helgen då Salahcicks hängde i Ktown.

I helgen var några av damerna ur Salachicks här.
Petran, Räva, Knutie, Lindströmskan och Evelina för att vara exakt.
De fyra första damerna kom på fredagen medan Evelina anlände under lördagen.
På fredagkvällen åt vi en bit mat och efterätt.
Vin dracks och det var väldigt mysigt. SandraLabyrint joinade oss och hon fick höra anekdot efter anekdot och jag lovade henne att jag ska visa varenda person som kom på tal. Detta är ett löfte jag avser att följa och den första jag kommer att visa är nog Gylan, med tanke på att jag kan ha uttalat mig om hans utseende och inteligens.

Vi kom i säng ganska sent, eller där tar jag helt klart tillbaka det jag just skrev. Alla utan Räva kom i säng ganska sent, hon somnade såklart några timmar tidigare och märkte inte ens när vi tog en nattlig promenad och följde Sandra till bussen vid Uni.

På lördagmorgonen åt vi en rejäl frukost och stack till city. Det shoppades lite och tjejerna fick se lite av Karlstads rutnätsystem. Staden är ju så vacker alltså!
Vid fyratiden åt vi mat och Josephine kom och sällskapade. Vi peppade och tillslut bestämde sig Josephine för att vara med på kvällen hon med.

På kvällen kom diverse fina kvinnor till mig och vi körde lekar, drack oss berusade och tog en taxi till stan för att gå på Månen. Kön där var över 200 meter lång så vi stack till Tempel och dansade oss svettiga. Det var go musik och lagom mycket folk. Jag hade aldrig varit där förut så stället får ju helt klart godkänt men jag trivs nog bättre på Ankan.

Efter krogbesöket käkade vi nattamat på Subway, jag drog i mig en enorm smörgås och lingondricka, det var verkligen ett nöje. Räva som inte följde med ut var besviken att hon missade nattamaten... Haha.

På söndagen åt vi frulle och såg en film. Alla somnade, Räva redan under vinjetten som spelades precis när filmen sätter igång. Hon har ju en tendens, eller snarare en klocka i sig som säger åt henne att somna när hon ser film, hon kan inte rå för det. Hon har levt med detta hela sitt liv och kommer antagligen dö gammal med samma inställning.

När damerna åkt hem tog jag cykeln och stack till Ica lyssnande på dokumentären om Biologiska Rasinstitutet. När det mörknat kom Josephine över och vi åt rester av lasagnen, lite salta pinnar och såg på söndagsfilmen. Jag har märkt att Josephine har blivit sämre och sämre på det svenska språket och jag fruktar att om några år har hon tappat allt vad det innebär att prata svenska.