Jag vill ha dig som jag hade dig förut. Exakt så vill jag ha det.

Det var en gång en utomjording som träffade en slags mänsklig varelse.
De blev väldigt snabbt goda vänner. Ett rus av glädje gjorde dem höga. Människor i deras närhet sa att de betedde sig om de hade varit ett par i flera år och bestämt sig för att vara vänner istället. Utomjordningen och den annorlunda mänskliga varelsen levde livet i den nya världen och såg varandra tusen gånger i ögonen. Blicken förmedlade ekta besta vener.
En dag hände en sak som gjorde att de udda varelsernas blickar inte förmedlade samma glädjerus. Den något annorlunda mänskliga varelsen och utomjordingen glömde under en tid vad det var som fick dem att vilja vara så goda vänner.
Utomjordingen kände sig tom och ensam. Var den fantastiska ruskänslan över?
En kväll brast det för utomjordningen och alla känslor och saknad kom ut genom ord och tårar. De två udda varelserna talade, diskuterade och bestämde att de skulle träffas.
När de sågs var blicken deras ögon förmedlade tillbaka. Exakt varje ögonblick kändes som förr. Det som hänt spelade inte någon roll, det som spelade roll var att de kom på varför de hade blivit vänner ifrån början.
Ekta besta vener. Blicken säger allt.