Man är hela tiden på väg någonstans.
På väg in i nåt, på väg ur någonting.
Det är alltid någon som är långt före dig, precis hack i häl eller fast där du började.
Ibland är någon alldeles bredvid dig, det händer sällan men när det händer känns det för ett kort ögonblick som om man svävar ovanför marken, som ett hopp i slowmotion.
Jag raderade en sak till idag, men hur raderar man psykisk oreda och hur programerar man in så att nattliga drömmar är censurerade innan de visas i skallen.
Snurra min jord igen så får vi se var jag hamnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar