Adjöken då.

Mina päron åkte nyss, och de tog Challe med sig.
Det är inte ett dugg skönt eller avkopplande att slippa honom. Challe är ju ett av de finare sällskapen jag vet av.
Min pappa och jag tog en frisk promenad i ösregnet, helt jävla äckligt med så mycket regn men jag var glad att vi fick en liten stund i fred. Han hade stora planer inför sin tid som pensionär. Jag unnar honom den så otroligt mycket, killen har ju knegat sen han kunde gå i princip. Han ska gå i pension om två år, och då börjar liksom livet som livsnjutare på riktigt. Han kommer att dyka upp hos mig titt som tätt, ta hand om min hund when ever I need, läsa en massa skönhetslitteratur och kanke komma att sova mer än fem timmar per natt.
Han berättade igår att han anmält sig till en italienskakurs som börjar i januari, perfekt för en kille som han.
Igårkväll satt han ipp nya persienner åt mig, i trä. Det är helt omöjligt att se in igenom, så hej och adjö för alltid fönstertittare!

Sex and the city-boxen ska jag ägna de närmaste tre timmarna åt, det kallas söndagsmys det.