Jag mår egentligen skit.
Dessutom är jag ganska dålig på att hantera det.
Alla har vi våra sätt att komma över ilska och sorg.
Nu var det nog dags igen, men kanske bara lite.
Men "egentligen" är relativt hela tiden och till slut finns ingenting.
Egentligen är jag glad för tusen saker just nu. Men en sak förstör allt annat och de där tusen sakerna blir lika svårt att bli glad över som att försöka bli ledsen när man riktigt glad.
Jag ÄR glad för att Berra kommer i helgen, för att vi ska ha klassfest i morgon, för att en massa fina människor kommer på fest på lördag, för att jag har bestämt mig för att börja träna på SATS, för att jag har haft en bra dag rakt igenom från tidigt morgon till kväll.
Men så kom det en tanke, som inte kan botas på hur många sätt som helst.
Ångest, ångest och skitmycket mer ångest.
Jag är vidrig i dem situationerna.
Jag såg till att mata på ångesten med att liksom testa mig själv känslomässigt.
Lyssnade på viss musik, tittade på vissa speciella saker och upprepade vissa speciella saker i mitt huvud, om och om igen.
Det är inte något som helst specifikt, och jag överlever.
Men dessa nätter kan jag tänka mig vara utan, för det gör så ont.
Egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar