tisdag 4 maj 2010

Deep.

Nu det lite mera ingående känsloladdade versionen av händelseförloppet " Akhink med vänner kommer till Karlstad och förgyller mig vardag"

För det första, Akhink hade klippt sig. Innan hade hon ett svallande långt, ljusbrunfärgat hår som kunde liknas med Beyonce, någon vacker kurdisk prinsessa från sagovärlden eller liknande.
Men, hon hade klippt sig. Och inte till det sämre utan Josse hade klippt henne så som hon färdades runt under gymnasietiderna. Hon hade mörktbrun hårfärg, med en enorm snelugg och med snagg på sidan vid örat. Det var en skitsnygg frisyr som gjorde att att hon såg tuffare och lite hårdare ut. Precis så som hon invärtes känner antar jag.
Akhink ville komma tillbaka, det är ett gott tecken.

För det andra.
Det var intressant att Josephine kunde fatta exakt varför Jasmin varit en av mina stora ungdomskärlekar då hon beskrev så precis:
"En liten, liten gullig kille med dålig hållning fast sådär hej-jag-är-lite-osäker-men-på-det-charmiga-sättet-som-michael-cera-i-juno-ungefär-fast-i-verkligheten."
Det var roligt att Jasse var med, ibland tänker jag om sådana situationer att jag ville att mitt gamla, i detta fall 14åriga Sophia hade varit här på kalaset och kunnat vara kär i honom. Eller att jag som 14åring skulle vilja höra av mig som 23åring att jorå, Jasse kommer att hälsa på dig/mig i Karlstad i vuxen ålder.
Jag vet så många sådana situationer där jag skulle vilja kunna höra en framtidsSophia (23 år) kunna säga till en yngre Sophia att så och såhär kommer det att bli och då kommer det inte sa samma betydelse längre. Kanske för att lugna, kanske för att konkretisera att känslor inte varar för alltid.

För det tredje.
Att ha människor från hemtrakten/barndomen/den förgångna tiden på besök i Karlstad leder ofta till att jag älskar denna stad ännu mer. Det är fint att ha både Sala och Karlstad.
Det blir också mer och mer tryggt att vännerna här inte är något tillfälligt. Det finns människor runt omkring mig som jag inte visste om överhuvudtaget för 2 år sedan. De människorna har stort inflytande över mig och gör mig till en lycklig människa.

För det fjärde.
Over and out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar