Ibland när min värsta fiende är dissig och ignorerar mina sms/ facebookinlägg eller dylikt svär jag alla fula ramsor jag kan över hennes idiotiska beteende och bestämmer mig för att vara sur, arg och skälla på henne nästa gång jag hör av henne, om jag hör av henne.
Varje gång inträffar följande. Hon ringer och är glad och jag skäller en del. Hon säger då att hon var helt säker på att hon svarat på mina sms och att hon inte förtjänar skäll av såna slag jag sysslar med. Jag lugnar ned mig och köper hennes argument.
Eriksson är en gammal glömsk gubbe samtidigt som hon är en ung fjantig trettonåring på väg in i vuxenlivet. Detta lever jag sida vid sida med.
Hon sa att hon försökt mogna nu när vi inte pratat på nästan en vecka. Efter en minut i telefonen var hon tillbaka på ruta ett, hon blev en gammal tant direkt som skrockade och talade strunt. Jag skulle vilja hävda att jag blev likadan men det försvinner ju sällan överhuvudtaget.
nämen fyfaaaan alltså vilken lögnerska du är! okej att jag ibland inte kan hålla reda på vilka sms jag ska dissa och vilka jag ska svara på och att du kan ha blivit lidande av detta någon enstaka gång - men jag skrockade inte!!!!!
SvaraRadera