Vilse.

Jag tog Challe på en promenad, en som skulle ta en timma ungefär.
Men, eftersom jag så ofta tror att jag är ett underbarn ska jag utmana ödet och vara modig.
På tillbakavägen svänger jag och Challe av på en liten väg och jag tänker att vi nog kan komma runt Kronoparken på något vis men vandrar 3,7 km bort från Karlstad.
Jag fryser och börjar bli trött och chansringer till Mary som svarar glatt att hon sitter i bilen vid Kronoparken. Jag ber henne rädda mig och säger åt henne vart hon ska köra.
Efter en stund kommer en bil mot mig och det är hon, räddaren i nöden.
Stelfrusna och trötta får vi skjuts hem.
Promenaden blev 1,5 timme lång men hade blivit ca 2 timmar om jag fått gå tillbaka.

Jag återhämtar mig med te och smörgås och ska snart börja tänka på stylandet och vindrickandet.

Studenttorsdag.

Det är torsdag, klassfest dag.
Började dagen med ett studiegruppseminarium om Moseboken1, 6-8 och 22.
Det var trevligt, lunchade sedan i Selma med Anna, vi störde Björns grupp när de skulle diskutera.
Eftermiddagen är redan här, min lägenhet är städad, rödvinet står redo och jag ska ta en långpromenad med Challe så båda får jobba bort lite av överflödet fett. Det är ganska svårt att promenera i snabb takt för all snö som kom igår. Men benen får jobba så det är ju ett plus.

Jag har bjudit hit Selmakillen, han som ser bäst ut i kioskkläder. Jag är lite kär i honom för han är lite gangsta och cool liksom. Han tog mitt nummer så vi får se om han är sugen på att festa ihop med oss religionlärarstudenter. Som vanligt, är han tre år yngre. Jag trodde seriöst att han var runt tjugofem men visade sig vara tjugo. Så jag letar inte yngre män aktivt kära läsare.
Vi ska ut på Ankan vid midnatt, studenttorsdag och alla har fått cash, kan kön vara en mil lång tro.

Egentligen eller.

Jag mår egentligen skit.
Dessutom är jag ganska dålig på att hantera det.
Alla har vi våra sätt att komma över ilska och sorg.
Nu var det nog dags igen, men kanske bara lite.

Men "egentligen" är relativt hela tiden och till slut finns ingenting.
Egentligen är jag glad för tusen saker just nu. Men en sak förstör allt annat och de där tusen sakerna blir lika svårt att bli glad över som att försöka bli ledsen när man riktigt glad.
Jag ÄR glad för att Berra kommer i helgen, för att vi ska ha klassfest i morgon, för att en massa fina människor kommer på fest på lördag, för att jag har bestämt mig för att börja träna på SATS, för att jag har haft en bra dag rakt igenom från tidigt morgon till kväll.
Men så kom det en tanke, som inte kan botas på hur många sätt som helst.
Ångest, ångest och skitmycket mer ångest.
Jag är vidrig i dem situationerna.
Jag såg till att mata på ångesten med att liksom testa mig själv känslomässigt.
Lyssnade på viss musik, tittade på vissa speciella saker och upprepade vissa speciella saker i mitt huvud, om och om igen.
Det är inte något som helst specifikt, och jag överlever.
Men dessa nätter kan jag tänka mig vara utan, för det gör så ont.
Egentligen.

Arbete.

I fredags ringde jag min f.d chef från det demensboende jag knegat på somrarna 06,07,08.
Förra året var jag i grannkommunen på grund av en LAS-regel som sa att jag hade knegat för mycket i kommunen de senaste åren vilket ledde till att de var tvungen att anställa mig permanent eller neka mig jobb. Jag fick inget jobb och sökte mig till grannkommunen Heby.

Men hur som helst, jag ringde Demensboende som nu blivit privatägt och min f.d Gunnar svarade.
Jag frågade hur tidigt man skulle höra av sig om man ville jobba i sommar.
Han svarade att om jag ville knega så va det ba att säga det nu.
På mindre än tre minuters samtal var jag garanterad jobb hela sommaren med en tjänst på ca 92-95%.
TACK FÖR DET!
Gött att ha det fixat.

Mina arbetskamrater i Heby kommer nog bli lite sorgsna för de uttryckte starkt att de ville ha mig där i sommar men det är såklart smidigare att jobba på cykelavstånd från hemmet samt att slippa jobba själv hela dagarna.
Jag har dock tänkt knega där de dagarna som passar när jag är ledig. Bland annat påsken om det finns några pass.


Det blir alltså Sala i sommar igen med dess för- och nackdelar. Men denna sommar ska jag fara lite mer till Karlstad när det är ledigt för det är ju här det händer.

segt.

Det är motigt att göra en enkel sak som att städa lägenheten. Den inställningar har legat över mig som ett enormt svart moln den senaste månaden. Grejen är den, att lägenheten är inte stökig men jag måste damma, dammsuga och tvätta golvet.
När jag flyttade hit gjorde jag det en gång i veckan samt dammsög dagarna därimellan för att hålla snyggt. Varför har jag inte det flowet nu för?


Idag är det tisdag, nya kursen började igår. Bibelkunskap fast med något annat flashigare namn typ.
Själva föreläsningen var ganska ovärd men kurslitterturen verkar desto bättre. Jag ville ge kursen en seriös start så redan igår när föreläsningen var slut så satt jag mig och studerade en bok som tolkar Bibeln på olika sätt, den är mycket bra för en lekman som mig.
Arbetet fortsätter idag. Jag har dock gått med på en trist sak, nämligen att gå på en träff för att diskutera lärarprogrammet. Det kommer antagligen vara ganska okej men jag har ingen större lust bara.

Redo.

Jag har färgat mitt hår mörkbrunt, snygg färg som fan.
Till det har jag alla mina nya plagg på mig.
Jag har druckit några glas vitt vin och tar med mig en flaska rött bort till den där killen Peter som är polare till Logan. Vi börjar förfesten där sen drar vi till Campus och sedan skjutsar Freddan ned oss till Ankan.

Tentamen, öl och fest.

Nu var det klart, finito, färdigt, avslutat, fullgjort, done.. done.. done !
Jag har för cirka tjugo minuter sen lämnat in de tre tentorna.
I tid, fullbordade och avcheckade.
Jag känner mig nöjd även om min insats går att diskutera. Det fanns liksom ingen ångest, det fanns ingen stress fastän jag började alldeles för sent, med en oseriös inställning. Jag tror de flesta i klassen var nedsmittade med lathet sen jullovet.
Jag ska nu bara hoppas på att inga kompleteringar behöver göras och att livet fortsätter i denna sköna melodi.

Vi firar tentainlämningen med After Work på den irländska puben Leprechan på Västra Torggatan. Gratis plockkäk och lite billig öl. Det är bokat, vi var seriösa i onsdagskväll och ringde ner dit för att boka ett bord, det är en liten med väldigt populär pub så det gäller att ligga ett steg före hela tiden. Som det ser ut blir det jag och min kamrat, broder och lesbiska kärlek Josephine då hon om någon förtjänar att bli firad. Hon är en sån briljant student med full pott varje gång det delas ut en uppgift. Hon läser svenska som ämne och är lite av en specialist på det området. Då och då hjälper och stöttar hon mig med formalia i mina tentor. Det är verkligen till stor hjälp för ett stressigt ADHD-barn som jag. Hon lämnade in sin tenta före lunch denna dag och börjar säkerligen bli ölsugen hon med, ja-aa.


Helgledigt for real.