ball alltså

När jag följde Josephine hem hände en grej.
Ett par småtjejer kommer gående bakom oss och frågar om de får klappa Challe.
Det får dem och jag snackar lite med dem.
Den ena berättar att hon är väldigt hundrädd men att min hund är så liten så det inte är farligt.
Den andra är då ärlig likt de flesta kids är och vräker ur sig att hon först trodde att Charlie var en katt, vilket i sig är väldigt kränkade mot den lilla hundrackarn jag äger men sen kom det värsta.
Hon berättade vidare att hon var rädd för oss först också, för hon trodde vi var två pojkar som gick och skrek så hon ville gå väldigt sakta bakom oss men såg när hon kom närmare att vi var tjejer.
Vi togs alltså för två brötiga, skrikiga pojkar med katt.
Haha så är det, livet som cool kille.