Vilse.

Jag tog Challe på en promenad, en som skulle ta en timma ungefär.
Men, eftersom jag så ofta tror att jag är ett underbarn ska jag utmana ödet och vara modig.
På tillbakavägen svänger jag och Challe av på en liten väg och jag tänker att vi nog kan komma runt Kronoparken på något vis men vandrar 3,7 km bort från Karlstad.
Jag fryser och börjar bli trött och chansringer till Mary som svarar glatt att hon sitter i bilen vid Kronoparken. Jag ber henne rädda mig och säger åt henne vart hon ska köra.
Efter en stund kommer en bil mot mig och det är hon, räddaren i nöden.
Stelfrusna och trötta får vi skjuts hem.
Promenaden blev 1,5 timme lång men hade blivit ca 2 timmar om jag fått gå tillbaka.

Jag återhämtar mig med te och smörgås och ska snart börja tänka på stylandet och vindrickandet.

Studenttorsdag.

Det är torsdag, klassfest dag.
Började dagen med ett studiegruppseminarium om Moseboken1, 6-8 och 22.
Det var trevligt, lunchade sedan i Selma med Anna, vi störde Björns grupp när de skulle diskutera.
Eftermiddagen är redan här, min lägenhet är städad, rödvinet står redo och jag ska ta en långpromenad med Challe så båda får jobba bort lite av överflödet fett. Det är ganska svårt att promenera i snabb takt för all snö som kom igår. Men benen får jobba så det är ju ett plus.

Jag har bjudit hit Selmakillen, han som ser bäst ut i kioskkläder. Jag är lite kär i honom för han är lite gangsta och cool liksom. Han tog mitt nummer så vi får se om han är sugen på att festa ihop med oss religionlärarstudenter. Som vanligt, är han tre år yngre. Jag trodde seriöst att han var runt tjugofem men visade sig vara tjugo. Så jag letar inte yngre män aktivt kära läsare.
Vi ska ut på Ankan vid midnatt, studenttorsdag och alla har fått cash, kan kön vara en mil lång tro.

Egentligen eller.

Jag mår egentligen skit.
Dessutom är jag ganska dålig på att hantera det.
Alla har vi våra sätt att komma över ilska och sorg.
Nu var det nog dags igen, men kanske bara lite.

Men "egentligen" är relativt hela tiden och till slut finns ingenting.
Egentligen är jag glad för tusen saker just nu. Men en sak förstör allt annat och de där tusen sakerna blir lika svårt att bli glad över som att försöka bli ledsen när man riktigt glad.
Jag ÄR glad för att Berra kommer i helgen, för att vi ska ha klassfest i morgon, för att en massa fina människor kommer på fest på lördag, för att jag har bestämt mig för att börja träna på SATS, för att jag har haft en bra dag rakt igenom från tidigt morgon till kväll.
Men så kom det en tanke, som inte kan botas på hur många sätt som helst.
Ångest, ångest och skitmycket mer ångest.
Jag är vidrig i dem situationerna.
Jag såg till att mata på ångesten med att liksom testa mig själv känslomässigt.
Lyssnade på viss musik, tittade på vissa speciella saker och upprepade vissa speciella saker i mitt huvud, om och om igen.
Det är inte något som helst specifikt, och jag överlever.
Men dessa nätter kan jag tänka mig vara utan, för det gör så ont.
Egentligen.

Arbete.

I fredags ringde jag min f.d chef från det demensboende jag knegat på somrarna 06,07,08.
Förra året var jag i grannkommunen på grund av en LAS-regel som sa att jag hade knegat för mycket i kommunen de senaste åren vilket ledde till att de var tvungen att anställa mig permanent eller neka mig jobb. Jag fick inget jobb och sökte mig till grannkommunen Heby.

Men hur som helst, jag ringde Demensboende som nu blivit privatägt och min f.d Gunnar svarade.
Jag frågade hur tidigt man skulle höra av sig om man ville jobba i sommar.
Han svarade att om jag ville knega så va det ba att säga det nu.
På mindre än tre minuters samtal var jag garanterad jobb hela sommaren med en tjänst på ca 92-95%.
TACK FÖR DET!
Gött att ha det fixat.

Mina arbetskamrater i Heby kommer nog bli lite sorgsna för de uttryckte starkt att de ville ha mig där i sommar men det är såklart smidigare att jobba på cykelavstånd från hemmet samt att slippa jobba själv hela dagarna.
Jag har dock tänkt knega där de dagarna som passar när jag är ledig. Bland annat påsken om det finns några pass.


Det blir alltså Sala i sommar igen med dess för- och nackdelar. Men denna sommar ska jag fara lite mer till Karlstad när det är ledigt för det är ju här det händer.

segt.

Det är motigt att göra en enkel sak som att städa lägenheten. Den inställningar har legat över mig som ett enormt svart moln den senaste månaden. Grejen är den, att lägenheten är inte stökig men jag måste damma, dammsuga och tvätta golvet.
När jag flyttade hit gjorde jag det en gång i veckan samt dammsög dagarna därimellan för att hålla snyggt. Varför har jag inte det flowet nu för?


Idag är det tisdag, nya kursen började igår. Bibelkunskap fast med något annat flashigare namn typ.
Själva föreläsningen var ganska ovärd men kurslitterturen verkar desto bättre. Jag ville ge kursen en seriös start så redan igår när föreläsningen var slut så satt jag mig och studerade en bok som tolkar Bibeln på olika sätt, den är mycket bra för en lekman som mig.
Arbetet fortsätter idag. Jag har dock gått med på en trist sak, nämligen att gå på en träff för att diskutera lärarprogrammet. Det kommer antagligen vara ganska okej men jag har ingen större lust bara.

Redo.

Jag har färgat mitt hår mörkbrunt, snygg färg som fan.
Till det har jag alla mina nya plagg på mig.
Jag har druckit några glas vitt vin och tar med mig en flaska rött bort till den där killen Peter som är polare till Logan. Vi börjar förfesten där sen drar vi till Campus och sedan skjutsar Freddan ned oss till Ankan.

Tentamen, öl och fest.

Nu var det klart, finito, färdigt, avslutat, fullgjort, done.. done.. done !
Jag har för cirka tjugo minuter sen lämnat in de tre tentorna.
I tid, fullbordade och avcheckade.
Jag känner mig nöjd även om min insats går att diskutera. Det fanns liksom ingen ångest, det fanns ingen stress fastän jag började alldeles för sent, med en oseriös inställning. Jag tror de flesta i klassen var nedsmittade med lathet sen jullovet.
Jag ska nu bara hoppas på att inga kompleteringar behöver göras och att livet fortsätter i denna sköna melodi.

Vi firar tentainlämningen med After Work på den irländska puben Leprechan på Västra Torggatan. Gratis plockkäk och lite billig öl. Det är bokat, vi var seriösa i onsdagskväll och ringde ner dit för att boka ett bord, det är en liten med väldigt populär pub så det gäller att ligga ett steg före hela tiden. Som det ser ut blir det jag och min kamrat, broder och lesbiska kärlek Josephine då hon om någon förtjänar att bli firad. Hon är en sån briljant student med full pott varje gång det delas ut en uppgift. Hon läser svenska som ämne och är lite av en specialist på det området. Då och då hjälper och stöttar hon mig med formalia i mina tentor. Det är verkligen till stor hjälp för ett stressigt ADHD-barn som jag. Hon lämnade in sin tenta före lunch denna dag och börjar säkerligen bli ölsugen hon med, ja-aa.


Helgledigt for real.

En drottning för öronen.

Det är lite lycka i själen när jag hör en ny låt av Alicia Keys som jag blir dökär i.
Hon blandar musikstilar som hiphop, RnB, soul och jazz och gör det till en go cocktail röra.
Jag som älskar röror av dess olika slag, skagenröra är ju en av favoriterna.

Den låten jag snöat in mig på nu heter Tell you someting och kommer ifrån hennes album As I am från 2007.

Förövrigt skriver jag på hemtentan nr 2 om Synden. Jag har valt att snöa in mig på arvsynden och den gamle teologen Augustinus som ser på synden som ett resultat av Adam och Evas lilla miss att käka av kunskapens träd i Edens Lustgård. Synden överförs via sex därför bär alla människor sedan de första människorna en del av synden eftersom vi föds ur ett resultat av en sexuell handling. Blabla... det är skitintressant och nu vet ni vad jag pysslar med.

Norrländska kommunikationsmedlet.

Det går inte att undgå att jag umgås med ett par friska, pigga norrlänningar här i Karlstad.
De pratar ju norrländska men inte så brett att jag dör av garv eller inte förstår det de vill få fram.
Jonny , som är från Sveg har tydliga amerikanska r-ljud som gör hans snack lite töntigt men kul att lyssna på. Han är inte den som talar bredast norrländska men den som sa en så jävla ful sak härom veckan att det bör nämnas.

Jag och Jonny skulle ta en promenad i det sköna vintervädret. Jonny drog på sig ett par lite för små termobyxor, en lite för tunn jacka.. ( argumentet för den var att han hade tjock tröja under..) och letade sedan fram en liten skarf som hade skulle skydda nosen med. Han blir så röd om den och fryser visst lätt när den är fri i vintervädret.
När han stod framför spegeln och skulle trä skarfen runt halsen tittade han på den och sa med sin norrländska
- .. " Må på..! "
Detta är det fulaste uttryck jag hört honon yttra och man kunde ana en viss auktoritet hos honom som tordes slänga med såna vassa uttryckssätt.
Han är förövrig jävligt skrytig i allt han gör. Igår fick jag höra hans skrävla om att han minsann aldrig bokat en tvättid utan tvättade på måfå och att han druckit två tusen koppar te under dagen, vilket är osanning och överdrift.

Tacos så det räcker.

Det är sent, jag har nyss ätit kvällsmat. Tacogratäng med quornbitar. Det smakande sannerligen fint måste jag tillägga, ganska skarp smak då jag tog en kryddpåse som lovade ett extra hett smakintryck.

På tal om tacos alltså, jag vet att det är dumt att först nämna hur god min tacogratäng smakande och sen dissa maträtten tacos men det råkar vara ett sammanträffande för jag lagar aldrig tacos själv, nästan aldrig frivilligt och aldrig för att det är mitt förslag.
Tacos alltså, det är verkligen svennemat number one.
Jag har aldrig, och jag skriver det igen, aldrig, varit i ett sällskap på mer än fem personen där matlagning ska ske på något vis, gärna under festliga förhållanden, och tacos inte har nämnts som en idé på mat. Detta är så jävla trist, grejen är ju den att själva tacosmåltiden smakar gott, det är ganska fräscht och dessutom otroligt lättlagat, men det är så jävla 90-tal, fredagsmysmat som ätits genom hela barndomen i princip. Vi har gjort det där med tacos liksom, kan man inte prova något lite mer kreativt, eller bara vanlig husmans?
Bara en tanke, en bitter en.


Jag kom i väg från Universitet vid åtta, jag tog svängen förbi Konsum på vägen hem. Fy fa-an vad dyrt det är att handla där alltså. Jag stödhandlade ett par simpla saker som dessutom var nedsatta i pris och fick ändå spotta upp åttio spänn, jävla rån.

Nu tittar jag på Scrubs, dubbelavsnitt. Jag ska koppla av rejält och sedan ta en tupplur under natten. Jag vill otroligt gärna vara klar med tentan om synd innan morgonen gryr så jag måste knåpa lite med den tills min hjärna lägger av och sömnen tar vid.

Hemsökt.

I natt var det dags igen.
Jag har inte drömt om henne på säkert två månader.
Denna gång var hon arg och kunde inte tåla synen av mig. Hon gick på Karlstad Universitet och fick utbrott och jag backade, la mig, daltade med henne. Jag skulle inte störa henne, ... som om jag någonsin gjort det.
Jag skulle låtsas som ingenting.
Hon var en blandning av hennes egna vridna, galna personlighet och en av de elever jag var assistent åt en kort period. Den tjejen var ännu mer galen i verkligheten och hamnade på inlåst hem tillslut.
Jag var ganska rädd i drömmen, för att hon var så kaotisk och våldsbenägen.
Lämna mig ifred nu.
Ge mig frid, det var snart sex år sedan.

I mål.

Ja-aaa... Jag klarade mitt mission.
Klockorna ringde vid åtta, jag satte på lite musik och tände ett par lampor och dagen började.
Challe tar sovmorgon idag med, jag lägger mig inte i hans dagsrutiner. Han kommer upp när det börjar prassla i köket, tigger till sig en ostbit eller två, äter sitt torrfoder och drar till bädden igen. Sen när det börjar röra sig i i hallen eller jag börjar stöka med kläder så kommer han lite sömndrucken och ska ut en sväng. Han är en liten rackare, en sniken jävel som kommer när det hörs bekanta ljud som betyder mat eller rastning. Praktiskt.

Jag ska gå upp samma tid imorn, för detta är ett fantastiskt sätt att börja dagen på. Effektivt, jag har redan hunnit dammsuga halva läggan, renbädda sängen och duschat.
Nu väntar frukost, nyhetsmorgon och plugg.
Varje gång jag vaknade under natten, och det var ganska många gånger, så tänkte jag på min uppsats och att jag liksom hade det ganska klart för mig. Gerle-uppsatsen är klar innan denna dag är slut.

Mission.

Well, I got a mission.
Japp, ni läste rätt.
Detta uppdrag är att komma upp ur sängen vid åtta, duscha, dricka kaffi och äta smörgås och vara pigg, glad och peppad för dagen.
Det låter som världens simplaste sak men det är kanske en av de svåraste saker jag gjort.
Jag lider nämligen av Snooze-galenskap vilket innebär att jag kan snooza flera timmar och vakna groggy, med ångest och stressad över att jag missat en halv dags plugg.

Så, önska mig lycka till.

Alltså, jag lär somna ganska kvickt då jag ska läsa om den luthersk-evangeliska synen på mänskliga rättigheter vs. de Mänskliga Rättigheter som skrevs i december 1948...

Räva fyller år, hipp hurra.

Efter helgens festande är det dags för seriösa mån-fre.
Jag har klätt mig i sjal, undra om hon har röd klänning?
Det snöar ute, jag såg en man med paraply, det är konstigt.

Natten var jobbig, magsmärtor av den skarpare karaktären. Jag har ätit på tok för mycket ruskigheter i helgen, godis, chips, vin, öl, macharooni n' cheese, pizza, pizza, Jag skulle lika gärna kunnat svalt ett paket margarin så hade biffen varit kirrad.
Nu är jag piggare och åt en seriös svenne-frulle, ni vet -macka, kaffe, yougurt. Få ordning på buken lite, kan inte hålla på att bråka med den och ställa till med scener.

Idag fyller min kusin och bästa vän Räva år, 22 bast blir hon. Hon är ju ett halvt jordsnurr yngre än mig. Fast så otroligt mycket längre. Hon är den jag hängt ihop med längst av alla i min krets. Det är trivsamt, minst. Det känns alldeles speciellt att vi är släkt, enbart för att jag fått för mig det och därför har det blivit så, att det känns annorlunda med henne.
Raeva, den lilla invandrarpojken skulle vara stolt om han visste att min älskade kusin var döpt efter honom, Räva, Räwoline, Adam, Cuz-Buz.
Ralph älska Räva, alltid.

En hel del fest va.

Eftersom jag gjorde så "bra" ifrån mig igår med plugget tyckte jag att det inte kunde skada med en festkväll.
Jag hade nämligen blivit medbjuden på fest hos en av Sandras klasskamrater, och det lockade väldigt mycket. Jag kunde helt enkelt inte tacka nej.
Det blev en rolig kväll, minst.

Förfesten var verkligen skitmysig, ägnade större tiden åt diskussioner i köket, vilket är något som bara kan bli av med folk man inte riktigt känner. I detta fall var personerna bland annat en jävligt smart, good looking kille från Kurdistan. Jag blev gött full, liksom perfekta fyllan-full och vi drog till Ankan och köade in i minusgrader i ca tjugo minuter.
Tiden gick fort där inne, var verkligen mest män ute denna kväll så ögonen gick höger och vänster hela tiden.
Jag och Sandra träffade några goa killar redan i kön och efter krogen beslutade vi oss för att hänga på dem på efterfest.. Mest av två anledningar, mat och bastu erbjöds.
Efterfestandet varade i princip hela natten och det var i en enorm villa vilket gjorde det otroligt mysigt.
Killen som bjöd med oss var husvakt åt hans päron. Det var så längesen jag var på husfest och detta var ett hus att kalla duga. Rödtjut, pasta och bastubad blev aktiviteterna.
Jag delade sovrum med bland annat en katt, det var obehagligt av fler anledningar än vad jag ska behöva förklara...
Imorse när jag vaknade var huvudvärken en faktum, och jag ville vara i min lägenhet, mörkt och ensamt. Jag tog mig hem, gick en promenad till Pizzeria Mama Rosa och beställde en god pizza med tillhörigheter som jag mosade i mig medan jag dåsade framför en rulle.

Biblioteket is the shit, kakor likaså.

Det betas av, eftersläntarna. Bägge tentorna är inlämnade, och det gäller även VFU-intyget som jag missade lämna in före jullovet. Nu kan jag koncentrera mig helhjärtat på den pågående kursens tentor, alla tre, åå så kul åå så kul.
Jag har läst det mesta till uppsatsen om synd så i morgon kan jag påbörja skrivandet och hoppas vara klar innan lördagkväll, pepp pepp * ropa hej*.

Jag och Josephine sitter i biblioteket, även denna kväll.

Kvällarna i biblioteket är lätt bäst, för det är nästan tomt och man är som mest effektiv rent smarthetsmässigt mellan fem och åtta.
Josephine pysslar med sin svenska uppsats och det är betryggande att ha en sån fin kamrat sittande som stöd bredvid när jag skriver och funderar, skriver och funderar. Då och då tar vi en break och talar om lite annat, dricker en och annan kaffi och fäktas lite.

Idag hade Josephine med sig kakor från Lagerhaus, goda så in i bomben, såna där som passar utmärkt till kaffi. Sånt som blåbärspaj, stora muffins, tårta och kladdiga bakverk ska helst ätas utan dryck eller ett glas saft för att trycka ned skiten i halsen.

Josephines far , Karl-Erik, är fikartypen, ni vet typen som unnar sig fika en stund på eftermiddagen varje dag. Josephine har gått att bli den samme, så nu har jag typen nära inpå. Detta påverkar mig anmärkningsvärt, och jag kommer troligen efter mina tusen år som student i Karlstad bli samma sorts kille. Detta välkomnar jag, det kommer passa utmärkt bland mina andra idéer om hur livet skall levas.

Här har ni en som alltid faller dit på't.

.... klockan är bara nio men jag tror jag förflyttar mig ifrån soffan till bädden för att somna tidigt, läsande om Treenighetet och funderande över gudomligheten.
Jag åkte liksom dit idag igen, fast utan kamomillte. Jag la mig i soffan och däckade vid sjutiden, vaknade nu och ska inte bli pigg och vara uppe halva natten.
Nej, för imorrn ska jag och Björn vara i skolan från klockan tio för plugg.

Idag hade vi föreläsning igen, den var ganska dålig men lärde mig ett och annat som inte hade med själva ämnet att göra. Vi har alltid tendenser att hamna i sidospår och idag blev det mycket snack om WW2, en av mina favorithändelser inom historien. Min lärare är historiker så det blev ju som ett kalas med tårta. På fredag har vi seminarium på Mänskliga Rättigheterna, några utvalda som skrevs 1948, det kommer bli grymt. Diskussionen kan bli underhållande, gäller att vara påläst.
PÅ TAL OM PÅLÄST.... IDAG har jag varit seriös och tagit mitt ansvar genom att beställa böcker ifrån Adlibris, de ska komma fort som fan, valde det alternativet.
Jag har inte beställt en enda bok sen förra hösten då min moster varit SugaMama åt mig.

Jag beställde två böcker till mitt uppsatsskrivande, gött att ha och kunna kladda och sånt i dem. Och så unnade jag mig två pocket, det blev lite stressigt men jag är nöjd med mina val.
Den ena är en av Katarina Wennstam och heter Flickan och skulden, en bok som jag velat läsa sen 03 men inte gjort och en biografi och Adolf Hitler... ( Wow... )

Idag hände en pinsam sak, inte för mig men för unge Herr Odot.
När min lärare snackade om människor som saknar känslan av empati och liknande pekade jag på Herr Odot, vad jag trodde var lite diskret då vi sitter bredvid varandra. Men detta upptäckte min lärare och talar om för hela klassen att jag pekade på min vän och jag känner dumt nog att jag måste förklara..
" Jag kallade Björn för sociopat häromdagen..."
Jag tystnade och ingen fick någon förklaring till varför Björn var sociopat, störd och varför jag anklagat honom.
Unge Herr Odot skämdes lite. Jag kände mig elak.

pepp, pepp, pepp.

Måndagmorgon, första kaffekoppen drucken... ( nu gör jag på det rätta sättet Josephine..Inget lugnande kamomillte som gör mig dåsig) och ska svepa en till medan jag ger mig iväg för en promenad med Challe och för att sedan ta mig till mitt älskade, vackra, pampiga Universitet.
Vi har föreläsning vid ett, och går dessutom i skolan imorneftermiddag och på fredagförmiddag, lärarlinjen slår på stort!

Idag börjar allvaret, jag ska studera så in i helvete.
Några hemtentor ska skrivas, och jag kommer inte dricka en droppe vin innan de är inlämnade och jag tänker inte unna mig speciellt mycket för belöningen skall komma om två veckor, när alla är inlämnade och jag kan pusta ut, det kommer också en underbar gåva ( lån + bidrag.. iförsig) på tio tusen spänn i CSNutbetalning, fett.

Wait til you see my smile- Alicia Keys.
Hennes nya album är guld alltså.

Love at the phone.

Alltså, klockan är tio över fem och jag är vaken.
Det blir verkligen en lång sovmorgon idag kan jag lova.
Jag har varit och skulle vilja påstå att jag är full, fortfarande.
Men denna gången, ska jag inte spy ned min dusch som i torsdags. Det är ju helt klart dumt och onödigt, men jag knappade in rätt kanppkombination och rävade ned min dusch, fy fan.

Nu, är jag mätt för jag har ätit MacharoniCheese, två portioner. Det var värt, en sak till som var värt var mitt samtal med Jesper.
Han var helt klar mycket smartare och goare än vad jag kunde ana. Jag längtar faktiskt lite efter han på något vis, lite drömskt liksom. Har ju knappt spenderat tid med honom, känner honom knappt men efter samtalet blir jag så nyfiken på han. Det var mysigt och kul att snacka med han, oj vad jag tjatar här nu. Jag hoppas iallfall att Logan ska fara på besök i Skövde snart så jag kan hälsa på Jesper. Jag blev så positivt överraskad att jag liksom måste se han igen.
Jag skulle inte vilja påstå att det kan leda till någonting då han bor borta i Skövde, är i en helt annan fas i sitt liv och jag är den cyniska jävel jag är men jag vill ändå dejta honom, det behövs ett par varma kramar i denna kyla.


Sängen nästa, godnatt alltså.

Vegetariskt is the shit, det vet ni.

Alltså, jag vet att jag är ganska duktig på att laga mat men att jag var en sån baddare kunde jag endast drömma om.
Jag har verkligen fått till det med vegetariska pastarätter.
Berra och jag styrde en av de godaste du kan äta härom kvällen och den jag just gjort är inte sämre.
Förra gången var pesto hufvudsmaken, denna gång är det asiastiska flavours om man säger.
Jag har slängt ihop citrongräs, röd curry och sånt som spicar upp röran.
Det är såklart väldigt mycket grönsaker i och till det har jag fjärilsmackaroner. PERFEKT !

Jag önskade ni alla kunde smaka men tyvärr räcker det inte åt er och för det andra bor ni för långt bort. Men använd fantasin och sväva i väg i matväg, detta är fantastiskt.

Smidigt Göthberg.

Jag har lidit av trötthet de närmsta dygnen.
Jag har känt det som om det varit sirap i min hjärna och jag har inte kunnat vara vaken hela dagarna.
Att jag har en soffa, tv och ingen som stör gjorde det hela ännu svårare, jag kunde liksom sova obegränsat mycket.
Jag tog upp problemet med min vän och broder Josephine och till svars fick jag skäll.
Jag har nämligen druckit en massa kamomillte och det ska visst vara lugnande och alltså bidra till min seghet, slapphet och trötta tillvaro. Jag har alltså bidragit till mitt "sjuka" tillstånd hela själv, det är skämmigt. Josephine fick mig att känna mig som en idiot, men det är inget nytt då hon lider av huvudknäpphet och kan inte rå för att hon är dum i huvudet då och då.

Jag har inte druckit kaffe förän idag och det gjorde skillnad ska jag säga er, oj oj.

Lycklig i själen.

Gudrun Schyman är med i Lets Dance, jag hejar på henne för att hon är en av mina idoler.
Det är liksom mycket go i henne och hon står upp för en så viktig sak.
ERKÄNN PATRIARKATET, KÄMPA FÖR JÄMSTÄLLDHET !!

Heja Guddan, jag håller på dig !

Company.

Jag är kärlekskrank på ett töntigt, mysigt sätt.
Hör någon larvig "tryckarlåt" och skulle gärna ta ett par danssteg ihop med någon stilig man.
Det är så kallt ute och vore störtskönt med varmt sällskap.
Men jag skulle gärna hoppa över själva första dejten-lära känna varann- what eeeever, och vara i det där att man vet att man har någon men ganska oseriöst.
Japp, det skulle sitta lika fint som ett glas rött.

Back in Ktown.

Tillbaka i Karlstad, hittills med noll ångest och snarare en ganska peppig inställning.
Jag packade upp, poppade Bette Middler och var bortskämd med att ha en varm lägenhet. Det behövdes verkligen med tanke på att Logans bil var så otroligt kall vid fotläget att jag inte hade känsel alls i ben och fötter när vi anlände till Karlstad.
På tal om fotläge hämtade jag ut ett par splitternya militärkängor på Bergqvists skor då mina förra gått sönder, yes för nya skor, och så gratis också.
Någon timma efter vi kommit hem stack vi till ICAMaxi och storhandlade, jag handlade smart, nyttigt och grönt. Mest grönsaker och sånt, lite skarpa röror och frukostprylar. Fyllde skåp och kyl så det kändes chill.

När jag väl lagat mat, det blev ganska konstig mat, så däckade jag i soffan. Dissade norrlänningarnas samtal och missade min första kväll i Karlstad. Men jag vaknade vid ett mitt i natta och tog mig bort till J Wåger för lite häng, det vill säga, däcka på hans soffa när han och Björn såg en dålig film. Två timmar senare var jag på väg hem i kylan, för ett tredje försök till att sova.
Jag har inte kommit dit än, men snart faller jag i sömn igen.

Imorgon ska jag promenera med Wåger och Challe på förmiddagen och sedan hänga i biblo för plugg resten av dygnet, kan bli jävligt gött.
Jag kommer dessutom att träffa Josephine, det ska bli ett rent nöje!

Packad, packat, pack.

Sten har hjälpt mig packa, packat och klart.
Mitt barndomsrum blir gästrum och så tidigt som ikväll redan.

Jag sticker till Västerås för att älska med Berra, och jag skulle vilja påstå att det inte kan sluta på något bättre sätt. Petra och Sara kommer dessutom umgås med oss, vi ska laga mat och klyschigt nog, skratta hela jävla tiden.
Jag ska sova över i Berras enrummare och avsluta Västmanlandbesöket med en gemensam frulle i morgon med de sistnämda samt Pii.

På tal om frulle så åt jag en god sådan på Johanssons Cafe med Pellan och Akhink, Pii jobbade och serverade oss goda smörgåsar och kaffi.
Det var en avskedsfrulle, japp, ni läste rätt.
Pellan har lämnat mig, för ett stökigt liv i landet Down Under jävla många mil bort.
Det är inte direkt så att jag oroar mig för att mista kontakten med henne, vi har inte den sortens problem, nej, problemet är snarare att det är tungt att hon lämnar mig.

Pellan har gjort det enda rätta, skaffat en blogg, jag gick noga igenom med henne idag vad jag förväntar mig läsa och vad hon kan skippa. Jag vill känna att jag nästan var med när hon kokade pastan, när hon tappade bort sin plånbok, när hon miste förståndet och festade på E i fyra dygn i streck och jag vill känna smärtan när läkarna sydde fast hennes högerarm efter ett hajbett..
Jag vill hellre läsa tio inlägg om dagen än ett i veckan där hon skriver att en kort redogörelse för det som kan uppfattas som ett töntigt resedagboksinlägg... Get it?!

Jag går inte isär.

En fin dag, en dröm.
Jag myste med Skinkan, drack te, solade och bastade.
Min Akhink, som åkte härifrån i bil. Jag la märkte till det, alltså det är klart jag sett mina vänner åka i bil förr, men jag tänkte att det är så annorlunda men normalt att alla är vuxna, far ifrån mig i egen bil och har sitt liv förutom det man hade hemmahemma hos päronen.
Livsstil som heter duga.

Under kvällen dejtade jag och Sara, vi käkade middag på Restaurang Lindström, fiskplanka som hette duga. Började pimpla vin och kunde inte sluta, sitter här nu som ett fyllo, ett trött och aningens upprivet fyllo.
Efter den extraordinära middagen hämtade vi upp min jobbarkompis och vän Sara ( HebySara) och handlade diverse plock som ost, kex och sånt.
Vi samlades ett gäng på Anfarten och spelade spel, gapade och hade kul. Mitt lag förlorade, men jag var redan för berusad för att palla försvara.
Sten har som kanske tidigare nämnt fixart nytt vin, det är väldigt gott och fruktigt och jag kan dricka jävligt mycket, skryt.

Detta leder till mitt tillstånd nu, ganska full och bråkig inombords. Flyktbenägen, kan inte någon sjunga en vaggvisa, eller visa på något större än denna miserabla värld.
En jätteklump i magen,



...fjärde gången gillt, det borde få va nog nu.
Varför strö salt i sår eller varför ens klia på skorpan som läker..?
En fin dag, en mardröm?
Egoism
Självutplånande
Check
Check


Livet förändras vart jag än går
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå
Denna pojken har aldrig riktigt sett någon i ögonen
Men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten
Jag vet ett berg dit jag brukade gå det är så vackert där, nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med
du kommer aldrig att behöva ljuga igen
och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.


Midnatt är förbi.

Tredje gången gillt.

.

Och.. så gjorde hon det igen.
Raderade allt.
Så gjorde hon det igen.
Raderade numret som en gång redan raderats.
Så gjorde hon det igen.
Raderade det falska leende som än en gång lurat henne att tro på mänskligheten.
Så gjorde hon det igen.
Raderade känslorna och smärtan över att ha blivit utnyttjad.
Så gjorde hon det igen.
Raderade alla kommunikationer via it för att slippa bli påmind.
Så gjorde hon det igen.
Hatade män och allt vad dem stod för.
Så gjorde hon det igen.
Påminde sig en sista gång att hur det slutade.
Så gjorde hon det igen.
Tredje gången gillt
Så gjorde hon det igen.
Hällde en öl över honom och ville bara minnas det ögonblicket.


.

Hos Solan lyser solen.

Det är såna dubbla känslor att lämna Sala igen för Karlstad.
Det är där mitt "hem" är och det är där min fristad ska vara men jag mår dåligt över att åka ifrån mina bästa vänner i Västmanland.
Det är inte samma sak utan dem, oavsett vilka vänner jag har i Karlstad.
Just nu ser jag inte ett dugg fram emot att åka till Värmland, jag som just kom till Sala.
Inga fester är lika roliga, inga utgångar är lika sköna och inget eftersnack är så kul som med Salachicks.

Till råga så sticker Pellan, min bästa vän sen 10års åldern till Australien om en vecka, och är borta till maj, minst. Vi har aldrig varit ifrån varandra så länge och det känns obehagligt på de flesta vis.
Sentimental såhär vid midnatt passar ingen som inte druckit, så jag skriver..
Sola i Karsta? ...Hos Solen lyser alltid solen.

Oslipade diamanter.

Jag har jobbat idag igen, 10,5 timmar.
Det fanns knappt något trist med det, kanske högts att tvätta men det är ju knappast några problem för en husmor som jag.

Det bästa var Becka och Jennifer, kidsen. Jag får en undlig, häftig och konstig relation till dem tjejerna. Jag jobbar hos dem fast jag samtidigt älskar dem och vill vara hos dem jämt.
Becka ropade " Tiiia" hela dagen, Jennifer ville inte ens släppa min arm när vi såg film och jag mös bland mina favoritflickor.
De barnen är dem som kommit mig närmast på det sättet att de inte är en bekants ungar, utan ungar som man skäller och peppar på, som man kramar och busar med och får mer tillbaka än man tror är möjligt.
Becka, åtta bast, har lärt mig tusen olika saker på teckenspråk idag som verkligen kan vara bra att kunna, förhoppningsvis är hon inte den enda down syndromkidden man kommer älska i sitt liv.
När klockan blev halv åtta kunde jag knappt slita mig ifrån henne, då jag masserade hennes minifötter med mjukgörande och lyssnade när hon höll monolog på ett språk som var omöjligt att förstå, helt underbart.
Jag tror det där livet med barn och sånt kommer bli jävligt fantastiskt.

Lite ur Sälen.

Det är nytt år, med nya möjligheter till att bli ball och häftig.
Detta år ska innefatta mycket lycka på olika vis.
Jag ska kunna tänka väldigt ofta " Lyckost mig, fy fan va gött allt är.."
Jag sitter i Sala, hemkommer ifrån Sälen för femte gången. Jag har spenderat mån-lör med SalaChicks och skulle inte banga på att göra det en sjätte gång, traditionen att få skratta dygnet runt med sina bästa vänner byts inte ut hur som helst.

När jag tänker efter har jag inte varit seriös i mer än kanske 45 minuter varje dag då den mesta av tiden har gått ut på att dra intärnskämt så långt jag kunnat, hållit låda och spexat. Jag faller alltid in i den rollen och skulle inte vilja byta, med Berra vid min sida skulle jag kunna skämta natt och dag tills döden skiljde oss åt.
Varannan mening vi säger åt varandra i Sälen är rent skit, rakt igenom. Det är ett av mina bästa tillstånd och jag skulle byta arton kilo karameller för att snart få känna på det igen.

Mitt Salamål har kommit till sin spets, jag har nog inte snackat så brett och fuult sen jag flyttade härifrån, det är mysigt och avskyvärt på samma gång.

Jag åkte inte snowboard, det fanns helt enkelt inte tid för det. Vi somnade runt fem på mornarna och vid lunchtid var det väckning för att göra sig iordning för det man ska göra efter backåkning, nämligen afterskin, det roligaste i Sälen. Drack litervis med päroncider, sjöng och skränade bland massa fulla människor. Därimot åkte jag otroligt mycket i mina UGGSskor, de var nämligen som två miniskidor och eftersom vi bodde jävligt högt uppe i dalen åkte jag skitfort nedför när vi skulle iväg. Jag, med mina andra vänner har blåmärken över hela kroppen pga nödlandningar.

Såklart tappade jag rösten under resan. Den försvann någon gång under onsdagen och kom tillbaka på fredagmorgonen. Därimellan fanns endast små hesa pip och ansträngningar till ljud, det var hopplöst men så väntat från en hes jävel som jag. Jag märkte när jag var utan röst i gänget att jag inte var någon alls, tog ingen plats och det skrämde mig skarpt.

Min röst är jag, jag är min röst.
Min och Berras vänskap skulle definitivt vara avslutad med tanke på att vår vänskap bygger på massa skit som kommer ur våra munnar.
På nyårsfesten satt jag tyst och log, tills jag blev full och mitt kroppsspråk fick tala, det fungerade sådär. Badade dock badtunna och bastade, det var chill och alldeles lagomt.

Förövrigt var stugan mysig och bestod av tre minivåningar som vi for runt på, vi hade bara toapapper ca tre av fem dagar vilket ledde till att vi blev kriminella och snodde samt ganska äckliga över lag. För det mesta lyssnade vi på djungeldunk vilket får mig att vilja höra allt annat utom sån musik nu..( Tänk att Berra stod ut..), vi lagade mat ihop, vi drack ihop, vi snösurfade ihop, vi sov ihop, vi tillochmed duschade ihop. Det är trevligt att vara nära sina vänner, jag skulle vilja påstå att det är väldigt trevligt att vara nära de där vännerna.


Salachicks.