Genom Actionaid har jag blivit fadder och kommer inom en månad få hem ett välkomstbrev där ett kort och en beskrivning över det barnet jag är fadder åt. Jag valde inget speciellt landsområde men jag tror det kommer att bli en flicka för det var under den rubriken jag valde. Utsatta flickor, bekämpa jämställdheten och stöd de flickor som varken får utbilda sig eller bli myndiga utan sin fars/mans tillåtelse.
200 spänn i månaden, en liten fjuttsumma för en övremedelklasstjej från Sverige som jag.
Detta har funnits i mina tankar under en så lång tid men jag har inte tagit tag i det. Precis som mitt vegetarianbeslut fanns i tanken redan innan jag flyttade till Värmland. Det känns gött och tillfredställande att genomföra idéer som legat och grott.
Nu är det upp till var och en att fundera över om jag skaffat mig ett fadderbarn för att jag ska känna mig nöjd med mig själv eller om jag faktiskt bryr mig om andra människor än mig själv. Jag är säker på att tanken om egoism slår er flera gånger om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar