Utmattat och trött.

Denna dag har jag rakt igenom varit dyngtrött.
Det var värst på förmiddagen men snart är klockan två och då kommer jag bli som en säck igen.
Jag måste lägga mig så tidigt som det bara går och hoppas på att jag är mer pigg i morgon.
Det som står på schemat idag är ett besök på stan för att göra Josephine en tjänst, städa min lägenhet och börja packningen inför Salaresan. Jag hoppas kunna landa i soffan med en bra bok vid sex-tiden och sedan gå på lågvarv fram till sängdags.

Det känns att det är sista veckan nu för jag börjar känna att den energi jag laddat börjar gå ur, man är liksom inställd på ett visst antal veckor och dagar och nu när slitet närmar sig går man liksom på det sista utav det laddade batteriet.

MissBs rader.

Jag läste nyss MissB's blogg.
Insåg att jag missat några inlägg och tog igen läsandet.
Jag bokstavligt talat älskar hennes blogg.
Hon är ganska fåordig, slösar inte med bokstäver och håller sig ganska lugn.
Det är det som gör den så knivskarp och fascinerande.
Jag hör hennes röst när jag läser.
Det känns som om jag är nära henne då.
Jag blev varm i magen och tänkte väldigt mycket på det sättet hon brer smör. Det är på ett mycket speciellt sätt.
Det sista inlägget jag missat var ett klipp från Youtube med låten The Blower's daugther där och det blir som is i min mage. Den låten har en enorm inverkan på mig som gör mig dålig, hjärta-kroppsfunktioner och en låt som jag låtsats glömt så att jag ska kunna leva relativt normalt fastän jag har min sjukdom bipolör syndrom.
Det kändes endå bra att hitta den i hennes blogg, där jag är trygg.

Näspiercing.

Nu ska jag berätta några saker jag känner till, om min nospiercing.

Jag tog hål i näsan i femtonårsåldern, i princip hade hela mitt tjejgäng- Tjockisgänget- hål i näsan.
En efter en tog ut sin piercing men jag höll fast vid min.
Under gymnasiet hade jag mestadels i min näspärla men gjorde det mer och mer till en vana att gå utan.
De senaste åren har jag helt klart varit mer utan pärlan och häromveckan bestämde jag mig att på riktigt ta upp det där med näspärla.
Jag handlade då tre pärlor att byta imellan beroende på tillställning.
Under mindre än ett dygn försvann två. Först flög de ur påsen när Räva skulle lägga sig i sängen och påsen låg på överkastet. Vi fann en och jag hade två av tre.
På söndagkvällen la jag ur den pärla jag hade i nosen och dagen efter var den spårlöst försvunnen.
PANIK, SKRIK ! Kan det vara så att man är så kass att man lägger bort saker så fort?
Denna kväll tog jag saken på riktigt allvar och la spaningen på en högre nivå, jag tog nämligen en ficklampa och lös tamigfan i varenda vrå. Till slut fann jag en av näspärlorna i badrummet, där jag troligen fumlat och tappat den på golvet.
En är fortfarande borta och det är ett mysterium.

Men pärlorna är inte särskilt dyra och jag kan också tänka mig att prova leta någon till kväll.

Gamling.

Igår hände en grej.
Mitt hjärta är kopplat till mina kroppsfunktioner som jag kanske har nämt tidigare.
Jag gamblade lite igår, tittade på några foton som gjorde att mitt hjärta och min mage bestämde sig för att samarbeta.
Det resulterade i ett besök på toaletten.
Ständigt detta alltså.
Jag törs inte tänka för mycket på det för jag har inte tid att gå på toaletten nu.
Jag funderar på att anmäla mig till någon slags forskningsgrupp som kan forska vad som är fel eller bara annolunda med mitt system i kroppen.

fortsättning på mitt förra inlägg.

Jag gick därifrån för jag ledsade på tjatet. Tjejerna är alltid upprörda över något/någon men fin och goa mot mig men det retar och stör mig att de är så otäcka mot andra brudar.

Brudar ska hålla ihop, det är ju en förutsättning om man ska få mer makt som brud i världen.

När jag gick ropade de efter mig och jag svarade att jag blev så trött på att de alltid är så jävla otrevliga mot andra tjejer och sen gick jag in på arbetsrummet.

Jag slog mig ned och snackade lite med min lärarstudentkollega när de knackade på dörren.

De var en av tjejerna och jag gick ut till korridoren. Där var bägge tjejerna som i kör sa förlåt och undrade om jag var arg. Helt klart var jag ju inte arg utan

en blir ju berörd på detta jobb.

Jag har påbörjat IE-metoden med niorna.

Koncentrerar mig på samma avsnitt som vi lärarstudenter fick prova på Universitet.

Jag läste berättelsen om Josef i morse. I bakgrunden spelade jag lite pianomusik på datorn, hade tänt några ljus och släckt ned. Det var mysigt och lagomt att börja en måndagmorgon med.

När jag läst klart gick vi igenom målen och planeringen.

De fick påbörja dagboksskrivandet på lektionen och har på sig tills på torsdag med att skriva två sidor i jag-form om någon av de situationer jag läste om.

Det ska bli intressant att läsa.

På torsdag ska de dessutom få dramatisera någon av scenerna ur berättelsen och sedan ska vi prata lite om pesach eftersom det är på skärtorsdagen.

Min andra lektion idag var med sjuorna, den sista om Grek.Myt där de fick se en tecknad "fakta"film av Disney och sedan fylla i en utvärdering. Överlag var alla nöjda med lektionerna, mig och det vi gjort.

På övrigt fanns de chans att skriva något utöver och där fick jag några jättefina och gulliga kommentarer som gjorde mig rörd. Det stod typ att jag skulle bli en jättebra och grym lärare, att jag bjöd på mig själv och att jag gjorde det roligt att lära sig.

Dessa kommentarer ska jag helt klart spara och tänka på när man tvivlar på sig själv som pedagog.

Senare under dagen gick jag förbi några av mina fina elever. Två tjejer satt och snackade om hur illa de tyckte om en annan elev och vad de ville göra med henne, där inkluderade spö.

Jag tycker så mycket om de här tjejerna och jag blev därför

helgen då Salahcicks hängde i Ktown.

I helgen var några av damerna ur Salachicks här.
Petran, Räva, Knutie, Lindströmskan och Evelina för att vara exakt.
De fyra första damerna kom på fredagen medan Evelina anlände under lördagen.
På fredagkvällen åt vi en bit mat och efterätt.
Vin dracks och det var väldigt mysigt. SandraLabyrint joinade oss och hon fick höra anekdot efter anekdot och jag lovade henne att jag ska visa varenda person som kom på tal. Detta är ett löfte jag avser att följa och den första jag kommer att visa är nog Gylan, med tanke på att jag kan ha uttalat mig om hans utseende och inteligens.

Vi kom i säng ganska sent, eller där tar jag helt klart tillbaka det jag just skrev. Alla utan Räva kom i säng ganska sent, hon somnade såklart några timmar tidigare och märkte inte ens när vi tog en nattlig promenad och följde Sandra till bussen vid Uni.

På lördagmorgonen åt vi en rejäl frukost och stack till city. Det shoppades lite och tjejerna fick se lite av Karlstads rutnätsystem. Staden är ju så vacker alltså!
Vid fyratiden åt vi mat och Josephine kom och sällskapade. Vi peppade och tillslut bestämde sig Josephine för att vara med på kvällen hon med.

På kvällen kom diverse fina kvinnor till mig och vi körde lekar, drack oss berusade och tog en taxi till stan för att gå på Månen. Kön där var över 200 meter lång så vi stack till Tempel och dansade oss svettiga. Det var go musik och lagom mycket folk. Jag hade aldrig varit där förut så stället får ju helt klart godkänt men jag trivs nog bättre på Ankan.

Efter krogbesöket käkade vi nattamat på Subway, jag drog i mig en enorm smörgås och lingondricka, det var verkligen ett nöje. Räva som inte följde med ut var besviken att hon missade nattamaten... Haha.

På söndagen åt vi frulle och såg en film. Alla somnade, Räva redan under vinjetten som spelades precis när filmen sätter igång. Hon har ju en tendens, eller snarare en klocka i sig som säger åt henne att somna när hon ser film, hon kan inte rå för det. Hon har levt med detta hela sitt liv och kommer antagligen dö gammal med samma inställning.

När damerna åkt hem tog jag cykeln och stack till Ica lyssnande på dokumentären om Biologiska Rasinstitutet. När det mörknat kom Josephine över och vi åt rester av lasagnen, lite salta pinnar och såg på söndagsfilmen. Jag har märkt att Josephine har blivit sämre och sämre på det svenska språket och jag fruktar att om några år har hon tappat allt vad det innebär att prata svenska.

Idag är det fredag... Och då är vi lediga, snart.

Fasen vad jag var övertrött när det var dags att sova igår. Jag ringde två av de fem syskona Axelsson som befann sig på samma ställe, och jag hade en speedad röst och hetsade ur mig massa skit till Pii som hon säkert inte ens hann lyssna på.

Imorse kände jag PAAANIK när jag vaknade på grund av sömnbristen. Jag makade mig upp ur bädden och så småningom var jag någolunda pigg, diskade och gjorde mig s.k " fredagsfin" med en jeansklänning och så, på min praktikplats har de så att på fredagar är man lie extra piffig liksom. Jag var på och känner mig helt klart jävligt snygg.

När denna dag är slut ska jag städa och handla, laga mat och baka.
Vid sex-sjutiden anländer damerna och de har på uppdrag att ta med en flaska vin åt mig.
SandraLabyrint dyker också upp, mysigt. Hon har fått för sig att killar som kör "cross" är dugliga att bjuda hem nattetid. Jag vill helt klart hålla med, en av mina högstadiekärlekar och dessutom fler-gångers-ragg sommaren 09 åkte ju cross på den gamla goda tiden. Jag var ju så såld alltså. Spännande och jag ska ju helt klart be henne motivera sitt beteende.

Övertid.

Uppe på övertid, helt klart.
Skulle ha varit i bädden för en timme sen.
Men jag slog en signal till Josephine påväg hem från bussen för att jag var ganska säker på att jag skulle bli våldtagen denna kväll. Hon visade sig befinna sig på Konsum med Carl. Jag stack dit och hon ville komma hem till mig och bjuda mig på B&Jglass. Hon var välkommen men bara en kort stund. Stunden blev lite över en timma men det var gött att avsluta denna fullspäckade dag..(var hemifrån 14 timmar) med att skratta olika sorters skratt och hålla föredrag om mina elevers påhitt om dagarna.
Nu har hon gått hem och jag kom på att jag inte frågade henne en enda gång hur tentaplugget hade gått idag. Göthberg var busy med att äga rummet.

Imorn kommer damerna från Västmanland hit, awesome.

Nymfer.

I morse var jag som skrivet med på ett utvecklingsamtal.
Den eleven som det rörde var helt sjukt lik den unge mannen jag dejtade i höstas som sen visade sig vara ett svin.
Ögonen, leende och tänderna var så otroligt lika att jag blev chockad. Skulle kunna vara en tvillingsyster eller hans blivande barn. Denna tjej var ju såklart, enligt min smak otroligt jävla vacker, eftersom denna unge man skönheten själv till utseendet.
Det kändes som om det var han som satt där fast i feminin form.
En alv eller nymf, bara de spetsiga öronen som saknas.

Detta fick mig att tänka på att jag inte sett denne man på tre månader. Nästa torsdag börjar påsk och jag kommer befinna mig i Sala där jag inte heller varit på tre månader. Jag blev lite svag och orolig, kommer det kännas som om jag är kär i honom, kommer jag känna mig ledsen, eller glad och lättad över att han bara var en förälskelse. Är detta löjligt, är detta något som jag inbillat mig och är jag kanske inte ett dugg kär i honom alls längre. Och var jag kär i honom eller blev jag bara ledsen över att han var så go först och så förändrad sen?

En sak vet jag, och det är att jag är så glad att jag kommer ha min lesbiska kärlek och värsta fiende Josephine med mig hem.
Hon representerar mitt liv här i Värmland och allt gott i världen. Om jag skulle känna mig ens en gnutta ledsen eller chockad över att kanske stöta på honom på krogen eller liknande ska jag titta på henne och komma ihåg vad som är värt och vad som är ovärt att lägga energi på. Hon är så fin och godhjärtat den där Eriksson. En fantastisk mörk skönhet från främre Orienten som jag tycker en hel del om.

godmorgon hörrni!

Igår somnade jag vid halv tio i soffan, vaknade vid tolv och bytte sovplats till en lite skönare säng och somnade om. Jag är så trött på kvällarna och det är så skönt att inte ha en massa ångest när klockan ringer vid kvart i sex på mornarna.

Idag har jag inga lektioner, utan först ska jag hänga med när min handledare har ett utvecklingsamtal med en elev och elevens förälder. Sedan ska jag planera inför morgondagens lektioner och göra en översiktsplanering inför nästa veckas judendomslektion.
Jag är sugen på at prova IE-metoden på niorna och göra det som vi fick prova på Uni, där vi fick jobba med Josef, drömtydaren som är en viktig person inom alla abrahamitiska religioner. Vi ska dessutom snacka om Pesach, den s.k påsken inom judendomen, det kommer blir awesome!

Måste kolla in regionala nyheter nu sen bädda sängen och göra mig redo.

Fy fa-aan va jag blir arg och upprörd.

Jag ser på en dokumentär på UppdragGranskning om några våldtäkter som skett i en ort i Norrland. Tjejerna har ingen relation till varandra alls.
Pojken är dömd för bägge våldtäkterna men tjejerna blir inte betrodda ändå fastän bevisen inkluderar DNAprov och så vidare.
De flesta invånarna är på förövaren, en ung pojkes sida. De två tjejerna, offerna, blir misstrodda och är fortfarande utsatta för falska ryktesspridningar och hot av människor.
Kommentarerna på nätet är helt sjukt vidriga och obehagliga. Hot om död och våldtäkt hetsas helt vilt som om det vore glädjerop.
Ett av offren har flyttat till Stockholm för att starta ett nytt liv och den andra bor kvar på orten.
På skolavslutningen i kyrkan som den första tjejen valde att avstå ifrån kom pojken som var avstängd på skolan med vita rosor till alla i sin klass. Han delade ut rosorna och kramar, alla i kyrkan applåderar. Prästen tycker synd om pojken och tycker att det är starkt och modigt att han dyker upp. Skolan vill vara "neutral" och inte lägga sig i fastän flickorna blivit utsatta av kränkande kommentarer och lögner i över ett år.

Jag blir besviken över mänskligheten, det är fan 2010 nu. Det är så otroligt fascinernade när man får färdas 100 år tillbaka i tiden.

Jävla svin.

Moments, viktiga.

I det vuxna livet gör du antagligen "nya" saker väldigt ofta. Händelser och upplevelser passerar och gör säkerligen intryck och formar en som människa men det går ändå inte riktigt att jämföra med vissa speciella moments som man sett fram emot och som man minns.
T.ex på såna moments är när ..

När man fyllde tvåsiffrigt
Den första riktiga filmkyssen
Man gick från oskuld till sexuellt aktiv
Den första fyllan firades av

Här kan ni ha.

Detta med att blogga är som att betala räkningar.
Om jag inte gjort det "när man borde liksom" är det svårt att göra det överhuvudtaget.

Jag sitter med nästan inga kläder alls och kastar då och då ett öga mot fönstret för att kunna slänga mig på golvet om någon går förbi. Jag kan dock inte bara klä på mig för jag lär va fri från kläder och dylikt en stund.

Jag har fått myror inomhus, det är skitäckligt och jag dör lite inombords varje gång jag ser en myra. Jag måste ju även klå dem, ta död på dem själv.
Jag måste komma ihåg att ringa min hyresvärd imorn och säga att de får sanera min lägga för detta kan inte fortsätta.
De kom i helgen, en hel rös av små äckliga myror.
En annan hade ju spillt en Cube på köksgolvet och de små fick väl nys om det. Sen plötsligt var de hur många som helst.


Jag har fortfarande praktik, det är fantastiskt och värt. Detta kommer fortlöpa till påsk, skärtorsdagen då jag och Eriksson lämnar Karlstad och Värmland för att besöka Västmanland och Sala för några dagar.
Vi tar oss med bil och det blir lite av en roadtrip. På vägen tillbaka på annandagen följer Carl med från Uppsala, det blir mysigt som fan eftersom han är go och gullig och dessutom smart.

Min mage kurrar, dags för lite kvällslunch innan jag tar bussen downtown för en fika med fröken Bremer.

Detta är övertid. Jag ska ligga i bädden vid denna tid om kvällarna, min klocka ringer vid kvart i sex om mornarna och jag vill inte vara trött på praktiken.
Jag får så mycket på köpet om jag är pigg om dagarna.

Förbannad varje gång.

Ibland när min värsta fiende är dissig och ignorerar mina sms/ facebookinlägg eller dylikt svär jag alla fula ramsor jag kan över hennes idiotiska beteende och bestämmer mig för att vara sur, arg och skälla på henne nästa gång jag hör av henne, om jag hör av henne.

Varje gång inträffar följande. Hon ringer och är glad och jag skäller en del. Hon säger då att hon var helt säker på att hon svarat på mina sms och att hon inte förtjänar skäll av såna slag jag sysslar med. Jag lugnar ned mig och köper hennes argument.
Eriksson är en gammal glömsk gubbe samtidigt som hon är en ung fjantig trettonåring på väg in i vuxenlivet. Detta lever jag sida vid sida med.
Hon sa att hon försökt mogna nu när vi inte pratat på nästan en vecka. Efter en minut i telefonen var hon tillbaka på ruta ett, hon blev en gammal tant direkt som skrockade och talade strunt. Jag skulle vilja hävda att jag blev likadan men det försvinner ju sällan överhuvudtaget.

funderingar över uppsatsval, what to do.

Jag sitter och grunnar lite i det där med B-uppsatsen som ska skrivas om några veckor.

Det som lockar är feministisk teologi inom religionerna eller att göra en djupdykning i någon av de kristna grenreligionerna, kanske jehovas vittnen eller liknande.

Jag kommer i mitt framtida yrke möta många barn med andra trosuppfattningar än min egen så det vore bra att veta lite mera om någon av de andra inriktningarna.
Jag ska se vad som finns att ta av och sedan komma fram till ett beslut, återkommer med svar.

Salabesök, nobelt.

I morse anlände min far Sten Valdemar Göthberg och min hund Challe till mig i Karlstad.
Vi började med en kopp kaffe och en liten promenad med Challe innan vi for ned till city. Där traskade vi runt i diverse inredningsbutiker i jakt på diverse hushållsdon och andra spexiga saker. Tog bilen till Mariebergsskogen och tog en matig fika på Naturum samt tittade på fakta om Värmlands djur och växter.

Sitter nu med lite snacks bestående av choklad och chips, ett varsit glas vin och tidning. Lördagsrelaxar innan travet visas. Min far spelar varje helg och hoppas lika mycket varje gång att han ska bli en rik man. Inom några år är han pensionär och han räknar nästan med att han till dess ska hunnit bli miljärdär alternativt miljonär. Jag får ofta höra att jag snart inte ska behöva ta studielån utan att jag ska bli ekonomiskt oberoende och kunna ta steget ändå ut och bli borglig for real.

Vid åtta har vi bokat bord på Habibi, en libanesisk restaurang down town.

Fredagsbestyr.

Igår var det fredag * och då är vi lediga*, inte riktigt men nästan. På praktiken var det kortdag och det är ju alltid en viss sort känsla när det är fredag, man kan nästan ta på fredagsluften och klimaten på en arbetsplats/skola.
Efter arbetsdagen var slut for vi hem mot Kronoparken och jag donade lite i hemmet, började lyssna på Bordellhärvan, p3 dokumentär och hade det fint.
Plötsligt var det dags, fredagens obligatoriska aktivitet, AFTER WORK.
Vi stack till Blue Moon, vi har ju varit på Leprechaun de senaste månaderna så vi tänkte att vi skulle göra Månen igen. Tacobuffé och öl, gött som fan såklart.
Efter aktiviteten skiljdes vi åt, Josephine stack hem och jag stack med Fredda och Mickan till Fagott. Där fikade vi lite och snackade skit.
Jag stack hem relativt tidigt, var i säng vid nioklippet. Skönt.

Deo och barn.

Min nya deoderant är skitkass, rikskass, vääärdelös..
Jag luktar helt klar inte gott under armarna.
Idag ska jag köpa det som funkar, återgår till det som är tryggt och säkert.

Igår var Fredda och Logan på besök hos mig några timmar. Vi åt mat och fikade lite. Trivsamt, mysigt. Vi pratade om barn, om framtiden som pedagogiska förälder. Vissa saker de sa höll jag helt med om, andra saker som det visst fanns en sort ironi över, höll jag inte med om. Över lag kom vi fram till att vi skulle bli bra framtida föräldrar som skulle göra allt för våra kids.
De grabbarna är fina, mina kids.

Den bästa känslan.

Lektion.se är en av mina bästa internetsidor.
När man glömt övningar och behöver få tips, när fantasin sviker och man vill ha god inspiration, då ska man besöka den sajten.
Jag har varit medlem i några år och blir lika lycklig varje gång jag besöker den.

Just nu håller jag på att förbereda samarbetsövningar som 6:orna ska göra de sista två veckorna jag är här. Jag ska ta fram teaterledaren i mig och jag slår vad tusen gånger om att jag kommer få blodad tand och måste börja ha barnteatergrupper igen.

Jag skulle verkligen behöva något sånt, något kreativt i mitt liv. Helst skulle jag vara barnteaterledare, spela teater själv, gå på matlagningskurs, plugga någon extrakurs på universitet kvällstid, extraknäcka som pers. ass samt vara medlem och aktiv i Karlstads eventuella kvinno/tjejjour. Dessa projekt, minst hälften måste genomföras i höst. Jag svär på mitt liv.

Tio år är ingen lång tid.

Jag älskar att läsa miss Bs blogg, den är inspirerande och bevis för varför vi har tio år bakom oss som rediga bundisar, äkta hälftar och hon är en av de värdaste jag känner med sin medvetenhet, ödmjukhet och vishet.
Miss B är den enda på denna jord som jag inte skulle tveka en sekund på att äkta och vara gift med och om jag var tvungen att svara här och nu skulle svaret komma utan minsta tvivel.
Det glädjer mig att hon valt att jobba med människor, allt annat vore dumt.
Tio år har gått, och det är inte början på slutet ens, utan slutet på början för den fina vänskapen jag delar med henne.

Pasta Bolognes och kaffi.

Mitt på dagen, efter lunch blir jag alltid dåsig.
För det första äter jag nog lite för stor portion som gör att paltkoman smyger sig fram.
För det andra så blir jag seg när det inte händer saker hela tiden.
Jag ska vara med min handledare i svenskan, för jag ska ha dem i samarbetsövningar innan påsk, kan ju vara bra att de vet vem som ska föra dem samman.

Jag kan inte dricka mer kaffi nu, då torkar jag ut.

Fadder.

Jag har blivit med barn, fadderbarn bestämt.
Genom Actionaid har jag blivit fadder och kommer inom en månad få hem ett välkomstbrev där ett kort och en beskrivning över det barnet jag är fadder åt. Jag valde inget speciellt landsområde men jag tror det kommer att bli en flicka för det var under den rubriken jag valde. Utsatta flickor, bekämpa jämställdheten och stöd de flickor som varken får utbilda sig eller bli myndiga utan sin fars/mans tillåtelse.
200 spänn i månaden, en liten fjuttsumma för en övremedelklasstjej från Sverige som jag.

Detta har funnits i mina tankar under en så lång tid men jag har inte tagit tag i det. Precis som mitt vegetarianbeslut fanns i tanken redan innan jag flyttade till Värmland. Det känns gött och tillfredställande att genomföra idéer som legat och grott.
Nu är det upp till var och en att fundera över om jag skaffat mig ett fadderbarn för att jag ska känna mig nöjd med mig själv eller om jag faktiskt bryr mig om andra människor än mig själv. Jag är säker på att tanken om egoism slår er flera gånger om?

Vfu och vår.

Praktik denna vecka, betar av den andra av totala fem för denna vårtermin.
Jag praktiskt taget älskar det. Man kan nu i efterhand undra varför jag inte bytte handledare för längesen, men det fanns ju ett per konkrek skäl nu, att min förra handledare gått på mammaledighet och jag fick lov att byta arbetslag och dessutom dela min nyahandledare med en till student som har sin slutpraktik nu.
Men ingenting av detta är negativt, pajar för mig eller gör att min utveckling står stilla.
Snarare tvärtom allt det.
Förutom grek.myt ska jag undervisa i judendom och buddism.
Eftersom praktiken är viktigt och jag tar den seriöst som fan denna gång gör jag vissa förändringar i mitt vanliga liv. Jag somnar till exempel vid halv tio varje kväll, går upp vid sex varje morgon och är redig flera flera timmar i streck.

Snart går solen upp, det är på väg att bli vår och i och med detta kommer många möjligheter. Efter påsk tas grillen fram och vinterkläderna lämnas in för kem och hängs in för gott.. sort of.

Trött varje gång.

Den senaste tiden har jag kommit på mig själv att himla med ögonen mer än vanligt angående människors beteende. Speciellt mäns.
Häromdagen, i går för att vara mer noga åkte jag buss till stan för inhandling av mat. På bussen var det nästintill fullt, vissa passagerare fick lov att stå och detta är inget ovanligt i Karlstads trafik.
Jag gick på bussen, och hade en tung dataväska och en telefon i handen som jag pratade i. Jag gick till den delen längst bak och såg att det fanns en säte bredvid en kille ledigt. På detta säte hade killen lagt sin väska, en relativt liten väska som såg tom ut. Han lyssnade på musik och låtsades som om jag intr syntes. Tillslut lyfte jag hans väska och slängde den i hans knä så jag kunde få plats. Han såg förvånad ut, men gjorde plats symboliskt genom att vrida lite på sig i sätet. Han diggade till musiken med huvudet och jag dog flera gånger. Jag dog för att han var nochig och höll sätet fastän det var ledigt och för att han diggade till musiken så tydligt.
Detta är inte första gången jag kliver på bussen och män/killar breder ut sig över två säten för att de inte kan sitta med benen ihop.. eller vad ska en tro? Jag blir lika förbannad och besviken över mänskligheten varje jävla gång.

En välsignelse.

Denna dag är en välsignelse, än så länge.
Under dagen ska jag hänga med Maria Härkiss på Uni, sen fika med Sandra downtown innan vi skiljs åt för diverse festligheter. Jag ska sola först sen göra mig iordning för en en kväll hos fröken Bremer med några fina damer. Ett besök på Ankan för någon öl och sen hem och sova några timmar för imorn åker jag till SKARA !!

Jag är pepp för allt, till och med för det kaffi jag ska dricka i Selma om ungefär tio minuter.

Skara... Olalala !

Nu är det fixat, jag har precis bokat en biljett till ska ta mig till Skövde på fredag där Josephine och Lisa hämtar mig och tar mig till Skara.
Jag åker vid lunchtid så jag hinner sov ut, dona lite i hemmet och sen lugnt ta mig till Uni där bussen går. Det ska blir trevligt att åka vägen ned med buss för då kommer jag få se så mycket trivsamma vinterlandskap.

Det blir en minisemester där vi ska se diverse värda saker i Skara, Västgötaslätta där Josephine är uppväxt..( hoppas få se några av de gaphalsiga fåren hennes far och mor äger...), domkyrkan, de schyssta hak som fröken Eriksson talat som varmt om och kanske lite Skarapack som Josephine kastas så mycket skit över.
På fredagkvällen ska vi mysa hos Lisa och ta det lilla lugna eftersom vi ska turista på lördagen och sedan slå till på stort på lördagkvällen med fest och utgång.

Innan denna avfärd ska jag studera vid Uni, träffa Mr. R för att lämna tillbaka några filmer samt se en film i någon form av vänskaplig atmosfär, dejtfika med Sandri och dricka the med Herr Odot.

På uppdrag från NZ.

Då hade man ju dragit i sig en påse med Alhgrens bilar då. Snabbt som ögat försvann innehållet ned i min buk. Där ligger dem gött i en hög och chillar med Pås ( pasta och sås à la Gaphalsen), kaffi och diverse annat mumsigt.

Under vintern spenderar Pellan sina dagar på Nya Zeeland och jag tänkte snacka lite med henne nyss på Skype men det gick inte för att jag inte hade någon mikrofon sort of. Jag har på mig tills imornkväll att styra upp det så vi kan tala med varandra. Jag vet inte säkert när vi ses igen, för hon verkar verkligen trivas där. Jag hoppas det blir till sommaren och att hon ska hänga i Sala, KANSKE RENT AV KNEGA DÄR så vi får många sommardagar/kvällar ihop.
Mission alltså, dona fram så mikrofonen fungerar eller få tag i en separat mick och plugga in.

Nu smiter jag över till Jompa W.

Det är vad det ser ut som.

Bipolärt syndrom, även kallad manodepressiv sjukdom.
Vid bipolärt syndrom upplever en person maniska episoder eller växlingar mellan depression och manisk eufori (..upprymdhet). Dessa ibland extrema växlingar i humör, motivation, energi och allmän funktionsförmåga kan utgöra ett allvarligt funktionshinder.

Denna dag var det extremt igen.
Jag pendlade mellan total lycka över allt möjligt, bland annat talade jag och Herr Odot om pedagodiska strategier, om läraryrket som fantastiskt yrke med många möjligheter och om diverse ämnen som gjorde mig glad över att studera fem år.

Men, då och då blev jag olycklig i själen och allt i stunden kändes värdelöst och lönlöst.
Jag ville vara överallt förutom i Karlstad där en tom, hundlös lägenhet väntade. Jag växlade mellan att vilja ha en kväll då jag och Biken bodde ihop när jag låg i sovrummet och läste någon tidning och bok och han med jämna mellanrum kikade in och småpratade lite, sällskapade och chillade till att vilja ha ätit en måltid med mina päron och sedan ligga på min barnkammare och vila medan man hörde päronens surr utifrån tvrummet.
Ingenting av detta var mitt liv nu och jag saknade det sällan men när jag saknar det ibland blir det så starkt att jag vill dö lite.

Aldrig aldrig ensam, alltid alltid ensam.

Vinterhelg.

Veckorna går så fort.
Detta år har jag hittills fyllt varje helg med saker som gjort att tiden far i väg med racerfart.
När jag fyllde i schemat för plugget fram till 11 juni och såg att det inte var så många helger fram till dess och våren kommer att fyllas med mycket fest förstod jag att det var bråttom.
Bråttom med att andas och leva. Snart är sommaren här och detta törs jag säga fastän det är snö upp till fönstret.

Ännu en helg har gått.
I fredags var jag och Josephine på dejt med Café August där en viss Tomas Denver Jonsson uppträdde.
Först var det lite av ett äventyr då restaurangen låg mitt ute i ingenstans förhållande till city. Vi promenade men kom.. pulsade oss fram till slut. Det var mysigt och musiken var okej. Vi åt huvudrätt, efterätt och drack god dryck. En mycket fin kväll tillsammans med min värsta fiende och bästa broder Eriksson.

På lördagen tog jag det piano..vill säga sov till tvåtiden och hängde runt i hemmet tills det blev kväll.
Jag gjorde en fantastisk matpaj och bjöd över Maria aka Strumpa för lite middag och mys. Vi drack vin, talade och blev berusade. Vid halv niotiden tog vi bussen till stan och gick på förfest hos en polare till henne. Vid midnatt drog vi till Ankan och mötte upp Herr Odot och Wåger. Maria stack hem medan jag och norrlänningarna gick in på krogen.
Det var schysst och jag bläste i mig en Grasshopper eftersom det var gratis inträde... Man kunde ju då unna sig något i baren.
Efteråt hade jag, Logan och Anders matdejt på Donkan innan vi for hem och sov.
Tillägger att jag spydde upp den goda maten under morgonkvisten, otroligt ovärt och synd.

På söndagen sov jag till två igen och la mig sedan framför datorn och såg Disneyfilmen Joseph, the dreamer som baseras på ett Bibelavsnitt från Andra Moseboken. Jag föreställde mig att jag skulle ligga där hela dagen/kvällen och vara bitter och risig men så hörde Elin av sig och ville ha med mig till IKEA. Det blev en hel eftermiddag där och även jag shoppade lite pysh för en femhunka till mitt vackra hem. Vi fikade, handlade på ICAMaxi och Elin skjutsade sen bussigt hem mig.
Plötsigt var det sen söndagkväll och jag slog mig ned med en godispåse och såg Wallanderfilmen som visades på tv. Perfekt tänkte jag och det var det.