Vad ska det bli av mig?
Sofia var här mellan fyra och halv sju, det var verkligen medicin för min deppression nu. Tekoppar, goa smörgåsar och prat mellan fyra ögon. Hennes röst och hennes sätt att andas gör mig avslappnad. Jag gillar att hon finns i mitt liv.
Man är så van att genom sitt liv haft människor som känner en runt om sig, med cirkus 200ms avstånd och nu är det plötsligt annolunda. Jag tror att jag har bott i Ktown så pass "länge"(6 mån..) att jag inte bara tycker det är gott med nya bekantskaper och löst snack på en massa fester/kaffestunder. Det är viktigt med människor som man känner sig "hemma" med. Ktown är mitt hem och därför behöver jag människor som jag kan sitta rakt upp&ned och bara glo med.
Bestämde med Sandra idag att jag ska fira Alla-hjärtans-dag med henne i Karlskoga nästa helg, det är guld det. Träffa hennes kära mamma och se lite mer av den Sandra är. Hon är som gott godis när man var liten.
Och hungern, den sitter i rösten
inte i magen
i rösten
Bokat biljett hem till SalaSilfverStad idag, ska bli så mysigt att vara hemma med mamma och pappa, vilken liten tjej jag blir ibland utan dem. Vill bli kramad och vara deras lilla prinsessa, det är ingen tvekan om att de kommer ge mig exakt det som saknas i mitt hjärta just nu. Hemma ons till mån, hjältarna skulle ta ledigt på fredagen så vi kan göra någon utflykt och umgås, blir säkerligen bra dagar.
Efterlyser pojkvän fram till dess, någon som ligger och klappar en i håret och värmer händerna som är kalla. Någon som möter en i mörkret och som vill äta frukost i sängen.
Men bara en tre-veckors-pojkvän, sen får jag nog av det.
Ut i mörkret med lilla Quick Perfekt Kiss, en promenad bort till Fagottstreet. Där bor två tomtar som jag håller kär. Jag har nöjet att bowla med dem imorn, en fredag med leenden, förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar