Utmattat och trött.

Denna dag har jag rakt igenom varit dyngtrött.
Det var värst på förmiddagen men snart är klockan två och då kommer jag bli som en säck igen.
Jag måste lägga mig så tidigt som det bara går och hoppas på att jag är mer pigg i morgon.
Det som står på schemat idag är ett besök på stan för att göra Josephine en tjänst, städa min lägenhet och börja packningen inför Salaresan. Jag hoppas kunna landa i soffan med en bra bok vid sex-tiden och sedan gå på lågvarv fram till sängdags.

Det känns att det är sista veckan nu för jag börjar känna att den energi jag laddat börjar gå ur, man är liksom inställd på ett visst antal veckor och dagar och nu när slitet närmar sig går man liksom på det sista utav det laddade batteriet.

MissBs rader.

Jag läste nyss MissB's blogg.
Insåg att jag missat några inlägg och tog igen läsandet.
Jag bokstavligt talat älskar hennes blogg.
Hon är ganska fåordig, slösar inte med bokstäver och håller sig ganska lugn.
Det är det som gör den så knivskarp och fascinerande.
Jag hör hennes röst när jag läser.
Det känns som om jag är nära henne då.
Jag blev varm i magen och tänkte väldigt mycket på det sättet hon brer smör. Det är på ett mycket speciellt sätt.
Det sista inlägget jag missat var ett klipp från Youtube med låten The Blower's daugther där och det blir som is i min mage. Den låten har en enorm inverkan på mig som gör mig dålig, hjärta-kroppsfunktioner och en låt som jag låtsats glömt så att jag ska kunna leva relativt normalt fastän jag har min sjukdom bipolör syndrom.
Det kändes endå bra att hitta den i hennes blogg, där jag är trygg.

Näspiercing.

Nu ska jag berätta några saker jag känner till, om min nospiercing.

Jag tog hål i näsan i femtonårsåldern, i princip hade hela mitt tjejgäng- Tjockisgänget- hål i näsan.
En efter en tog ut sin piercing men jag höll fast vid min.
Under gymnasiet hade jag mestadels i min näspärla men gjorde det mer och mer till en vana att gå utan.
De senaste åren har jag helt klart varit mer utan pärlan och häromveckan bestämde jag mig att på riktigt ta upp det där med näspärla.
Jag handlade då tre pärlor att byta imellan beroende på tillställning.
Under mindre än ett dygn försvann två. Först flög de ur påsen när Räva skulle lägga sig i sängen och påsen låg på överkastet. Vi fann en och jag hade två av tre.
På söndagkvällen la jag ur den pärla jag hade i nosen och dagen efter var den spårlöst försvunnen.
PANIK, SKRIK ! Kan det vara så att man är så kass att man lägger bort saker så fort?
Denna kväll tog jag saken på riktigt allvar och la spaningen på en högre nivå, jag tog nämligen en ficklampa och lös tamigfan i varenda vrå. Till slut fann jag en av näspärlorna i badrummet, där jag troligen fumlat och tappat den på golvet.
En är fortfarande borta och det är ett mysterium.

Men pärlorna är inte särskilt dyra och jag kan också tänka mig att prova leta någon till kväll.

Gamling.

Igår hände en grej.
Mitt hjärta är kopplat till mina kroppsfunktioner som jag kanske har nämt tidigare.
Jag gamblade lite igår, tittade på några foton som gjorde att mitt hjärta och min mage bestämde sig för att samarbeta.
Det resulterade i ett besök på toaletten.
Ständigt detta alltså.
Jag törs inte tänka för mycket på det för jag har inte tid att gå på toaletten nu.
Jag funderar på att anmäla mig till någon slags forskningsgrupp som kan forska vad som är fel eller bara annolunda med mitt system i kroppen.

fortsättning på mitt förra inlägg.

Jag gick därifrån för jag ledsade på tjatet. Tjejerna är alltid upprörda över något/någon men fin och goa mot mig men det retar och stör mig att de är så otäcka mot andra brudar.

Brudar ska hålla ihop, det är ju en förutsättning om man ska få mer makt som brud i världen.

När jag gick ropade de efter mig och jag svarade att jag blev så trött på att de alltid är så jävla otrevliga mot andra tjejer och sen gick jag in på arbetsrummet.

Jag slog mig ned och snackade lite med min lärarstudentkollega när de knackade på dörren.

De var en av tjejerna och jag gick ut till korridoren. Där var bägge tjejerna som i kör sa förlåt och undrade om jag var arg. Helt klart var jag ju inte arg utan

en blir ju berörd på detta jobb.

Jag har påbörjat IE-metoden med niorna.

Koncentrerar mig på samma avsnitt som vi lärarstudenter fick prova på Universitet.

Jag läste berättelsen om Josef i morse. I bakgrunden spelade jag lite pianomusik på datorn, hade tänt några ljus och släckt ned. Det var mysigt och lagomt att börja en måndagmorgon med.

När jag läst klart gick vi igenom målen och planeringen.

De fick påbörja dagboksskrivandet på lektionen och har på sig tills på torsdag med att skriva två sidor i jag-form om någon av de situationer jag läste om.

Det ska bli intressant att läsa.

På torsdag ska de dessutom få dramatisera någon av scenerna ur berättelsen och sedan ska vi prata lite om pesach eftersom det är på skärtorsdagen.

Min andra lektion idag var med sjuorna, den sista om Grek.Myt där de fick se en tecknad "fakta"film av Disney och sedan fylla i en utvärdering. Överlag var alla nöjda med lektionerna, mig och det vi gjort.

På övrigt fanns de chans att skriva något utöver och där fick jag några jättefina och gulliga kommentarer som gjorde mig rörd. Det stod typ att jag skulle bli en jättebra och grym lärare, att jag bjöd på mig själv och att jag gjorde det roligt att lära sig.

Dessa kommentarer ska jag helt klart spara och tänka på när man tvivlar på sig själv som pedagog.

Senare under dagen gick jag förbi några av mina fina elever. Två tjejer satt och snackade om hur illa de tyckte om en annan elev och vad de ville göra med henne, där inkluderade spö.

Jag tycker så mycket om de här tjejerna och jag blev därför

helgen då Salahcicks hängde i Ktown.

I helgen var några av damerna ur Salachicks här.
Petran, Räva, Knutie, Lindströmskan och Evelina för att vara exakt.
De fyra första damerna kom på fredagen medan Evelina anlände under lördagen.
På fredagkvällen åt vi en bit mat och efterätt.
Vin dracks och det var väldigt mysigt. SandraLabyrint joinade oss och hon fick höra anekdot efter anekdot och jag lovade henne att jag ska visa varenda person som kom på tal. Detta är ett löfte jag avser att följa och den första jag kommer att visa är nog Gylan, med tanke på att jag kan ha uttalat mig om hans utseende och inteligens.

Vi kom i säng ganska sent, eller där tar jag helt klart tillbaka det jag just skrev. Alla utan Räva kom i säng ganska sent, hon somnade såklart några timmar tidigare och märkte inte ens när vi tog en nattlig promenad och följde Sandra till bussen vid Uni.

På lördagmorgonen åt vi en rejäl frukost och stack till city. Det shoppades lite och tjejerna fick se lite av Karlstads rutnätsystem. Staden är ju så vacker alltså!
Vid fyratiden åt vi mat och Josephine kom och sällskapade. Vi peppade och tillslut bestämde sig Josephine för att vara med på kvällen hon med.

På kvällen kom diverse fina kvinnor till mig och vi körde lekar, drack oss berusade och tog en taxi till stan för att gå på Månen. Kön där var över 200 meter lång så vi stack till Tempel och dansade oss svettiga. Det var go musik och lagom mycket folk. Jag hade aldrig varit där förut så stället får ju helt klart godkänt men jag trivs nog bättre på Ankan.

Efter krogbesöket käkade vi nattamat på Subway, jag drog i mig en enorm smörgås och lingondricka, det var verkligen ett nöje. Räva som inte följde med ut var besviken att hon missade nattamaten... Haha.

På söndagen åt vi frulle och såg en film. Alla somnade, Räva redan under vinjetten som spelades precis när filmen sätter igång. Hon har ju en tendens, eller snarare en klocka i sig som säger åt henne att somna när hon ser film, hon kan inte rå för det. Hon har levt med detta hela sitt liv och kommer antagligen dö gammal med samma inställning.

När damerna åkt hem tog jag cykeln och stack till Ica lyssnande på dokumentären om Biologiska Rasinstitutet. När det mörknat kom Josephine över och vi åt rester av lasagnen, lite salta pinnar och såg på söndagsfilmen. Jag har märkt att Josephine har blivit sämre och sämre på det svenska språket och jag fruktar att om några år har hon tappat allt vad det innebär att prata svenska.