söndagkväll.

Minst sagt degar jag. Minst sagt har jag haft en romantisk helg även om jag inte är kär eller har man.
Jag har nämligen haft en underbar supé-för-trekväll igår och det var minst sagt romantiskt törs jag påstå. Jag, Flipper och Logan hjälptes åt att laga en finare rätt och jag kände redan när Logan kom in genom dörren att det här... det blir en mysig kväll.
Han doftade sexig man, hade klätt upp sig så man nästan blev generad av hans skönhet och visade en gentlemansida han hållt dold innan. Jag och Flipper hade verkligen missbrukat tiden och var inte ens halvklara men Flipper tog ansvaret och underhöll Logan medan jag donade lite.
Logan fick agera publik när jag sminkade Flipper och han slängde komplimanger med jämna mellanrum som vilken tjej som helst skulle falla för.
Vi hjälptes åt att laga maten, drack alkohol och hade gemytligt. Jag konstaterar än en gång att jag vill att nästa man som träder in i mitt liv ska gilla matlagning och gilla middagar i goda vänners sällskap eller på tu man hand. Mat och vin är som skrivet några av de största anledningar till min fortsatta vandring på denna jord.

När vi ätit klart, vilket man inte ville, tog vi fram spelet TP och satt igång. Det var roligt att tävla lite och jag tog hem vinsten, såklart!
Jag blev lite seg och gäspig av rödvinet men det var bara skönt med tanke på att det bara blev vi hemma. När klockan började närma sig midnatt tackade Logan för sig och jag och Flipper lyssnade på lite lugn musik och somnade.
En mycket bra lördag.


Idag gjorde vi en frukost som minst sagt var kunglig. Sedan åkte vi med Logan till Krillehöla för att se Fredda spela fotboll. De tog hem hela skiten, och Fredda gjorde mål. Det första dömdes bort för det var solklar offside. ..(...Haha..) Men det var roligt att se han spela och jag tog tillochmed tilfället i akt att fundera över vilken relation jag egentligen har till sport.
Min barndomsbästis var gymnast och hade tävlingar och träningar jämt, min föredetta pojkvän spelade innebandy flera gånger i veckan och jag har sett i princip varje hemmamatch under våra fem år tillsammans. Jag tror att jag är en passiv sportare, som passar i publiken med pepp och min starka röst som kan heja. Som flickvän lärde man sig när och hur man skulle bete sig beroende på hur det gick i matcherna, jag kan allt det där.
Men jag gillade att se Fredda spela, man måste vara stolt när ens nära vänner gör bra ifrån sig, jag vet ju att Fredda är en fotbollskille så jag kommer att vara ett troget fan. Men än har han inte visat att han är i hästväg på plan...( upp till bevis..)

Nu är Beckia igång och det betyder att jag ska värma te, mysa sönder Yffie och bete mig som ett soffmonster.