Näspiercing.

Nu ska jag berätta några saker jag känner till, om min nospiercing.

Jag tog hål i näsan i femtonårsåldern, i princip hade hela mitt tjejgäng- Tjockisgänget- hål i näsan.
En efter en tog ut sin piercing men jag höll fast vid min.
Under gymnasiet hade jag mestadels i min näspärla men gjorde det mer och mer till en vana att gå utan.
De senaste åren har jag helt klart varit mer utan pärlan och häromveckan bestämde jag mig att på riktigt ta upp det där med näspärla.
Jag handlade då tre pärlor att byta imellan beroende på tillställning.
Under mindre än ett dygn försvann två. Först flög de ur påsen när Räva skulle lägga sig i sängen och påsen låg på överkastet. Vi fann en och jag hade två av tre.
På söndagkvällen la jag ur den pärla jag hade i nosen och dagen efter var den spårlöst försvunnen.
PANIK, SKRIK ! Kan det vara så att man är så kass att man lägger bort saker så fort?
Denna kväll tog jag saken på riktigt allvar och la spaningen på en högre nivå, jag tog nämligen en ficklampa och lös tamigfan i varenda vrå. Till slut fann jag en av näspärlorna i badrummet, där jag troligen fumlat och tappat den på golvet.
En är fortfarande borta och det är ett mysterium.

Men pärlorna är inte särskilt dyra och jag kan också tänka mig att prova leta någon till kväll.