Lite ur Sälen.

Det är nytt år, med nya möjligheter till att bli ball och häftig.
Detta år ska innefatta mycket lycka på olika vis.
Jag ska kunna tänka väldigt ofta " Lyckost mig, fy fan va gött allt är.."
Jag sitter i Sala, hemkommer ifrån Sälen för femte gången. Jag har spenderat mån-lör med SalaChicks och skulle inte banga på att göra det en sjätte gång, traditionen att få skratta dygnet runt med sina bästa vänner byts inte ut hur som helst.

När jag tänker efter har jag inte varit seriös i mer än kanske 45 minuter varje dag då den mesta av tiden har gått ut på att dra intärnskämt så långt jag kunnat, hållit låda och spexat. Jag faller alltid in i den rollen och skulle inte vilja byta, med Berra vid min sida skulle jag kunna skämta natt och dag tills döden skiljde oss åt.
Varannan mening vi säger åt varandra i Sälen är rent skit, rakt igenom. Det är ett av mina bästa tillstånd och jag skulle byta arton kilo karameller för att snart få känna på det igen.

Mitt Salamål har kommit till sin spets, jag har nog inte snackat så brett och fuult sen jag flyttade härifrån, det är mysigt och avskyvärt på samma gång.

Jag åkte inte snowboard, det fanns helt enkelt inte tid för det. Vi somnade runt fem på mornarna och vid lunchtid var det väckning för att göra sig iordning för det man ska göra efter backåkning, nämligen afterskin, det roligaste i Sälen. Drack litervis med päroncider, sjöng och skränade bland massa fulla människor. Därimot åkte jag otroligt mycket i mina UGGSskor, de var nämligen som två miniskidor och eftersom vi bodde jävligt högt uppe i dalen åkte jag skitfort nedför när vi skulle iväg. Jag, med mina andra vänner har blåmärken över hela kroppen pga nödlandningar.

Såklart tappade jag rösten under resan. Den försvann någon gång under onsdagen och kom tillbaka på fredagmorgonen. Därimellan fanns endast små hesa pip och ansträngningar till ljud, det var hopplöst men så väntat från en hes jävel som jag. Jag märkte när jag var utan röst i gänget att jag inte var någon alls, tog ingen plats och det skrämde mig skarpt.

Min röst är jag, jag är min röst.
Min och Berras vänskap skulle definitivt vara avslutad med tanke på att vår vänskap bygger på massa skit som kommer ur våra munnar.
På nyårsfesten satt jag tyst och log, tills jag blev full och mitt kroppsspråk fick tala, det fungerade sådär. Badade dock badtunna och bastade, det var chill och alldeles lagomt.

Förövrigt var stugan mysig och bestod av tre minivåningar som vi for runt på, vi hade bara toapapper ca tre av fem dagar vilket ledde till att vi blev kriminella och snodde samt ganska äckliga över lag. För det mesta lyssnade vi på djungeldunk vilket får mig att vilja höra allt annat utom sån musik nu..( Tänk att Berra stod ut..), vi lagade mat ihop, vi drack ihop, vi snösurfade ihop, vi sov ihop, vi tillochmed duschade ihop. Det är trevligt att vara nära sina vänner, jag skulle vilja påstå att det är väldigt trevligt att vara nära de där vännerna.


Salachicks.