress med akohol, dålig sömn och hets.
Min psykiska mående är på många sätt ett resultat av min fysiska mående men utöver det så har jag ångest över allt möjligt. Seriöst, whats up with that shit?
Existentiell ångest kanske.
Jag är nära gråt hela tiden.
Min Ckurs i religion var inte alls som jag förväntat mig under sommaren vilket bidrar till att jag ständigt går och är arg på min lärare, på upplägget och på att jag inte kommer kunna få det stöd och den undervisning jag hoppats på.
Jag är tung i kroppen efter två veckors festande och skulle behöva komma igång med träning igen på det där naturliga viset som jag gjorde veckan före nollningen med halvmilspromenader varje dag. ( Dock pågång, jag och Monir ska motionera vid fyra-tiden)
Jag är trött på ett olustigt vis, det känns som om jag går på medicin som gör en dåsig.

Hm.. Ni märker, jag är inget energiknippe direkt, och inget gladlynt jävel heller.
Låt oss fortsätta..
Det är ju riksdagsval på söndag, och min ständiga oro över att SverigeDemokraterna kommer att komma in i en dessutom BLÅregering gör mig illa till mods och håller mig nere på botten av humörstermometern.
I allt detta så har jag snurrat till det med en kille, eller ja, snurrat och snurrat. Jag har träffat någon, fattat något form av tycke och vet nu ingenting alls, ingenting om vad jag vill, ingenting om vad han vill, ingenting om vad jag borde vilja, och ingenting om nåt. När vardagen kom efter nollningen kändes det som om mitt vardagliga liv inte stämde överens med det jag och denna kille hade gemensamt under två veckors nollning.
Rationellt så är det ovärt att engagera sig i någon som inte lever samma liv som mig och som antagligen kommer tycka att jag är konstig och som jag dessutom kommer tycka är otroligt tråkig men samtidigt så, irrationellt kan kännas ganska fantastiskt.

Förövrigt stör jag mig på de flesta och det mesta.
Bra första inlägg må jag säga.

Tillbakablick.

Mitt förra inlägg försvann och det fanns ingenstans.
Fredag, mitt på dagen.
När jag har jobbat ett tag som man hunnit med i sommar tänker jag alltid när jag är ledig vad jag hade gjort vid den tiden om jag jobbade. Som nu, jag har pyjamas, åt frukost för en halvtimme sedan och ska snart ge mig ut i spåret.
Om jag hade varit på jobbet hade jag plockat bort maten, diskmaskinen hade gått två, tre gånger och en av damerna hade lagts för vila. Några av de boende hade placerats lite mer bekvämt så där efter maten. Tagit en titt i tvättstugan, kanske gått på toaletten med någon av de boende, slagit på en cd-skiva med lite klassisk svensk musik. En liten paus mitt på dagen mitt i all stress.

Men de dagarna är över, vi har tackat för oss och vi har blivit avtackade. Det skedde på en fest, förra fredagen. Vi var hemma hos Malin först, vin och tilltugg serverades och solen sken.
Några höll tal, däribland jag. Och som den blödiga jäveln jag är så började jag gråta i slutet. Det var en tal som var riktat mot mina vikariekompisar på avdelning A ( vi var tre st fasta, vi var två som kunde komma på festen) och ordinariepersonal Birgitta.
Det blev några bra sista veckor på jobbet när vi skrattade, jobbade med ett leende på läpparna och var avslappnade utan att någon pissig ordinarie kom och frågade " Hur tänkte du nu..?" Eller hade åsikter på metoder eller var trötta på livet, jobbet och alla som hade lite mer energi än dem.
Efter förfesten stack vi till Restaurang Lindströms där jag beställt bord.
God mat, mer alkohol och massa trevligt prat med alla som jobbat i sommar.
Vi var nästan alla vikarier, cirka 15 st och ungerfär en tredjedel av de ordinarie..(10st)
Efter restaurangbesöket gick ett litet gäng hem till Malin igen och drack kaffi och likör.
Jag somnade nöjd, men snurrig på natten över min sista kväll i Sala.

Hemkommen.

Det har regnat fram och tillbaka hela dagen.

Motionsrundan blev osidosatt, blir dubbelt så mycket i morgon.

Stack till stan efter lunch, träffade på Maria, JompaW och Herr Odot. Kort efter

Lite glömsk, mycket att göra. Mycket glömsk, lite att göra.

Regnet fortsätter att med lagom jämna mellanrum blöta Ned Karlstad. Men i en stor randig farfars-pyjamas (Farfar Elis), lite god frulle och med all tid i världen gör regnet mig ingenting.

Nu när jag hunnit landa börjar jag reflektera över sommarens tillvaro, min nuvarande tillvaro och den tillvaro jag kommer att kunna påverka och har framför mig.
Börja sortera så att säga, sätta anteckningar i marginalen som på ett manus.
Vad fick mina batterier att ladda, vad tog min energi och vad kommer om en stund kännas trist att vara utan vs. vad kommer jag vara glad att vara utan.

PS. Josephines mamma heter Jerry i andranamn.

Back on track.

Dags för kvällslunch.
Nudlar med orienaliskt låter väl exotiskt? Det tycker jag.
Det regnar inte längre, det mest blåser.
Blåst är bra, blåst är fint.

Det är tisdag, min fjärde dag i Karlstad denna höst och dagen före lön. Lönen var bra, jag hoppas att jag kommer att kunna göra det jag tänkt för en viss summa. Tatuera mig, leva utan ångest över cash/inte cash och inte ha panik ifall en enorm räkning dimper ned i brevinkastet.

Charlie är i Sala, detta eftersom nollningen drar igång på måndag och jag kommer att leva i en hetsig tillvaro i två veckor med aktiviter och kalas om dagarna. Det är tomt nu men jag passar på att göra sånt som Challe inte tycker om. Jag har bland annat motionerat i spåret två dagar i rad för den lille rackaren vill inte sånt. Han kommer tillbaka om tre veckor, med mor och far.

Ikväll ska jag till Posthornsgatan igen, där Fredda, Mickan och Kalle flyttat in. Vi ska fortsätta Tin-tinmaraton som vi påbörjade i söndags. Deras lägga är asball, stor och ligger en minut ifrån min lägga.

Nu regnar det igen, men det gör ingenting.

Sätta punkt för sommaren i Sala

Sätter punkt för sommaren i Sala
- Jobbat klart på Bryggeriet
- Tagit gruppfoto med alla 12 tjejer i Salachicks hos en fotograf
- Kramat vänner adjö för en stund
- Varit på vikariefest och varit nöjd
- Packat och stuckit tillbaka till Karlstad
-Funnit frid.

Sommaren i augustiSala

Fortsättningen på Trasgoats sommarliv

- Sett en död människa
- Fyllt 23 år
- Delar numera hjärta med Pii
- Känns lukten av höst och känt mig lycklig
- Ätit kräftor
- Badat i Barken i Söderbärke
- Jobbat alla dagar utom de två sista på mitt vikariat
- Ansökt om lån inför två terminer och såg att jag redan lånat över 100 000 svenska riksdaler
- Rökt för många mentholciggaretter
- Kommit underfund med diverse saker
- Börjar behöva planera min tid ( bara 1,5 vecka kvar till hemfärd)

Sommaren i Sala fort.

Fortsättning på sommaren i Sala.

- Börjat trivas på jobbet då vikarierna jag knegar med är stjärnor
- Förundrats över vuxna människors beteende
- Druckit vin
- Varit hemma i Karlstad för tre dagars fest med diverse fina människor
- Badat i Klarälven
- Träffat en eller två män
- Börjat längta efter hösten
- Stukat min vrist över fem gånger och går numera med vristskydd
- Blivit bekant med MiketheBikes tjej och tycker att hon verkar vara en go tjej
- Skurit mig i hälen på botten av Klarälven
- Sagt upp mitt JÄVLA abonnemang för 076-telenor-telefonen (idag, adjö för alltid)
- Klämt tummen i bildörren
- Sovit hos Berra i Västerås och aldrig viljat lämna hennes lya
- Myst i Piis lägga på Norrbygatan
- Rökt för många mentholciggaretter
- Besökt SalaStatt
- Kört ännu mer bil
- Ätit kött som om det vore normalt
- Kommit in på C-kursen och Dans-kursen till HT10
- Inte spytt
- Kramat pensionerna på Bryggeriet tusentals gånger

Sommar, juli, hej.

- Badat i Hallstagropen, Silvköparen, Axsjön
-Fortsätter jobba som vårdbiträde, mestadels värdelöst
-Haft kåken på Anfarten för mig själv då mina päron reser en hel del
-Varit på några fester
-Jobbat på bakan och velat dött
-Ätit hallon från trädgården
-Blivit glad när regnet äntligen kom
-Rökt för många ciggaretter
-Hittat endast en fästing på jycken
-Fortfarande knappt sett röken av några män
- Ätit kebabtallrik
-Sovit hos Berra i Västerås efter att ha ätit langos
-Inte läst en enda bok
-Dött över tusen pinsamma saker som folk gör/gjort



Fortsättning följer.

punktform.

Livet som Trashgoat denna sommar, hittills.

-Var i Stockholm med mor, hängde på fotogalleriet, träffade Christopher, handlade kläder, åt och drack gott, bodde på trångt hotellrum.
-Besökt hottan tre gånger, sistens var jag otroligt berusad och jobbade morgondagen efter att ha sovit 3 h.
- Knappt rastat min hund då mina päron hållt efter.
- Kört mer bil än vad jag gjort på det senaste halvåret.
- Legat i Månsan två gånger.
- Berras min när hon tappade glassen i marken.
- Inte badat.
- Pii som invalid.
- Urininfektion.
- Ätit jordgubbar.
- Jobbat 2timmar i Heby a.k.a suttit i en solstol när Beckade badade i uppblåsbara poolen, lekandes haj.
- Spytt på jobbet.
- Vårdbiträde igen.
- Manslös.
- Blivit upphånglad av Linnea " Json" Johansson.
- Ätit surströmming.
- Sett ett rådjur.

En sak som jag tänkt på i flera år.

Saker som jag hatar och verkligen retar mig på är när människor missbrukar de klassiska tilltalsnamnen : Gumman, bejb, vännen, gumsan, sötnos och så vidare. Det är ett tecken på dålig fantasi och inte ett dugg unikt eftersom de tilltalsnamnen ofta används på de flesta vännerna.
Det är tråkigt, värdelöst och trist.

Innan jobbet.

På väg till jobbet, en en delad tur. 07.00-12.00 (rast 5h) 17.00-20.45
Under min långa rast ska jag hinna med solning, träffa Pii som är sjukskriven efter en operation, chilla med Charlie och sånt. Sägs att det ska bli sådär varmt igen, lika bra.
Mor och far sticker till Stockholm så jag blir ensamen tills imorn, kan bli skönt.

En snabb.

Dagen efter midsommarafton.
Jag ska hämta Pii om tio minuter och sedan fara upp till Silvköparen som är ett av Salas badplatser för lite häng och sol med Mickan och Fredda. Vädret är lite ostadigt, det blir lite molnigt ibland så att säga.
Återkommer med all info som jag inte hunnit skriva om under veckorna.

June goes on.

Det sista innan läggdags.
Pii har rökt sista ciggaretten, släckt begäret för denna dagen.
Vi ska sova nu, i Pii's lya slott.
Det är en skitcool lägenhet inne på en innegård i centrum. Nyrenoverad, smidig planlösning och hemtrevligt. På väggen vid köket står det KÖK med stora bokstäver så man ska hitta. Bra, tycker jag.

Vi har spenderat kvällen ute och rökt ciggaretter, lite för många men what ever, och suttit i soffan och talats. Hennes berättelser gick ihop med mina och jag var paralyserad över historierna och glad att vara en av dem som får höra, få ta del, reflektera och andas in.

Under kvällen tittade jag även på Pii's korpenmatch och såg några välkända ansikten. Träffade Biken, Sävne och dem. Bikens tjej presenterade sig, kändes trevligt och helt ok! Hon verkade vara en pingla och jag tyckte att det var skönt att även den biten var avklarad.

Jag och Pii har diskuterat, och jag måste ta tag i någon form av sommarromans, hon med om det fortsätter lika torrt som nu. Det återstå att se, finns det någon mer än fula fiskar i denna by?


På eftermiddagen skjutsade jag Jocke till Västerås, han tog bussen tillbaka till Värmland. Jag hade med mig Akhink och Larsa som sällskap, blev ett besök på Subway också innan vi drog tillbaka. Det är gött att vara bland damerna igen, nu börjar sommar'n liksom och redan imorn är det fest hos Larsa och onsdagsklubben. Jag ser fram emot allt.


Och för alla utom Josephine som bokstavligt hatar Robyn så älskar jag hennes nya skiva och kommer att lyssna en hel del i sommar. Hon är fantastisk!

Junidag.

Tisdageftermiddag. VM och chill i fåtöljen.
Jag och Jocke går på lågvarv och tar det mest piano.
Vädret är trist idag så vi har hållt oss inne.
Om några timmar sticker vi mot Västerås, Jocke ska åka tillbaka till Värmland och jag vända om till Sala. Linda följer med som sällskap, vi hade visst en del att tala om allena.

Igår såg jag och Jocke lite fotboll, gick med Challe till frisören för klippning, hängde en stund hos Linda med Pellan och Skinkan och såg lite mer fotboll på kvällen. Inget ansträngande, mest stillsamt. Mor och far kom hem, först fick jag panik inombords och ville fly men efter någon timma så lugnade jag ned mig och det blev trevligt. Trevligt är ju ett bra ord och det är ju trevligt om jag kommer att kunna vistas i samma kåk som dem i två månader. Tur att de ska på en del semestertripper och tur att jag kommer att spendera en hel del tid på jobb.

Igår fick jag tag på den där tjejen som ringde min telefon i förrgår. Det var en gammal bekant som hade grälat med en pojkvän och "råkat ringt upp mig". Vi funderade över hur troligt det var att hon råkat ringt upp just mig, jag var ju den som var med henne som stöd för fem år sedan när hon polisanmälde en dåvarande pojkvän som behandlade henne omänskligt.
Vi vet inte än, och jag ville inte luska med henne. Pratade bara lite med henne och fick reda på att vi kommer att ses en del i sommar, då vi kommer att arbeta på samma plats.
Strange!