Jag tog Challe på en promenad, en som skulle ta en timma ungefär.
Men, eftersom jag så ofta tror att jag är ett underbarn ska jag utmana ödet och vara modig.
På tillbakavägen svänger jag och Challe av på en liten väg och jag tänker att vi nog kan komma runt Kronoparken på något vis men vandrar 3,7 km bort från Karlstad.
Jag fryser och börjar bli trött och chansringer till Mary som svarar glatt att hon sitter i bilen vid Kronoparken. Jag ber henne rädda mig och säger åt henne vart hon ska köra.
Efter en stund kommer en bil mot mig och det är hon, räddaren i nöden.
Stelfrusna och trötta får vi skjuts hem.
Promenaden blev 1,5 timme lång men hade blivit ca 2 timmar om jag fått gå tillbaka.
Jag återhämtar mig med te och smörgås och ska snart börja tänka på stylandet och vindrickandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar