Packad, packat, pack.

Sten har hjälpt mig packa, packat och klart.
Mitt barndomsrum blir gästrum och så tidigt som ikväll redan.

Jag sticker till Västerås för att älska med Berra, och jag skulle vilja påstå att det inte kan sluta på något bättre sätt. Petra och Sara kommer dessutom umgås med oss, vi ska laga mat och klyschigt nog, skratta hela jävla tiden.
Jag ska sova över i Berras enrummare och avsluta Västmanlandbesöket med en gemensam frulle i morgon med de sistnämda samt Pii.

På tal om frulle så åt jag en god sådan på Johanssons Cafe med Pellan och Akhink, Pii jobbade och serverade oss goda smörgåsar och kaffi.
Det var en avskedsfrulle, japp, ni läste rätt.
Pellan har lämnat mig, för ett stökigt liv i landet Down Under jävla många mil bort.
Det är inte direkt så att jag oroar mig för att mista kontakten med henne, vi har inte den sortens problem, nej, problemet är snarare att det är tungt att hon lämnar mig.

Pellan har gjort det enda rätta, skaffat en blogg, jag gick noga igenom med henne idag vad jag förväntar mig läsa och vad hon kan skippa. Jag vill känna att jag nästan var med när hon kokade pastan, när hon tappade bort sin plånbok, när hon miste förståndet och festade på E i fyra dygn i streck och jag vill känna smärtan när läkarna sydde fast hennes högerarm efter ett hajbett..
Jag vill hellre läsa tio inlägg om dagen än ett i veckan där hon skriver att en kort redogörelse för det som kan uppfattas som ett töntigt resedagboksinlägg... Get it?!