I december är det kallt.

Jag har en lugn fredagkväll, är trött och ska sova före tolv. Jag städar lite imellanåt, det måste vara fint tills mamma och pappa kommer. Det är också rätt bra om det är fint tills jag kommer hem till Karlstad om tre veckor igen.

Jag har så mycket förväntningar i december. Så är det alltid, jag längtar efter jullov, julhelgen och Sälen. När allt har lagt sig och vårterminens dörr står på glänt blir jag lite deprimerad.

Så just nu befinner jag mig i ett decemberrus, pepp för allt som väntar. Jag hoppas jag hinner njuta också, för när som helst är den långa vårterminen här med förpliktelser som att skaffa ett jobb, studera värdigt och ha någon slags harmoni i mitt liv. Våren känns ofta så lång och utdragen, därför är det viktigt att jag fan är pepp även över den.

Jag hade just en fint samtal med Pii, vi hatar män lika mycket och längtar efter varandra lika mycket. Det är så konstigt att vi bott ifrån varandra i 1,5 år nu. Jag ringde när jag var i upplösningstillstånd, minst sagt.
Mitt hjärta är nämligen direkt kopplat till mina kroppsfunktioner vilket gör att det blir PANIK när jag ser eller tänker på vissa saker. Detta gör att jag i vissa situationer måste tillämpa åtgärder direkt alltså.
Vilken tur att jag är ensam hemma och kan hantera situationen på bästa vis..

Idag har varit en väldigt effektiv dag.
Dagen började med ett " DET ÄR INTE SANT" på grund av för lite sömn och ett seminarium som väntade vid åttatiden. Jag tog mig till Universan, i mjukisbyxor (..för typ andra gången på 1,5 år förut under dansveckan i våras..), en ijoförsig snygg keps på huvudet och ett trött nylle. Björns första ord till mig var en kommentar om att jag bar mjukisbyxor, jag var för trött för att svara på sånt.

Seminariumet gick fint, vi var bara sju st i första gruppen så medan jag mumsade lussebulle och drack varmt kaffi diskuterade vi Kants plikt-etik, lite andra etikteorier och olika etiska dilemman.
Efter föreläsningen gick jag tillbaka hem och väckte Josephine, hon låg helt utslagen i bäddsoffan och snarkade.
Vi åt upp de sista pizzabitarna från gårdagen och tittade på lite repriser på tv.
Framåt tvåtiden tog vi oss tillbaka till skolan, och där var vi effektiva som fasen fram tills de körde ut oss, vid sextiden. Det känns alltid så tillfredställande när man får så mycket gjort.